2018-09-01 06:00

2018-09-01 06:00

Så talar en statsminister

LEDARE

Kul, intensivt och viktigt. Med de orden beskrev Ulf Kristersson sin första valrörelse som Moderaternas partiledare under torsdagens partiledarutfrågning i SVT. De skulle också kunna användas för att sammanfatta utfrågningen i sig. Det står klart att bland partiledarna är Kristersson i en klass för sig.

Kristersson lyckades väl med att ge utryck för det vuxna samtal i politiken som han själv tidigare har efterlyst. Han inlät sig inte till smutskastning men kritiserade de rödgröna med sakliga argument, och var inte rädd för att erkänna skillnader som onekligen finns inom alliansen. Rakryggat, lugnt och resonabelt. Kristersson förmår hantera komplexa politiska ämnen på ett sätt som man bör kunna förvänta sig av en statsministerkandidat.

Välkommet nog ställdes Kristersson mot väggen om marginalskatterna. Att han tog bladet från munnen och menade att de ska sänkas var ett glädjande besked; alliansen har ju varit märkvärdigt tysta om saken.

Miljöfrågan, som efter torkan åter finns på medias agenda, hanterade Kristersson väl då han pedagogiskt förklarade att det viktigaste för Sverige är att hjälpa länder som Indien med miljövänlig teknologi – inte att ägna sig åt symbolisk politik på hemmaplan i form av straffskatter vars effektiva miljöpåverkan är minimal.

Kristersson visade förståelse för lag- och ordningsfrågornas komplexitet. Särskilt bra var att han fick utrymme att resonera om det vistelseförbud som M vill införa; alltså att brottslingar förbjuds att besöka områden där de begått brott, vilket tar deras kriminella hjältegloria ifrån dem. Även om förslaget mött kritik så kvarstår faktum att liknande lagar har gett goda resultat i Danmark.

De tuffaste frågorna gällde, inte oväntat, migrationen och regeringsbildandet. Nya besked gavs inte heller. Men det bjöds på ett klart avståndstagande från idén om en samlingsregering med Socialdemokraterna; sådant hör helt visst till krigstider och liknande. Fortfarande känns också beröringsskräcken för Sverigedemokraterna av. Visst, SD ska inte sitta i en alliansregering. Men det borde vara självklart att man diskuterar med alla partier i riksdagen om sakfrågor, från vänster till höger. Förr ville man inte tala med SD i debatter – men då växte de bara. Samma sak lär ske om man även ignorerar dem i riksdagen.

Vad gäller migrationen var det mest intressanta att Kristersson gav uttryck för långtgående självkritik – i praktiken en sågning av det tidigare ledarskapet. Men det finns en hel del före detta moderater som inte lär övertygas av Moderaternas och övriga partiers Canossavandring gällande migrationen. Det är helt enkelt för sent. De oklara intryck man får av svaren på migrations- och regeringsfrågan underlättar inte heller för dem. Men trots det: helhetsintrycket av utfrågningen är att Kristersson visar statsministerklass.

Kristersson lyckades väl med att ge utryck för det vuxna samtal i politiken som han själv tidigare har efterlyst. Han inlät sig inte till smutskastning men kritiserade de rödgröna med sakliga argument, och var inte rädd för att erkänna skillnader som onekligen finns inom alliansen. Rakryggat, lugnt och resonabelt. Kristersson förmår hantera komplexa politiska ämnen på ett sätt som man bör kunna förvänta sig av en statsministerkandidat.

Välkommet nog ställdes Kristersson mot väggen om marginalskatterna. Att han tog bladet från munnen och menade att de ska sänkas var ett glädjande besked; alliansen har ju varit märkvärdigt tysta om saken.

Miljöfrågan, som efter torkan åter finns på medias agenda, hanterade Kristersson väl då han pedagogiskt förklarade att det viktigaste för Sverige är att hjälpa länder som Indien med miljövänlig teknologi – inte att ägna sig åt symbolisk politik på hemmaplan i form av straffskatter vars effektiva miljöpåverkan är minimal.

Kristersson visade förståelse för lag- och ordningsfrågornas komplexitet. Särskilt bra var att han fick utrymme att resonera om det vistelseförbud som M vill införa; alltså att brottslingar förbjuds att besöka områden där de begått brott, vilket tar deras kriminella hjältegloria ifrån dem. Även om förslaget mött kritik så kvarstår faktum att liknande lagar har gett goda resultat i Danmark.

De tuffaste frågorna gällde, inte oväntat, migrationen och regeringsbildandet. Nya besked gavs inte heller. Men det bjöds på ett klart avståndstagande från idén om en samlingsregering med Socialdemokraterna; sådant hör helt visst till krigstider och liknande. Fortfarande känns också beröringsskräcken för Sverigedemokraterna av. Visst, SD ska inte sitta i en alliansregering. Men det borde vara självklart att man diskuterar med alla partier i riksdagen om sakfrågor, från vänster till höger. Förr ville man inte tala med SD i debatter – men då växte de bara. Samma sak lär ske om man även ignorerar dem i riksdagen.

Vad gäller migrationen var det mest intressanta att Kristersson gav uttryck för långtgående självkritik – i praktiken en sågning av det tidigare ledarskapet. Men det finns en hel del före detta moderater som inte lär övertygas av Moderaternas och övriga partiers Canossavandring gällande migrationen. Det är helt enkelt för sent. De oklara intryck man får av svaren på migrations- och regeringsfrågan underlättar inte heller för dem. Men trots det: helhetsintrycket av utfrågningen är att Kristersson visar statsministerklass.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.