2018-03-14 06:00

2018-03-14 06:00

Matematiken säger något om Sverige

Signerat: Internationella Pi-dagen

Matematik. Den fjortonde dagen i den tredje månaden firas internationella pi-dagen. I Sverige har vi kanske särskild anledning att påminna oss om matematikens betydelse – inte minst i ljuset av den pågående skoldebatten skriver Mathias Bred.

Det finns knappast något skolämne som så tydligt illustrerar den svenska skolans problem som matematiken. Sverige är ett utpräglat industri- och exportland. Våra företag konkurrerar genom teknisk kunskap och specialisering. Det är inte de stora uppfinningarna som för oss framåt, men ett ständigt arbete med att förbättra marginaler. Behovet av ingenjörer till den svenska industrin är därför stort. Större än vad vi klarar att utbilda. I Arbetsförmedlingens statistik råder stor brist på nästan samtliga ingenjörskategorier.

Bristen får sedan ekonomiska följdverkningar för hela samhället. När företag inte kan förbättra produkter och arbetssätt i den takt de önskar går marknadsandelar och i förlängningen också vinster och skatteintäkter förlorade. Det sägs att varje avancerat ingenjörsjobb skapar sju andra jobb, inom industrin men också inom tjänster. I vilken mån vi lyckas att utbilda fler ingenjörer i framtiden kommer att påverka gränserna för våra välfärdsambitioner.

Politikerna kan inte lösa ingenjörsbristen genom att skapa fler utbildningsplatser. Kunskaperna som krävs av en ingenjör kan inte relativiseras lika lätt som inom andra yrkeskategorier. Ingenjören bör framförallt ha en förståelse för matematik som tar lång tid att utveckla. Hela skolsystemet måste fungera för att få fram ingenjören som slutprodukt. Tyvärr ser det dock ut som att allt färre svenska skolelever når en tillräcklig nivå inom ämnet.

I den senaste Timms undersökningen kunde tre procent av svenska åttondeklassare lösa problem på avancerad nivå inom matematik. På 90-talet var det mellan tio och 15 procent. Då låg vi på ungefär samma nivå som USA och Ryssland. I dag ligger vi på samma nivå som Thailand.

Relativa undersökningar är förstås alltid vanskliga och i många ämnen är det svårt att jämföra kunskapsresultat över tid. I matematik finns det dock några fasta referenspunkter. De tekniska högskolorna Chalmers och KTH har haft förkunskapsprov där några av momenten varit desamma under årtionden. Dessa visar att de antagna studenternas förkunskaper föll snabbt på 1990-talet. År 2013 var det en hel femtedel av de antagna Chalmersstudenterna som inte klarade en enda av matteuppgifterna i förkunskapsprovet. Då handlar det alltså om studenter som har mycket höga betyg och som valt att läsa en naturvetenskaplig spetsutbildning.

Om man betänker vilken typ av problem som den svenska skolan dras med och vilka idéer som har dominerat de svenska lärarutbildningarna under senare år är den sjunkande nivån på matematikkunskaperna inte någon överraskning. När OECD för några år sedan fick utreda bakgrunden till tappet i Pisa-undersökningar pekade utredaren på att svensk skola märkte ut sig i stök och oordning. Elever kommer för sent, har hög frånvaro och lektionerna präglas ofta av många små avbrott.

Till ekvationen kan vi sedan lägga en generation lärare som tränats i att ifrågasätta objektiv kunskap. En lärare förmodas inte kunna överföra kunskap till en elev, utan eleven måste själv söka sig fram till kunskapen.

Kombinationen av klassrumssituationen och många lärares ideologiska skolning ställer eleven som vill lära sig matematik inför stora utmaningar. Räknandet kräver koncentration som få barn klarar av att upprätthålla i ett rum med stojande kamrater och mobiltelefoner. Inte ens den mest begåvade elev kommer själv att kunna forska sig fram till andragradsekvationer under nio år i grundskolan. Han eller hon är beroende av en kunnig person som förklarar.

Matematikinlärning krockar också med de rådande idealen när det kommet till tragglandet. Det räcker inte att förstå hur man löser en viss sorts matematiskt problem. Ofta behöver man automatisera momentet för att komma vidare. Eleven måste räkna många liknande tal för att nöta in metoden. Det ställer återigen krav på rofylld miljö, men också på att eleven kan motiveras att göra något som i stunden kan upplevas som mödosamt.

Klart är att dagens undervisning inte fungerat optimalt när det kommer till matematiken. Resultatförsämringarna gäller för övrigt inte bara de starka eleverna. Gruppen som går ur skolan utan ens grundläggande matematikkunskaper ökar snabbt, vilket leder till andra former av problem. Vi borde helt enkelt sätta oss ned och räkna på vad det kostar att våra ungdomar går i en skola som trots alla hjälpmedel blir sämre och sämre på att lära ut matematik. Kanske kan vi sedan använda viljan att förbättra matematiken och för att lyfta hela skolan.

