2015-08-04 06:00

2015-08-04 06:00

Inte som på räls

Avslöjandet av SVT:s nyhetsredaktion om att över 120 mil räls på den svenska järnvägen håller på att spricka sönder har begripligt nog rört upp känslorna, men ingen torde förvånas. Allra minst Trafikverket, och dess föregångare, som har vetat om det här sedan 1990-talet. Redan då ansågs rälstypen så dålig att den borde bytas ut.

Det värsta är att stora delar av denna räls finns på de allra hårdast trafikerade sträckorna, exempelvis södra och västra stambanorna, där det också körs snabbtåg i hastigheter upp till 200 kilometer i timmen. I Värmland handlar det om flera platser mellan Välsviken och Kil. Det föreligger risk för katastrofala urspårningar.

Problemet är det varit kronisk underfinansiering av järnvägsunderhållet och det har nu satt sina spår, bokstavligt talet. Men det är inte så enkelt att åtgärda heller, även med mer pengar. Det spårbundna resandet har ökat dramatiskt de senaste 20-30 åren och att byta all den här rälsen på kort tid skulle skapa ordentliga trafikproppar på det redan överbelastade järnvägsnätet. Men man borde i alla fall försöka göra vad man kan och inte bara lappa och laga. För vem tar ansvaret om det verkligen skulle ske en stor olycka på grund av den spruckna rälsen?

Avslöjandet av SVT:s nyhetsredaktion om att över 120 mil räls på den svenska järnvägen håller på att spricka sönder har begripligt nog rört upp känslorna, men ingen torde förvånas. Allra minst Trafikverket, och dess föregångare, som har vetat om det här sedan 1990-talet. Redan då ansågs rälstypen så dålig att den borde bytas ut.

Det värsta är att stora delar av denna räls finns på de allra hårdast trafikerade sträckorna, exempelvis södra och västra stambanorna, där det också körs snabbtåg i hastigheter upp till 200 kilometer i timmen. I Värmland handlar det om flera platser mellan Välsviken och Kil. Det föreligger risk för katastrofala urspårningar.

Problemet är det varit kronisk underfinansiering av järnvägsunderhållet och det har nu satt sina spår, bokstavligt talet. Men det är inte så enkelt att åtgärda heller, även med mer pengar. Det spårbundna resandet har ökat dramatiskt de senaste 20-30 åren och att byta all den här rälsen på kort tid skulle skapa ordentliga trafikproppar på det redan överbelastade järnvägsnätet. Men man borde i alla fall försöka göra vad man kan och inte bara lappa och laga. För vem tar ansvaret om det verkligen skulle ske en stor olycka på grund av den spruckna rälsen?