2018-09-11 06:01

2018-09-11 06:01

Väljarna vill fälla Löfven

LEDARE

Svenska folket vill ha en ny regering. Även om skillnaden mellan alliansen och de rödgröna är försvinnande liten så är det otvetydigt glasklart att Sveriges befolkning har röstat bort de sittande regeringspartierna och vill ha en ny statsminister och en ny regering.

En majoritet av befolkningen vill ha Ulf Kristersson (M) som ny statsminister. Det har varit de borgerliga partiernas sammanhållna linje hela valrörelsen att en röst på dem är en röst på Kristersson som statsminister. Sverigedemokraterna, om än oberäkneliga, har uttryckt att de föredrar Kristersson framför Stefan Löfven (S). Det ger 57,9 procent stöd för Kristersson.

Riksdagen har nu en klar och tydlig icke-socialistisk majoritet. Det är ingen tvekan om saken. Det vore barockt om detta inte också visade sig i den nya regeringen. Allt tal om att det rödgröna ”blocket” är större än alliansen är dimridåer. Det finns inget enat rödgrönt block, och även om så vore så är de övriga större och det framstår som orimligt att de i riksdagen skulle tolerera en sådan regering. Alliansen är även större än nuvarande regeringspartier.

Lika lite som förra valet syns någon vänstervind av. Vänsterpartiet ökade förvisso något, men på bekostnad av Feministiskt initiativs totala kollaps. Väljarna har sänt en signal: det behövs en ny regering, och den skall inte vara socialistisk.

Räknat i antalet röster skiljer det sig bara 28 000 mellan de rödgröna och alliansen. Det gör att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet samlar 144 riksdagsmandat mot de borgerligas 143. Dock återstår fortfarande att räkna de 20 000 utlandsrösterna, som brukar luta åt höger. Dessutom skall även de 150 000 sena förtidsrösterna räknas. När allt räknats samman kan det vara åt alliansens fördel, vilket dock inte gör mycket åt det jämna loppet mellan blocken, men det skulle underlätta alliansens förhandlingsmöjligheter.

Även om man räknar de rödgröna som ett block får de endast 40,6 procent av rösterna. Det är en minskning från 43,6 förra valet. Jämför med de icke-socialistiska partierna, alliansen och Sverigedemokraterna, som ökat från 52,3 procent till 57,9. Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer menar utifrån grundlagens förarbeten att en regering med oklart stöd i riksdagen bör avgå, och att Löfven därmed borde ha avgått redan under valnatten i likhet med sin föregångare Göran Persson.

För allt sitt valnattstal om nödvändigheten av ödmjukhet visar Löfven föga av det själv. Istället för att låta riksdagens talman påbörja sitt arbete med att hitta en ny regeringsbildare så insisterar Löfven på att få sitta kvar och själv ”leka talman” som Kristersson formulerade det, trots att han har förlorat sitt mandat.

Att Löfven väljer att sitta kvar är förstås rent maktspel. Löfven vill tvinga alliansen att antingen förhandla med SD för att avsätta honom, alternativt få alliansen att splittras. Alliansen bör svara med samma maktspelarmynt och göra vad som krävs för att få Löfven avsatt – det är ändå det slutresultat som de röstande vill se.

Nu börjar förhandlingarna. Oavsett hur den kommande regeringen kommer att se ut så måste partierna dock ta hänsyn till och respektera att väljarna så tydligt har tagit avstånd från någon form av socialistisk regering.

En majoritet av befolkningen vill ha Ulf Kristersson (M) som ny statsminister. Det har varit de borgerliga partiernas sammanhållna linje hela valrörelsen att en röst på dem är en röst på Kristersson som statsminister. Sverigedemokraterna, om än oberäkneliga, har uttryckt att de föredrar Kristersson framför Stefan Löfven (S). Det ger 57,9 procent stöd för Kristersson.

Riksdagen har nu en klar och tydlig icke-socialistisk majoritet. Det är ingen tvekan om saken. Det vore barockt om detta inte också visade sig i den nya regeringen. Allt tal om att det rödgröna ”blocket” är större än alliansen är dimridåer. Det finns inget enat rödgrönt block, och även om så vore så är de övriga större och det framstår som orimligt att de i riksdagen skulle tolerera en sådan regering. Alliansen är även större än nuvarande regeringspartier.

Lika lite som förra valet syns någon vänstervind av. Vänsterpartiet ökade förvisso något, men på bekostnad av Feministiskt initiativs totala kollaps. Väljarna har sänt en signal: det behövs en ny regering, och den skall inte vara socialistisk.

Räknat i antalet röster skiljer det sig bara 28 000 mellan de rödgröna och alliansen. Det gör att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet samlar 144 riksdagsmandat mot de borgerligas 143. Dock återstår fortfarande att räkna de 20 000 utlandsrösterna, som brukar luta åt höger. Dessutom skall även de 150 000 sena förtidsrösterna räknas. När allt räknats samman kan det vara åt alliansens fördel, vilket dock inte gör mycket åt det jämna loppet mellan blocken, men det skulle underlätta alliansens förhandlingsmöjligheter.

Även om man räknar de rödgröna som ett block får de endast 40,6 procent av rösterna. Det är en minskning från 43,6 förra valet. Jämför med de icke-socialistiska partierna, alliansen och Sverigedemokraterna, som ökat från 52,3 procent till 57,9. Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer menar utifrån grundlagens förarbeten att en regering med oklart stöd i riksdagen bör avgå, och att Löfven därmed borde ha avgått redan under valnatten i likhet med sin föregångare Göran Persson.

För allt sitt valnattstal om nödvändigheten av ödmjukhet visar Löfven föga av det själv. Istället för att låta riksdagens talman påbörja sitt arbete med att hitta en ny regeringsbildare så insisterar Löfven på att få sitta kvar och själv ”leka talman” som Kristersson formulerade det, trots att han har förlorat sitt mandat.

Att Löfven väljer att sitta kvar är förstås rent maktspel. Löfven vill tvinga alliansen att antingen förhandla med SD för att avsätta honom, alternativt få alliansen att splittras. Alliansen bör svara med samma maktspelarmynt och göra vad som krävs för att få Löfven avsatt – det är ändå det slutresultat som de röstande vill se.

Nu börjar förhandlingarna. Oavsett hur den kommande regeringen kommer att se ut så måste partierna dock ta hänsyn till och respektera att väljarna så tydligt har tagit avstånd från någon form av socialistisk regering.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.