2018-09-06 06:00

2018-09-06 06:00

Opålitlig proteströst

LEDARE

Det är nu mindre än 100 timmar kvar av valrörelsen 2018. Allianspartierna har allt att vinna på att kampanja intensivt under dessa sista dagar, speciellt med tanke på att så hög andel av väljarna fortfarande inte har bestämt sig; En fjärdedel vet fortfarande inte vad de skall rösta på.

Det är till oppositionens fördel. Studier pekar på att utmanare tenderar att vinna många obeslutsammas röster. Inte undra på att Socialdemokraterna har varit så måna om att övertyga folk att förtidsrösta istället. De borgerliga har alltså inget att förlora på att anstränga sig hårt under de dagar som återstår. Detsamma gäller för den delen Sverigedemokraterna.

För de osäkra som vill se ett regeringsskifte finns det dock inget annat seriöst alternativ än att rösta på ett alliansparti istället för SD. Många missnöjda borgerliga väljare kan vara lockade att lägga sin röst på SD för att markera. Dessa väljares missnöje ska också tas på allvar, om det så gäller den rödgröna rörans regeringsinnehav eller besvikelser på hur vissa allianspartier förhåller sig till sakfrågor.

Men vill man se faktisk förändring – vilket också förutsätter en ny regering – så är det allianspartierna som gäller. SD kommer inte hamna i regeringsställning, oavsett om de blir näst störst eller till och med störst i detta val eller ej. Och allianspartierna behöver alla röster de kan få för att kunna bygga en så stabil regering som möjligt.

Man kommer inte heller undan att SD är ett opålitligt parti som gång på gång visat sig oförmögna att förvalta sitt förtroende från väljarna. Det handlar inte bara om lokala SD-politiker runt om i landet som aldrig dyker upp i fullmäktige, utan även om riksdagsgruppen där ledamot efter ledamot har lämnat partiet och blivit politiska vildar.

För att inte glömma de ständiga upptäckterna av kandidater som ger uttryck genuin rasism, vilket gör att SD-ledningens ord om att partiet har gjort upp med sitt mörka förflutna ekar något tomt – oavsett om det gjorts ärliga försök till bättring. Förvisso är detta sådant som kanske inte övertygar de som redan bestämt sig för SD, men det bör sägas. Och kanske kan de ännu osäkra ändå vinnas.

Det måste även läggas till att SD även i rent sakpolitisk bemärkelse inte är att lita på: å ena sidan är de sossiga folkhemsnostalgiker (vilket i sig borde avskräcka alla de borgerliga som funderar på att missnöjesrösta på SD) samtidigt som de då och då plötsligt byter fot och flörtar med alliansen, som senast när de kom på att de stödjer alliansens strävan efter skattesänkningar, för att i en tredje stund prata om hur de räcker ut en hand åt Löfven. Med SD vet man inte vad man får.

Den som lägger sin röst på allianspartierna bör även betänka att både Liberalerna och Centerpartiet har visat sig något vacklande vad gäller viljan att faktiskt få till ett regeringsskifte. När det kommer till kritan är det inte omöjligt att de visar sig villiga att snarare stöda ett blocköverskridande samarbete med S. Dessutom står C och L för den alltför långtgående socialliberalism som tenderat att skrämma bort väljare från alliansen de senaste åren.

Det är till oppositionens fördel. Studier pekar på att utmanare tenderar att vinna många obeslutsammas röster. Inte undra på att Socialdemokraterna har varit så måna om att övertyga folk att förtidsrösta istället. De borgerliga har alltså inget att förlora på att anstränga sig hårt under de dagar som återstår. Detsamma gäller för den delen Sverigedemokraterna.

För de osäkra som vill se ett regeringsskifte finns det dock inget annat seriöst alternativ än att rösta på ett alliansparti istället för SD. Många missnöjda borgerliga väljare kan vara lockade att lägga sin röst på SD för att markera. Dessa väljares missnöje ska också tas på allvar, om det så gäller den rödgröna rörans regeringsinnehav eller besvikelser på hur vissa allianspartier förhåller sig till sakfrågor.

Men vill man se faktisk förändring – vilket också förutsätter en ny regering – så är det allianspartierna som gäller. SD kommer inte hamna i regeringsställning, oavsett om de blir näst störst eller till och med störst i detta val eller ej. Och allianspartierna behöver alla röster de kan få för att kunna bygga en så stabil regering som möjligt.

Man kommer inte heller undan att SD är ett opålitligt parti som gång på gång visat sig oförmögna att förvalta sitt förtroende från väljarna. Det handlar inte bara om lokala SD-politiker runt om i landet som aldrig dyker upp i fullmäktige, utan även om riksdagsgruppen där ledamot efter ledamot har lämnat partiet och blivit politiska vildar.

För att inte glömma de ständiga upptäckterna av kandidater som ger uttryck genuin rasism, vilket gör att SD-ledningens ord om att partiet har gjort upp med sitt mörka förflutna ekar något tomt – oavsett om det gjorts ärliga försök till bättring. Förvisso är detta sådant som kanske inte övertygar de som redan bestämt sig för SD, men det bör sägas. Och kanske kan de ännu osäkra ändå vinnas.

Det måste även läggas till att SD även i rent sakpolitisk bemärkelse inte är att lita på: å ena sidan är de sossiga folkhemsnostalgiker (vilket i sig borde avskräcka alla de borgerliga som funderar på att missnöjesrösta på SD) samtidigt som de då och då plötsligt byter fot och flörtar med alliansen, som senast när de kom på att de stödjer alliansens strävan efter skattesänkningar, för att i en tredje stund prata om hur de räcker ut en hand åt Löfven. Med SD vet man inte vad man får.

Den som lägger sin röst på allianspartierna bör även betänka att både Liberalerna och Centerpartiet har visat sig något vacklande vad gäller viljan att faktiskt få till ett regeringsskifte. När det kommer till kritan är det inte omöjligt att de visar sig villiga att snarare stöda ett blocköverskridande samarbete med S. Dessutom står C och L för den alltför långtgående socialliberalism som tenderat att skrämma bort väljare från alliansen de senaste åren.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.