2018-05-02 06:00

2018-05-02 06:00

Främlingar i naturen

SIGNERAT

Utifrån principen om minsta motståndets lag är det lätt att förstå varför datorspel eller sociala medier är mer lockande än en eftermiddag i skogen, skriver Lars Anders Johansson.

Gymnasieläraren i Nacka suckar uppgivet. ”Friluftskläder? Jag hade svimmat om jag såg någon elev som hade det.” Samtalet handlar om svenska skolelevers bristande erfarenheter av att vistas i skog och mark. En tänkbar förklaring som kommer upp under samtalet är att många elever saknar funktionella kläder och skor för utomhusbruk.

En annan lärare jag talar med bekräftar bilden. Eleverna dyker upp på friluftsdagar i tunna jackor och Converseskor. Ett felsteg och fötterna blir dyngsura, skorna eventuellt förstörda. Eleven återvänder till asfalten med ännu en otrevlig erfarenhet av naturen.

Någonting verkar ha hänt med svenskarnas relation till naturen. Under min egen uppväxt på åttiotalet var naturen ännu någonting, ja naturligt, att förhålla sig till. Man lekte i skogen, byggde kojor, samlade pinnar. Jag vet, det låter som att jag härstammar från en annan tidsålder, och kanske är det så.

Jag avskydde visserligen skolans friluftsdagar. Påtvingad samvaro i skogen med inplastade smörgåsar. Fåniga lekar. Skogen som sådan uppfattade jag dock som något positivt. Stor och mystisk, djup och lockande.

I dag verkar det vara annorlunda. Lärare och föräldrar som jag talar med ger en entydig bild: något intresse för att vistas i naturen är svårt att uppbåda hos dagens unga, såvida det inte är kopplat till någon materialsport som skidåkning eller båtliv, även om intresset för det senare också är dalande.

En förklaring kan ligga i kläderna. Naturen är en ogästvänlig plats för den som är felutrustad. Hur många av dagens tonåringar äger ett par gummistövlar? Modet för barn och unga tycks mer anpassat för inomhusbruk. Tunnare material, mer mode än funktion. Slit och släng.

En annan förklaring skulle kunna ligga i att dagens föräldrar är dåliga på att lära sina barn om hur man agerar i naturen. Troligtvis spelar värnpliktens avskaffande en avgörande roll här. Under större delen av 1900-talet utbildades det stora flertalet svenska män i friluftsliv, kunskaper som de sedan bar med sig i sitt civila liv med sina familjer. Efter att värnplikten avskaffades saknar många stadsbor en motsvarande naturlig koppling till friluftsliv.

En tredje förklaring skulle kunna vara att det finns så mycket annat som konkurrerar om ungas uppmärksamhet i dag. Utifrån principen om minsta motståndets lag är det lätt att förstå varför datorspel eller sociala medier är mer lockande än en eftermiddag i skogen. Kanske krävs det i dag dyra materialsporter för att locka hålögda barn och unga från skärmarna. Materialsporter som långt ifrån alla barnfamiljer har råd med.

Frågan är vad som händer med människor som förlorar kontakten med den omgivande naturen. Jag, som är glad och tacksam åt mina naturupplevelser under mina formativa år, tror inte att det är av godo, vare sig på individnivå eller för samhället, om naturen åter förvandlas till något främmande. (SNB)

Lars Anders Johansson

Poet, musiker och journalist. Chefredaktör för tankesmedjan Timbros nättidning Smedjan.

Gymnasieläraren i Nacka suckar uppgivet. ”Friluftskläder? Jag hade svimmat om jag såg någon elev som hade det.” Samtalet handlar om svenska skolelevers bristande erfarenheter av att vistas i skog och mark. En tänkbar förklaring som kommer upp under samtalet är att många elever saknar funktionella kläder och skor för utomhusbruk.

En annan lärare jag talar med bekräftar bilden. Eleverna dyker upp på friluftsdagar i tunna jackor och Converseskor. Ett felsteg och fötterna blir dyngsura, skorna eventuellt förstörda. Eleven återvänder till asfalten med ännu en otrevlig erfarenhet av naturen.

Någonting verkar ha hänt med svenskarnas relation till naturen. Under min egen uppväxt på åttiotalet var naturen ännu någonting, ja naturligt, att förhålla sig till. Man lekte i skogen, byggde kojor, samlade pinnar. Jag vet, det låter som att jag härstammar från en annan tidsålder, och kanske är det så.

Jag avskydde visserligen skolans friluftsdagar. Påtvingad samvaro i skogen med inplastade smörgåsar. Fåniga lekar. Skogen som sådan uppfattade jag dock som något positivt. Stor och mystisk, djup och lockande.

I dag verkar det vara annorlunda. Lärare och föräldrar som jag talar med ger en entydig bild: något intresse för att vistas i naturen är svårt att uppbåda hos dagens unga, såvida det inte är kopplat till någon materialsport som skidåkning eller båtliv, även om intresset för det senare också är dalande.

En förklaring kan ligga i kläderna. Naturen är en ogästvänlig plats för den som är felutrustad. Hur många av dagens tonåringar äger ett par gummistövlar? Modet för barn och unga tycks mer anpassat för inomhusbruk. Tunnare material, mer mode än funktion. Slit och släng.

En annan förklaring skulle kunna ligga i att dagens föräldrar är dåliga på att lära sina barn om hur man agerar i naturen. Troligtvis spelar värnpliktens avskaffande en avgörande roll här. Under större delen av 1900-talet utbildades det stora flertalet svenska män i friluftsliv, kunskaper som de sedan bar med sig i sitt civila liv med sina familjer. Efter att värnplikten avskaffades saknar många stadsbor en motsvarande naturlig koppling till friluftsliv.

En tredje förklaring skulle kunna vara att det finns så mycket annat som konkurrerar om ungas uppmärksamhet i dag. Utifrån principen om minsta motståndets lag är det lätt att förstå varför datorspel eller sociala medier är mer lockande än en eftermiddag i skogen. Kanske krävs det i dag dyra materialsporter för att locka hålögda barn och unga från skärmarna. Materialsporter som långt ifrån alla barnfamiljer har råd med.

Frågan är vad som händer med människor som förlorar kontakten med den omgivande naturen. Jag, som är glad och tacksam åt mina naturupplevelser under mina formativa år, tror inte att det är av godo, vare sig på individnivå eller för samhället, om naturen åter förvandlas till något främmande. (SNB)

Lars Anders Johansson

Poet, musiker och journalist. Chefredaktör för tankesmedjan Timbros nättidning Smedjan.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.