2018-09-13 06:00

2018-09-13 06:00

Högervindar förklarar valet

LEDARE

En sak som är säker med detta valresultat är det att inte blåst några vänstervindar. Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val någonsin. Miljöpartiet åkte nästan ur riksdagen, och Feministiskt initiativ är utplånat. Det enda rödgröna parti som nått någon framgång är Vänsterpartiet, på grund av kannibalisering av Fi.

MP:s katastrofala val förvånar ej. Återkommande islamistskandaler har stått dem dyrt. Uppgörelsen med S om migrationen blev för många väljare ett för stort svek. Politiker måste kunna kompromissa, men för stora kompromissar på områden som ligger kärnväljarna varmt om hjärtat är att gräva sin egen grav. Det förvånande är inte MP:s låga siffror, utan att de alls höll sig kvar i riksdagen. Det kan nog inte förklaras annat än av det intensiva intresse media visade klimatet under sommaren.

Svårare är det att förstå S-resultatet. Som väntat fortsatte partiets kollaps. Men det får ändå 28,4 procent av rösterna. Det är betydligt bättre än de runt 25 procent eller lägre som förutspåtts av mätningar. Förklaring ligger förmodligen i att S stramat åt migrationspolitiken. Till skillnad från MP har S stärkts av det, som därmed har kunnat rädda kvar åtminstone några av de väljare som flytt till Sverigedemokraterna.

Vad gäller alliansen står Kristdemokraterna och Moderaterna för de mest intressanta resultaten. Liberalerna har slutat minska och Centerpartiet även ökat – båda har fångat upp de alliansväljare som inte ville se ett samarbete med SD. Inte oväntat. Att Kristdemokraterna inte bara klamrade sig kvar i riksdagen utan även avancerade förvånar kanske inte någon som följt valrörelsens sista veckor – men bara veckor tidigare dömdes partiet ut av de flesta mätningar. KD är förvisso ett erkänt duktigt valspurtparti. Och partiledaren Ebba Busch Thors framtoning gick hem hos många. Men resultatet bör också ses som ett godkännande av partiets profilering som ett tydligt, konservativt högerparti som både gör upp med genusflum och bryr sig om mjuka frågor.

Moderaterna tappade efter decemberöverenskommelsen många väljare till SD. Det ledde till det inre reformarbetet i konservativ riktning vilket har lyckats stoppat den värsta blödningen. Men för att åter vinna de förlorade väljarnas förtroende behöver det arbetet fortsätta. Det handlar inte om att ”anpassa sig till SD” – utan om att respektera sina väljare.

Mest förvånande av allt är ändå SD:s siffror. De blev varken störst eller näst störst. Förklaringen ligger i att såväl S, KD och M insett att migrationen måste regleras. Det betyder inte att vi har nått ”peak SD” som vissa påstår. Sköter de andra sig inte så kan SD börja växa igen.

Istället för vänstervindar tycks det alltså blåsa högervindar. Vilka partier som vinner på det beror på hur de hanterar riksdagens sammansättning som den nu kommer att ser ut.

MP:s katastrofala val förvånar ej. Återkommande islamistskandaler har stått dem dyrt. Uppgörelsen med S om migrationen blev för många väljare ett för stort svek. Politiker måste kunna kompromissa, men för stora kompromissar på områden som ligger kärnväljarna varmt om hjärtat är att gräva sin egen grav. Det förvånande är inte MP:s låga siffror, utan att de alls höll sig kvar i riksdagen. Det kan nog inte förklaras annat än av det intensiva intresse media visade klimatet under sommaren.

Svårare är det att förstå S-resultatet. Som väntat fortsatte partiets kollaps. Men det får ändå 28,4 procent av rösterna. Det är betydligt bättre än de runt 25 procent eller lägre som förutspåtts av mätningar. Förklaring ligger förmodligen i att S stramat åt migrationspolitiken. Till skillnad från MP har S stärkts av det, som därmed har kunnat rädda kvar åtminstone några av de väljare som flytt till Sverigedemokraterna.

Vad gäller alliansen står Kristdemokraterna och Moderaterna för de mest intressanta resultaten. Liberalerna har slutat minska och Centerpartiet även ökat – båda har fångat upp de alliansväljare som inte ville se ett samarbete med SD. Inte oväntat. Att Kristdemokraterna inte bara klamrade sig kvar i riksdagen utan även avancerade förvånar kanske inte någon som följt valrörelsens sista veckor – men bara veckor tidigare dömdes partiet ut av de flesta mätningar. KD är förvisso ett erkänt duktigt valspurtparti. Och partiledaren Ebba Busch Thors framtoning gick hem hos många. Men resultatet bör också ses som ett godkännande av partiets profilering som ett tydligt, konservativt högerparti som både gör upp med genusflum och bryr sig om mjuka frågor.

Moderaterna tappade efter decemberöverenskommelsen många väljare till SD. Det ledde till det inre reformarbetet i konservativ riktning vilket har lyckats stoppat den värsta blödningen. Men för att åter vinna de förlorade väljarnas förtroende behöver det arbetet fortsätta. Det handlar inte om att ”anpassa sig till SD” – utan om att respektera sina väljare.

Mest förvånande av allt är ändå SD:s siffror. De blev varken störst eller näst störst. Förklaringen ligger i att såväl S, KD och M insett att migrationen måste regleras. Det betyder inte att vi har nått ”peak SD” som vissa påstår. Sköter de andra sig inte så kan SD börja växa igen.

Istället för vänstervindar tycks det alltså blåsa högervindar. Vilka partier som vinner på det beror på hur de hanterar riksdagens sammansättning som den nu kommer att ser ut.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.