2018-10-09 06:00

2018-10-09 06:00

Skogen behöver jaktlycka

LEDARE: Älgjakt

I går gick startskottet för årets älgjakt. En stor dag för många i länet. Jakt är en folkrörelse i Sverige, något vi ska vara både glada och tacksamma för. För många är den som datumlinjen, tiden delas in i före och efter älgjakten.

Förhoppningsvis fortsätter det så. Viltvårdens folkliga förankring är viktig. Den starka kopplingen till skog och mark bidrar till ökad förståelse även för andra verksamheter. Jägarna blir dock stadigt färre. Varje år löser runt 1 500 – 2 000 färre personer jaktkort. Bakom statistiken ryms en lång rad orsaker, och de riskerar i sin tur att skapa en rad problem.

Länsstyrelsen i Värmlands jaktvårdskonsulent Magnus Nyman kallar i en artikel i NWT jägarbristen för ett samhällsproblem (2/10). Det är en viktig poäng. Stora värden vilar på jägarnas axlar. Välbalanserade ekosystem kräver en aktiv förvaltning. Annars riskerar arter att konkurrera ut varandra. Utan en fungerande viltvård kommer också betesskadorna på skogen att öka. Till detta ska även läggas det omfattande arbete med sökning efter skadat vilt i samband med viltolyckor som jägarna utför. 2017 gjordes över 61 000 trafikeftersök runtom i landet. Varje år lägger jägarna ned över 150 000 timmar bara på eftersöksverksamheten. Som enda tack för detta får jägarkåren tillbaka litet av de pengar de betalar för att jaga.

Förhoppningsvis får dock de många som alltjämt jagar en god älgjakt med välfyllda kvoter. Det gör gott i frysen och det behövs för skogen.

Älgstammarna växer i länet och även om det skapar förutsättningar för en bra älgjakt medför det också ökade skadeverkningar för skogsbruket. Betesskadorna ökar runtom i landet, varannan ungtall i Svealand har skador efter betande hjortdjur. Skadenivån på de värmländska ungtallskogarna är särskilt svår. Nästan 60 procent av all ungtall i Värmland är skadad. Det innebär en ökning från redan höga nivåer. Trenden bekräftas av de höga årliga betesskadorna. Dessa ska enligt målet inte finnas på mer än fem procent av ungtallarna men detta uppnås endast i ett av de 36 älgförvaltningsområden som Skogsstyrelsen inventerat. Det är inte acceptabelt.

Kostnaderna för betesskadorna är enorma. Det är nödvändigt av avskjutningen av älg ökar, särskilt i Värmland men också i resten av riket. Att, som det viskats om, använda älgobservationerna från jakten till att minska avskjutningen på grund av den varma sommaren vore inte bara spekulativt utan potentiellt ekonomiskt förödande.

Älgstammen ska anpassas till fodertillgången, vilken givetvis varierar över tid. Efter att ha varit hög en tid har fodertillgången nu börjat minska och prognoserna pekar mot en fortsatt försämring. Detta måste få konsekvenser också i praktiken.

Älgjakten är viktig, men Sverige är byggt på malm och timmer. Älgstammen får inte bli större än vad skogen tål.

Förhoppningsvis fortsätter det så. Viltvårdens folkliga förankring är viktig. Den starka kopplingen till skog och mark bidrar till ökad förståelse även för andra verksamheter. Jägarna blir dock stadigt färre. Varje år löser runt 1 500 – 2 000 färre personer jaktkort. Bakom statistiken ryms en lång rad orsaker, och de riskerar i sin tur att skapa en rad problem.

Länsstyrelsen i Värmlands jaktvårdskonsulent Magnus Nyman kallar i en artikel i NWT jägarbristen för ett samhällsproblem (2/10). Det är en viktig poäng. Stora värden vilar på jägarnas axlar. Välbalanserade ekosystem kräver en aktiv förvaltning. Annars riskerar arter att konkurrera ut varandra. Utan en fungerande viltvård kommer också betesskadorna på skogen att öka. Till detta ska även läggas det omfattande arbete med sökning efter skadat vilt i samband med viltolyckor som jägarna utför. 2017 gjordes över 61 000 trafikeftersök runtom i landet. Varje år lägger jägarna ned över 150 000 timmar bara på eftersöksverksamheten. Som enda tack för detta får jägarkåren tillbaka litet av de pengar de betalar för att jaga.

Förhoppningsvis får dock de många som alltjämt jagar en god älgjakt med välfyllda kvoter. Det gör gott i frysen och det behövs för skogen.

Älgstammarna växer i länet och även om det skapar förutsättningar för en bra älgjakt medför det också ökade skadeverkningar för skogsbruket. Betesskadorna ökar runtom i landet, varannan ungtall i Svealand har skador efter betande hjortdjur. Skadenivån på de värmländska ungtallskogarna är särskilt svår. Nästan 60 procent av all ungtall i Värmland är skadad. Det innebär en ökning från redan höga nivåer. Trenden bekräftas av de höga årliga betesskadorna. Dessa ska enligt målet inte finnas på mer än fem procent av ungtallarna men detta uppnås endast i ett av de 36 älgförvaltningsområden som Skogsstyrelsen inventerat. Det är inte acceptabelt.

Kostnaderna för betesskadorna är enorma. Det är nödvändigt av avskjutningen av älg ökar, särskilt i Värmland men också i resten av riket. Att, som det viskats om, använda älgobservationerna från jakten till att minska avskjutningen på grund av den varma sommaren vore inte bara spekulativt utan potentiellt ekonomiskt förödande.

Älgstammen ska anpassas till fodertillgången, vilken givetvis varierar över tid. Efter att ha varit hög en tid har fodertillgången nu börjat minska och prognoserna pekar mot en fortsatt försämring. Detta måste få konsekvenser också i praktiken.

Älgjakten är viktig, men Sverige är byggt på malm och timmer. Älgstammen får inte bli större än vad skogen tål.

  • Daniel Persson

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.