2015-04-22 06:00

2015-04-22 06:00

Svenskt Nato-medlemskap eller inte?

Signerat:

I torsdags i förra veckan hölls det en debatt om ett eventuellt svenskt medlemskap i den västliga försvarsalliansen Nato.

Opinionen för en svensk anslutning till Nato har svängt, och det på kort tid – 48 procent för och 35 mot enligt MSB. Så det gäller att smida medan järnet är varmt för Nato-anhängarna. Samtidigt är det politiska läget tyvärr låst i och med de rödgröna partiernas neutralitetsnoja. Men därför är det viktigt att frågan debatteras än mer.

Panelsamtalet i Gamla Wermlandsbankens lokaler i Karlstad arrangerades av Liberala ungdomsförbundet, det politiska ungdomsförbund som kanske hårdast och tydligast driver frågan om ett Nato-medlemskap, i samarbete med Försvarsutbildarna och Allmänna försvarsföreningen i Värmland. Deltagarna var den pensionerade generalen Michael Moore, som under sin aktiva tid bland annat jobbade med Nato-samarbetet i försvaret och i regeringskansliet, den pensionerade ambassadören Mats Bergquist, LUF-ordföranden Linda Nordlund och Ung Vänsters Hanna Cederin.

Moore kan nu uttala sig öppet för anslutning till Nato (med Finland), och gjorde det klokt och avvägt. Den svenska solidaritetsförklaringen, där vi ändå förbinder oss att hjälpa andra, men utan ett medlemskap har gjort att vi hamnat konstigt i den sämsta av världar. Ambassadör Bergquist var dock mot ett medlemskap, och tyckte heller inte att vårt tidigare hemliga samarbete under det kalla kriget var problematiskt. Han ifrågasatte också behovet av diskussion (vad gjorde han då där?) eftersom han inte såg någon realistisk tidsplan för ett medlemskap. Faktiskt en rätt besynnerlig inställning.

Han menade också att en folkomröstning om ett Nato-medlemskap måste ge en ordentlig marginal för att vara legitim. Också det en bisarr inställning. Må så vara att ett medlemskap i Nato skulle vara genomgripande, men det var EU-medlemskapet också och där blev resultatet ”bara” 52,3 procent för, men likväl anses resultatet som legitimt. Jag kan inte svära mig fri från misstanken om att Nato-motståndarna blivit nervösa nu när opinionen börjat svänga, och hittar på nya skäl mot och hinder för ett svenskt medlemskap.

Av ungdomsförbundarna lyste Linda Nordlund klarast. Iförd en t-shirt med texten ”Putin, you can't sit with us” (parafras från filmen Mean Girls) påpekade hon bland annat att Nato också är en värdegemenskap för länder för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Hanna Cederin (V) återupprepade mest argument som jag själv känner igen från min uppväxt på 1980-talet, om alliansfrihetens lov, behovet av diplomatiska lösningar istället för militära, samt att Nato är hemskt eftersom de (läs: Förenta staterna) begår folkrättbrott. Nordlund påpekade träffsäkert att Vänstern, som säger sig hålla solidaritetens fana högt, blivit de största egoisterna.

General Moore gav inte bara en inblick i Natos organisation och hur vi redan samarbetar med dem, utan också lite hur Putins Ryssland tänker säkerhetspolitiken som ett nollsummespel. Och det enda som de förstår är tydlighet och maktspråk. Så länge Sverige står utanför Nato så har vi inget av detta.

Avslutningsvis var det en intressant debatt även om jag, som intresserad i frågan och som var Nato-anhängare redan under det kalla kriget, hade hört de flesta argumenten tidigare. Men det finns ett behov av att fortsätta prata om de här säkerhetspolitiska spörsmålen och därför skall arrangörerna ha en stor eloge.

Henrik L Barvå

Politisk redaktör

Opinionen för en svensk anslutning till Nato har svängt, och det på kort tid – 48 procent för och 35 mot enligt MSB. Så det gäller att smida medan järnet är varmt för Nato-anhängarna. Samtidigt är det politiska läget tyvärr låst i och med de rödgröna partiernas neutralitetsnoja. Men därför är det viktigt att frågan debatteras än mer.

Panelsamtalet i Gamla Wermlandsbankens lokaler i Karlstad arrangerades av Liberala ungdomsförbundet, det politiska ungdomsförbund som kanske hårdast och tydligast driver frågan om ett Nato-medlemskap, i samarbete med Försvarsutbildarna och Allmänna försvarsföreningen i Värmland. Deltagarna var den pensionerade generalen Michael Moore, som under sin aktiva tid bland annat jobbade med Nato-samarbetet i försvaret och i regeringskansliet, den pensionerade ambassadören Mats Bergquist, LUF-ordföranden Linda Nordlund och Ung Vänsters Hanna Cederin.

Moore kan nu uttala sig öppet för anslutning till Nato (med Finland), och gjorde det klokt och avvägt. Den svenska solidaritetsförklaringen, där vi ändå förbinder oss att hjälpa andra, men utan ett medlemskap har gjort att vi hamnat konstigt i den sämsta av världar. Ambassadör Bergquist var dock mot ett medlemskap, och tyckte heller inte att vårt tidigare hemliga samarbete under det kalla kriget var problematiskt. Han ifrågasatte också behovet av diskussion (vad gjorde han då där?) eftersom han inte såg någon realistisk tidsplan för ett medlemskap. Faktiskt en rätt besynnerlig inställning.

Han menade också att en folkomröstning om ett Nato-medlemskap måste ge en ordentlig marginal för att vara legitim. Också det en bisarr inställning. Må så vara att ett medlemskap i Nato skulle vara genomgripande, men det var EU-medlemskapet också och där blev resultatet ”bara” 52,3 procent för, men likväl anses resultatet som legitimt. Jag kan inte svära mig fri från misstanken om att Nato-motståndarna blivit nervösa nu när opinionen börjat svänga, och hittar på nya skäl mot och hinder för ett svenskt medlemskap.

Av ungdomsförbundarna lyste Linda Nordlund klarast. Iförd en t-shirt med texten ”Putin, you can't sit with us” (parafras från filmen Mean Girls) påpekade hon bland annat att Nato också är en värdegemenskap för länder för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Hanna Cederin (V) återupprepade mest argument som jag själv känner igen från min uppväxt på 1980-talet, om alliansfrihetens lov, behovet av diplomatiska lösningar istället för militära, samt att Nato är hemskt eftersom de (läs: Förenta staterna) begår folkrättbrott. Nordlund påpekade träffsäkert att Vänstern, som säger sig hålla solidaritetens fana högt, blivit de största egoisterna.

General Moore gav inte bara en inblick i Natos organisation och hur vi redan samarbetar med dem, utan också lite hur Putins Ryssland tänker säkerhetspolitiken som ett nollsummespel. Och det enda som de förstår är tydlighet och maktspråk. Så länge Sverige står utanför Nato så har vi inget av detta.

Avslutningsvis var det en intressant debatt även om jag, som intresserad i frågan och som var Nato-anhängare redan under det kalla kriget, hade hört de flesta argumenten tidigare. Men det finns ett behov av att fortsätta prata om de här säkerhetspolitiska spörsmålen och därför skall arrangörerna ha en stor eloge.

Henrik L Barvå

Politisk redaktör

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.