Det finns knappast något skolämne som så tydligt illustrerar den svenska skolans problem som matematiken. Sverige är ett utpräglat industri- och exportland. Våra företag konkurrerar genom teknisk kunskap och specialisering. Det är inte de stora uppfinningarna som för oss framåt, men ett ständigt arbete med att förbättra marginaler. Behovet av ingenjörer till den svenska industrin är därför stort. Större än vad vi klarar att utbilda. I Arbetsförmedlingens statistik råder stor brist på nästan samtliga ingenjörskategorier.

Bristen får sedan ekonomiska följdverkningar för hela samhället. När företag inte kan förbättra produkter och arbetssätt i den takt de önskar går marknadsandelar och i förlängningen också vinster och skatteintäkter förlorade. Det sägs att varje avancerat ingenjörsjobb skapar sju andra jobb, inom industrin men också inom tjänster. I vilken mån vi lyckas att utbilda fler ingenjörer i framtiden kommer att påverka gränserna för våra välfärdsambitioner.

Politikerna kan inte lösa ingenjörsbristen genom att skapa fler utbildningsplatser. Kunskaperna som krävs av en ingenjör kan inte relativiseras lika lätt som inom andra yrkeskategorier. Ingenjören bör framförallt ha en förståelse för matematik som tar lång tid att utveckla. Hela skolsystemet måste fungera för att få fram ingenjören som slutprodukt. Tyvärr ser det dock ut som att allt färre svenska skolelever når en tillräcklig nivå inom ämnet.

I den senaste Timms undersökningen kunde tre procent av svenska åttondeklassare lösa problem på avancerad nivå inom matematik. På 90-talet var det mellan tio och 15 procent. Då låg vi på ungefär samma nivå som USA och Ryssland. I dag ligger vi på samma nivå som Thailand.

Relativa undersökningar är förstås alltid vanskliga och i många ämnen är det svårt att jämföra kunskapsresultat över tid. I matematik finns det dock några fasta referenspunkter. De tekniska högskolorna Chalmers och KTH har haft förkunskapsprov där några av momenten varit desamma under årtionden. Dessa visar att de antagna studenternas förkunskaper föll snabbt på 1990-talet. År 2013 var det en hel femtedel av de antagna Chalmersstudenterna som inte klarade en enda av matteuppgifterna i förkunskapsprovet. Då handlar det alltså om studenter som har mycket höga betyg och som valt att läsa en naturvetenskaplig spetsutbildning.

Om man betänker vilken typ av problem som den svenska skolan dras med och vilka idéer som har dominerat de svenska lärarutbildningarna under senare år är den sjunkande nivån på matematikkunskaperna inte någon överraskning. När OECD för några år sedan fick utreda bakgrunden till tappet i Pisa-undersökningar pekade utredaren på att svensk skola märkte ut sig i stök och oordning. Elever kommer för sent, har hög frånvaro och lektionerna präglas ofta av många små avbrott.

Till ekvationen kan vi sedan lägga en generation lärare som tränats i att ifrågasätta objektiv kunskap. En lärare förmodas inte kunna överföra kunskap till en elev, utan eleven måste själv söka sig fram till kunskapen.

Kombinationen av klassrumssituationen och många lärares ideologiska skolning ställer eleven som vill lära sig matematik inför stora utmaningar. Räknandet kräver koncentration som få barn klarar av att upprätthålla i ett rum med stojande kamrater och mobiltelefoner. Inte ens den mest begåvade elev kommer själv att kunna forska sig fram till andragradsekvationer under nio år i grundskolan. Han eller hon är beroende av en kunnig person som förklarar.

Matematikinlärning krockar också med de rådande idealen när det kommet till tragglandet. Det räcker inte att förstå hur man löser en viss sorts matematiskt problem. Ofta behöver man automatisera momentet för att komma vidare. Eleven måste räkna många liknande tal för att nöta in metoden. Det ställer återigen krav på rofylld miljö, men också på att eleven kan motiveras att göra något som i stunden kan upplevas som mödosamt.

Klart är att dagens undervisning inte fungerat optimalt när det kommer till matematiken. Resultatförsämringarna gäller för övrigt inte bara de starka eleverna. Gruppen som går ur skolan utan ens grundläggande matematikkunskaper ökar snabbt, vilket leder till andra former av problem. Vi borde helt enkelt sätta oss ned och räkna på vad det kostar att våra ungdomar går i en skola som trots alla hjälpmedel blir sämre och sämre på att lära ut matematik. Kanske kan vi sedan använda viljan att förbättra matematiken och för att lyfta hela skolan.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.