2015-07-18 06:01

2015-07-18 06:01

Öppna gränser eller välfärd?

Signerat:

Allt sedan Nya Moderaterna lanserade sitt program för en förändrad integration har en debatt rasat inom ungdomsförbundet hur de ska ställa sig till förslaget, som presenteras för partistämman i september.

Det började med att Pontus Båth och Mattias Tykesson från Göteborgs distrikt i en debattartikel (SvD 6/7) menade att MUF borde sluta upp bakom Nya Moderaternas ännu nyare integrationsförslag eftersom Sverige idag befinner sig i ett extremt ansträngt läge samt att flyktinginvandringen inte lär avta inom en överskådlig framtid.

Detta gick såklart inte för sig, så därför författades två motinlagor (SvD 7/7) för att sätta avvikarna på plats. Först ut var förbundsstyrelsen, som förutom att upprepa sin tidigare kritik av moderpartiet inte tillförde mycket nytt i sak. Visserligen gjorde inte det andra svaret, inskickat av 22 distriktsordföranden, det heller. Nytt var däremot de ovanligt många plakatpolitiska nonsensuttalandena, av typen ”tar strid för öppenheten” och ”sätt människan framför systemet”.

Av de båda replikerna är förbundsstyrelsens politiskt smartast. Just därför blir distriktens betydligt mindre försiktiga svar mer intressant att närmare studera. Att 22 personer krävts för att skriva en artikel, vars retoriska höjdpunkt är ”Andas vi inte samma luft?”, en slags pastisch på Shakespeare, är föga sannolikt. Mer troligt är att MUF-ledarna velat markera internt mot uppstickarna från Göteborgsdistriktet och externt mot moderpartiet. Men till förmån för vad? ”Öppenhet”, förstås, man nämner rentav öppna gränser i ett stycke. Men vad innebär det?

På den svenska högerflanken finns det en rörelse som förespråkar just öppna gränser, alltså helt fri invandring. Dess främsta företrädare är den nyliberala tankesmedjan Migro, som menar att fri invandring av moraliska skäl är fullständigt nödvändigt eftersom reglerad invandring skulle verka menande på liberalismens grundpelare, nämligen individens frihet, i det här fallet friheten att röra sig obehindrat genom världen. För att detta ska vara möjligt krävs, bland annat, att vi drastiskt skär ned på välfärdsstaten och slopar mycket av den nuvarande arbetsmarknadsregleringen.

Nu går säkert inte MUF-distrikten fullt så långt i sin vision. Men det föreligger onekligen vissa likheter. Deras universalism, om än luddigt formulerad, liknar Migros i både ton och syfte. De talar om smarta reformer av systemet. Vilket system? ”Som moderater sätter vi vår tillit till människan och inte till transfereringssystemen” – välfärdsstaten, med andra ord.

Fredrik Reinfeldts politiska mål var att Socialdemokraternas politiska dominans skulle avslutas en gång för alla. För att gå i land med detta krävdes att Moderaterna ersatte Socialdemokraterna som välfärdsstatens förvaltare. Grunden till Nya Moderaterna var därmed lagd.

Mycket tyder på att MUF vill gå hårdare åt välfärdsstaten än vad Nya Moderaternas finjusteringar i marginalen hittills tillåtit. Nya Moderaterna är inte beredda att drastiskt minska välfärdsstaten och har därför valt att ändra kurs i invandringspolitiken. MUF-ledarna vill mer än så, medan Förbundsstyrelsen står någonstans mitt emellan, man är för hårdare krav men inte att tillfälliga uppehållstillstånd ska bli den nya normen.

Oavsett är det ett grovt underkännande av den egna politiska förmågan när man inte vågar ta diskussionen om välfärdsstatens omfång på dess egna premisser utan känner sig nödgad att använda sig av en invandring som saknar motstycke som hävstång för att på sikt omöjliggöra en omfattande allmän välfärd. Vill man helt eller delvis avskaffa välfärdsstaten får man skaffa fram argument som står sig även om Sverige tar emot noll invandrare per år. Om man menar att öppna gränser är en moralisk skyldighet spelar det inte heller någon roll vilket välfärdssystem Sverige har.

Det vore orättvist att avkräva MUF-ledarna logisk stringens när det enda de tycks vara kapabla till är politiska slogans. De kan mycket väl vara okunniga om konsekvenserna av deras ställningstaganden. Däremot bör man avkräva dem ärlighet. Vad menar ni med öppenhet och öppna gränser? Vilka system är det som ska reformeras, och hur långt är ni i så fall beredda att gå i nedmonterandet av välfärdsstaten för att behålla nuvarande invandringsnivåer?

Så länge kritikerna av Moderaternas nya linje fortsätter sin både och-argumentation, att nuvarande invandring både gynnar välfärden och att den är vår moraliska skyldighet i vilket fall, kommer vi ingenstans. Först när vi vet vilken av dessa två, invandringen eller välfärden, som är prioriterad kan en verklig diskussion ta vid. Tyvärr lär det dröja.

