2018-09-07 06:00

2018-09-07 06:00

Rödgrönt regeringsfiasko

LEDARE

Efter fyra år med den rödgröna rörans regeringsinnehav är det dags för räkenskap. Regeringar skall få det förtroende de förtjänar. Väljarna bör ta i beaktning hur den senaste mandatperiodens regering skött sig. För att underlätta en granskande utvärdering ges här därför en sammanställning av några av regeringen Löfvens främsta misslyckanden.

Socialdemokraternas största vallöfte 2014 var att Sverige till 2020 skulle nå den lägsta arbetslösheten i hela EU. Det är Sverige inte i närheten av än, trots att det råder högkonjunktur. Tidigare hade Sverige 12:e lägst arbetslöshet i EU, nu har vi 17:e lägst arbetslöshet. Samtidigt slå sig finansminister Magdalena Andersson (S) och hennes regeringskollegor för bröstet eftersom sysselsättningen har ökat, vilket visserligen stämmer - på grund av nämnda högkonjunktur. Förvisso är en viktig delförklaring till arbetslösheten de senaste årens ökade mängd migranter, vilka utgör en hög andel av de nu arbetslösa. Det sätter dock fingret på ytterligare en fråga regeringen har haft svårt att hantera, nämligen migrations- och integrationspolitiken.

Vem kommer ihåg Miljöpartiets ene språkrör Gustav Fridolins käcka löfte om att fixa skolan på hundra dagar? Nu har det gått mer än 1 000 dagar, och det i någon mening mest minnesvärda utbildningsminister Fridolin egentligen åstadkommit är väl sitt videoinspelade handhjärta till Sveriges lärare – med både oklart syfte och resultat – samt framtagandet av förskolans nya läroplan som med rätta sågats på grund av dess omhuldande av genuspedagogisk aktivism.

Såväl MP som S har även haft sina beskärda delar av skandaler under de gångna åren, med betydelse för svensk säkerhet. Kom ihåg när det visade sig att MP inom sig rymde islamister, till och med på en ministerpost – Mehmet Kaplan, som var bostadsminister och hade samröre med de turkiska Grå Vargarna. Ett annat exempel är Yasri Khan, miljöpartisten som vägrade ta kvinnor i hand och för övrigt son till en militant islamist i Thailand. Ingen glömmer väl heller förra sommarens stora skandal på Transportstyrelsen med dess häpnadsväckande läckande av hemligstämplad information till utländska och obehöriga aktörer, och regeringens fullkomligt inkompetenta hantering av frågan.

Trots skattehöjningar på 60 miljarder och pengaregn på sjukvården så har sjukvårdsköerna inte minskat, ett annat av Löfvens löften – istället har de ökat och på sina håll fördubblats. Våldet och otryggheten har brett ut sig, och den hypade feministiska utrikespolitiken åstadkom inte så mycket mer än en diplomatisk kris mellan Sverige och Saudiarabien.

De senaste fyra åren har varit en resa kantad av misslyckanden, fiaskon, skandaler och brutna löften. Det är skönt att denna mandatperiod är över. Måtte inte de nästkommande bli mer av samma vara.

Socialdemokraternas största vallöfte 2014 var att Sverige till 2020 skulle nå den lägsta arbetslösheten i hela EU. Det är Sverige inte i närheten av än, trots att det råder högkonjunktur. Tidigare hade Sverige 12:e lägst arbetslöshet i EU, nu har vi 17:e lägst arbetslöshet. Samtidigt slå sig finansminister Magdalena Andersson (S) och hennes regeringskollegor för bröstet eftersom sysselsättningen har ökat, vilket visserligen stämmer - på grund av nämnda högkonjunktur. Förvisso är en viktig delförklaring till arbetslösheten de senaste årens ökade mängd migranter, vilka utgör en hög andel av de nu arbetslösa. Det sätter dock fingret på ytterligare en fråga regeringen har haft svårt att hantera, nämligen migrations- och integrationspolitiken.

Vem kommer ihåg Miljöpartiets ene språkrör Gustav Fridolins käcka löfte om att fixa skolan på hundra dagar? Nu har det gått mer än 1 000 dagar, och det i någon mening mest minnesvärda utbildningsminister Fridolin egentligen åstadkommit är väl sitt videoinspelade handhjärta till Sveriges lärare – med både oklart syfte och resultat – samt framtagandet av förskolans nya läroplan som med rätta sågats på grund av dess omhuldande av genuspedagogisk aktivism.

Såväl MP som S har även haft sina beskärda delar av skandaler under de gångna åren, med betydelse för svensk säkerhet. Kom ihåg när det visade sig att MP inom sig rymde islamister, till och med på en ministerpost – Mehmet Kaplan, som var bostadsminister och hade samröre med de turkiska Grå Vargarna. Ett annat exempel är Yasri Khan, miljöpartisten som vägrade ta kvinnor i hand och för övrigt son till en militant islamist i Thailand. Ingen glömmer väl heller förra sommarens stora skandal på Transportstyrelsen med dess häpnadsväckande läckande av hemligstämplad information till utländska och obehöriga aktörer, och regeringens fullkomligt inkompetenta hantering av frågan.

Trots skattehöjningar på 60 miljarder och pengaregn på sjukvården så har sjukvårdsköerna inte minskat, ett annat av Löfvens löften – istället har de ökat och på sina håll fördubblats. Våldet och otryggheten har brett ut sig, och den hypade feministiska utrikespolitiken åstadkom inte så mycket mer än en diplomatisk kris mellan Sverige och Saudiarabien.

De senaste fyra åren har varit en resa kantad av misslyckanden, fiaskon, skandaler och brutna löften. Det är skönt att denna mandatperiod är över. Måtte inte de nästkommande bli mer av samma vara.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.