2018-03-06 06:00

2018-03-06 06:00

Polisskolan en komedi på riktigt

Signerat

I slutändan leder lösare tyglar på polisutbildningen till en poliskår som inte klarar av att förebygga och bekämpa brott, skriver Agnes Karnatz.

Den polis som inte kan utföra sina arbetsuppgifter är inte mycket till polis. Trots det finns studenter på landets polisutbildningar som inte är tillräckligt starka för att avfyra tjänstevapnet. Tidigare gallrades dessa personer bort redan i antagningen till utbildningen, men efter att regeringen begärt att fler poliser ska utbildas och rekryteras har Polisen via Rekryteringsmyndigheten successivt sänkt antagningskraven.

De som söker till polisutbildningen behöver inte längre uppnå normalnivå på begåvningstesterna och från och med i år är det inte heller nödvändigt att klara alla fysiska krav. Tanken är att studenterna ska ges möjlighet att träna upp sin fysiska förmåga under utbildningen för att kunna uppfylla kraven först vid examinationen. Konsekvensen blir då, som nu rapporterats, att vissa studenter inte klarar av att genomföra alla utbildningsmoment.

Att detta sker är allvarligt på flera plan. Skattepengar läggs på att utbilda personer som eventuellt inte kommer att uppfylla de fysiska kraven ens vid examinationen, och risken är att de som faktiskt lyckas bygga upp sin fysik under utbildningen kommer att sjunka tillbaka till sin tidigare nivå när de väl blivit poliser. Dessutom utsätts de studenter och poliser som inte har tillräckligt god fysik för slitage och risk för kroppsskador eftersom de ändå ska bära den tolv kilo tunga utrustningen.

Att släppa igenom personer som inte uppfyller antagningskraven och samtidigt öppna en ny polisutbildning i Malmö är en snabb lösning på polisbristen i teorin. De lösare tyglarna hade varit en rimlig åtgärd om kraven vore alltför stränga. Men faktum är att det enda som krävs är en normal fysisk förmåga, utöver exempelvis simkunnighet och vissa medicinska krav. Det går också att anta att många som uppfyller kraven avskräcks av risken att behöva studera med, och till slut kanske arbeta med, personer som inte håller måttet, vilket gör att åtgärden motverkar sitt eget syfte.

I slutändan leder lösare tyglar på polisutbildningen till en poliskår som inte klarar av att förebygga och bekämpa brott. Skattebetalarna får då ett otillräckligt skydd för sina pengar. Det enda som hindrar ett sådant scenario i dagsläget är att ledare och chefer på polisutbildningarna sätter yrkeskraven före regeringens önskemål och underkänner studenterna.

Problemet med för få polisstudenter har samma lösning som resten av poliskrisen – bättre arbetsvillkor och högre lön gör att fler vill bli poliser. Med fler sökande till utbildningarna kommer också fler att uppfylla kraven vid antagningen. En så enkel lösning borde vara välkommen hos vår regering, som i stället verkar tro att utbildningen är en mirakelkur som kan förvandla vem som helst till en bra polis.

Agnes Karnatz, SNB

Den polis som inte kan utföra sina arbetsuppgifter är inte mycket till polis. Trots det finns studenter på landets polisutbildningar som inte är tillräckligt starka för att avfyra tjänstevapnet. Tidigare gallrades dessa personer bort redan i antagningen till utbildningen, men efter att regeringen begärt att fler poliser ska utbildas och rekryteras har Polisen via Rekryteringsmyndigheten successivt sänkt antagningskraven.

De som söker till polisutbildningen behöver inte längre uppnå normalnivå på begåvningstesterna och från och med i år är det inte heller nödvändigt att klara alla fysiska krav. Tanken är att studenterna ska ges möjlighet att träna upp sin fysiska förmåga under utbildningen för att kunna uppfylla kraven först vid examinationen. Konsekvensen blir då, som nu rapporterats, att vissa studenter inte klarar av att genomföra alla utbildningsmoment.

Att detta sker är allvarligt på flera plan. Skattepengar läggs på att utbilda personer som eventuellt inte kommer att uppfylla de fysiska kraven ens vid examinationen, och risken är att de som faktiskt lyckas bygga upp sin fysik under utbildningen kommer att sjunka tillbaka till sin tidigare nivå när de väl blivit poliser. Dessutom utsätts de studenter och poliser som inte har tillräckligt god fysik för slitage och risk för kroppsskador eftersom de ändå ska bära den tolv kilo tunga utrustningen.

Att släppa igenom personer som inte uppfyller antagningskraven och samtidigt öppna en ny polisutbildning i Malmö är en snabb lösning på polisbristen i teorin. De lösare tyglarna hade varit en rimlig åtgärd om kraven vore alltför stränga. Men faktum är att det enda som krävs är en normal fysisk förmåga, utöver exempelvis simkunnighet och vissa medicinska krav. Det går också att anta att många som uppfyller kraven avskräcks av risken att behöva studera med, och till slut kanske arbeta med, personer som inte håller måttet, vilket gör att åtgärden motverkar sitt eget syfte.

I slutändan leder lösare tyglar på polisutbildningen till en poliskår som inte klarar av att förebygga och bekämpa brott. Skattebetalarna får då ett otillräckligt skydd för sina pengar. Det enda som hindrar ett sådant scenario i dagsläget är att ledare och chefer på polisutbildningarna sätter yrkeskraven före regeringens önskemål och underkänner studenterna.

Problemet med för få polisstudenter har samma lösning som resten av poliskrisen – bättre arbetsvillkor och högre lön gör att fler vill bli poliser. Med fler sökande till utbildningarna kommer också fler att uppfylla kraven vid antagningen. En så enkel lösning borde vara välkommen hos vår regering, som i stället verkar tro att utbildningen är en mirakelkur som kan förvandla vem som helst till en bra polis.

Agnes Karnatz, SNB

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.