Balder Jonsson

Det började med att Pontus Båth och Mattias Tykesson från Göteborgs distrikt i en debattartikel (SvD 6/7) menade att MUF borde sluta upp bakom Nya Moderaternas ännu nyare integrationsförslag eftersom Sverige idag befinner sig i ett extremt ansträngt läge samt att flyktinginvandringen inte lär avta inom en överskådlig framtid.

Detta gick såklart inte för sig, så därför författades två motinlagor (SvD 7/7) för att sätta avvikarna på plats. Först ut var förbundsstyrelsen, som förutom att upprepa sin tidigare kritik av moderpartiet inte tillförde mycket nytt i sak. Visserligen gjorde inte det andra svaret, inskickat av 22 distriktsordföranden, det heller. Nytt var däremot de ovanligt många plakatpolitiska nonsensuttalandena, av typen ”tar strid för öppenheten” och ”sätt människan framför systemet”.

Av de båda replikerna är förbundsstyrelsens politiskt smartast. Just därför blir distriktens betydligt mindre försiktiga svar mer intressant att närmare studera. Att 22 personer krävts för att skriva en artikel, vars retoriska höjdpunkt är ”Andas vi inte samma luft?”, en slags pastisch på Shakespeare, är föga sannolikt. Mer troligt är att MUF-ledarna velat markera internt mot uppstickarna från Göteborgsdistriktet och externt mot moderpartiet. Men till förmån för vad? ”Öppenhet”, förstås, man nämner rentav öppna gränser i ett stycke. Men vad innebär det?

På den svenska högerflanken finns det en rörelse som förespråkar just öppna gränser, alltså helt fri invandring. Dess främsta företrädare är den nyliberala tankesmedjan Migro, som menar att fri invandring av moraliska skäl är fullständigt nödvändigt eftersom reglerad invandring skulle verka menande på liberalismens grundpelare, nämligen individens frihet, i det här fallet friheten att röra sig obehindrat genom världen. För att detta ska vara möjligt krävs, bland annat, att vi drastiskt skär ned på välfärdsstaten och slopar mycket av den nuvarande arbetsmarknadsregleringen.

Nu går säkert inte MUF-distrikten fullt så långt i sin vision. Men det föreligger onekligen vissa likheter. Deras universalism, om än luddigt formulerad, liknar Migros i både ton och syfte. De talar om smarta reformer av systemet. Vilket system? ”Som moderater sätter vi vår tillit till människan och inte till transfereringssystemen” – välfärdsstaten, med andra ord.

Fredrik Reinfeldts politiska mål var att Socialdemokraternas politiska dominans skulle avslutas en gång för alla. För att gå i land med detta krävdes att Moderaterna ersatte Socialdemokraterna som välfärdsstatens förvaltare. Grunden till Nya Moderaterna var därmed lagd.

Mycket tyder på att MUF vill gå hårdare åt välfärdsstaten än vad Nya Moderaternas finjusteringar i marginalen hittills tillåtit. Nya Moderaterna är inte beredda att drastiskt minska välfärdsstaten och har därför valt att ändra kurs i invandringspolitiken. MUF-ledarna vill mer än så, medan Förbundsstyrelsen står någonstans mitt emellan, man är för hårdare krav men inte att tillfälliga uppehållstillstånd ska bli den nya normen.

Oavsett är det ett grovt underkännande av den egna politiska förmågan när man inte vågar ta diskussionen om välfärdsstatens omfång på dess egna premisser utan känner sig nödgad att använda sig av en invandring som saknar motstycke som hävstång för att på sikt omöjliggöra en omfattande allmän välfärd. Vill man helt eller delvis avskaffa välfärdsstaten får man skaffa fram argument som står sig även om Sverige tar emot noll invandrare per år. Om man menar att öppna gränser är en moralisk skyldighet spelar det inte heller någon roll vilket välfärdssystem Sverige har.

Det vore orättvist att avkräva MUF-ledarna logisk stringens när det enda de tycks vara kapabla till är politiska slogans. De kan mycket väl vara okunniga om konsekvenserna av deras ställningstaganden. Däremot bör man avkräva dem ärlighet. Vad menar ni med öppenhet och öppna gränser? Vilka system är det som ska reformeras, och hur långt är ni i så fall beredda att gå i nedmonterandet av välfärdsstaten för att behålla nuvarande invandringsnivåer?

Så länge kritikerna av Moderaternas nya linje fortsätter sin både och-argumentation, att nuvarande invandring både gynnar välfärden och att den är vår moraliska skyldighet i vilket fall, kommer vi ingenstans. Först när vi vet vilken av dessa två, invandringen eller välfärden, som är prioriterad kan en verklig diskussion ta vid. Tyvärr lär det dröja.

Balder Jonsson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.