2018-08-08 06:00

2018-08-08 06:00

Vänstern har tagit över Pride

LEDARE

Den brittiske historikern Robert Conquest myntade en gång tre politiska lagar, där den andra säger att ”en organisation som inte uttryckligen är höger kommer för eller senare att bli vänster”. Detta som att förklara varför i förstone helt opolitiska sammanslutningar och föreningar tenderar att politiseras vänsterut. Vänsterfolk är nämligen oerhört duktiga på sådan aktivism.

Detta har med all önskvärd tydlighet visat sig vid årets Pridefestival i Stockholm, som gick av stapeln i förra veckan. Nu har Pride egentligen länge haft slagsida åt vänster, men i takt med att rättigheterna för hbtq-personer utökades så ökade också toleransen för borgerligt deltagande på Pride. Numera är hbtq-rättigheter så accepterade att nästan alla partier, organisationer och till och med statliga myndigheter ställer upp när det vankas Pridefestival.

Men inte riktigt. Vänstern är uppenbarligen sura över detta och gör nu vad den kan för att återta sin makt. Först så portades det lilla borgerliga partiet Medborgerlig samling, som har en öppet homosexuell ordförande i Ilan Sadé, från Pride med en krystad motivering. Men att representanter för extremvänstern fått delta under många år är inget problem. Fotbollstränaren Pia Sundhage, medlem i Kommunistiska partiet, får invigningstala. Pia Laskar, terrordömd 1977 för kidnappningsförsöket mot Anna-Greta Leijon, har under många år deltagit som föreläsare. Fiona Fitzpatrick, från duon Rebecca & Fiona, uppträdde på scenen i en tröja med hammaren och skäran.

Ett annat bottennapp var den så kallade partiledardebatten, där alla utom Sverigedemokraterna var inbjudna. Istället representerades SD av en uppblåsbar elefant. Sedan fick partiledarna vifta med regnbågsflaggor för påståenden som att ”SD är ett homofobiskt parti som vi vägrar att samarbeta med”. Några såg faktiskt plågade ut men deltog ändå i spektaklet. Måhända blev man överraskade där och då, och i efterhand har bland annat Ebba Busch Thor (KD) kommit med kritik mot inramningen. Men det är så dags. Var fanns de vuxna i rummet då, Ulf Kristersson?

RFSL, som ordnade debatten, har själva tagit stora kliv vänsterut. I våras lämnade den tillförordnade ordföranden Magnus Kolsjö i förtid sin post i protest mot mobbningstendenser och långt gången identitetspolitik. Som kristdemokrat kände han sig inte välkommen längre.

Pride och RFSL gör förstås som enskilda organisationer som de vill, men med tanke på deras ställning i den offentliga debatten så borde många av de politiker, organisationer och myndigheter som deltar i deras arrangemang (många gånger med skattemedel) ta sig en allvarlig funderare på om detta är något de vill förknippas med. Pride och RFSL måste också göra valet om de vill vara en bred rörelse för hbtq-personers rättigheter eller en mer separatistisk och vänsteraktivistisk grupp. Det senare vore en sorglig utveckling.

Detta har med all önskvärd tydlighet visat sig vid årets Pridefestival i Stockholm, som gick av stapeln i förra veckan. Nu har Pride egentligen länge haft slagsida åt vänster, men i takt med att rättigheterna för hbtq-personer utökades så ökade också toleransen för borgerligt deltagande på Pride. Numera är hbtq-rättigheter så accepterade att nästan alla partier, organisationer och till och med statliga myndigheter ställer upp när det vankas Pridefestival.

Men inte riktigt. Vänstern är uppenbarligen sura över detta och gör nu vad den kan för att återta sin makt. Först så portades det lilla borgerliga partiet Medborgerlig samling, som har en öppet homosexuell ordförande i Ilan Sadé, från Pride med en krystad motivering. Men att representanter för extremvänstern fått delta under många år är inget problem. Fotbollstränaren Pia Sundhage, medlem i Kommunistiska partiet, får invigningstala. Pia Laskar, terrordömd 1977 för kidnappningsförsöket mot Anna-Greta Leijon, har under många år deltagit som föreläsare. Fiona Fitzpatrick, från duon Rebecca & Fiona, uppträdde på scenen i en tröja med hammaren och skäran.

Ett annat bottennapp var den så kallade partiledardebatten, där alla utom Sverigedemokraterna var inbjudna. Istället representerades SD av en uppblåsbar elefant. Sedan fick partiledarna vifta med regnbågsflaggor för påståenden som att ”SD är ett homofobiskt parti som vi vägrar att samarbeta med”. Några såg faktiskt plågade ut men deltog ändå i spektaklet. Måhända blev man överraskade där och då, och i efterhand har bland annat Ebba Busch Thor (KD) kommit med kritik mot inramningen. Men det är så dags. Var fanns de vuxna i rummet då, Ulf Kristersson?

RFSL, som ordnade debatten, har själva tagit stora kliv vänsterut. I våras lämnade den tillförordnade ordföranden Magnus Kolsjö i förtid sin post i protest mot mobbningstendenser och långt gången identitetspolitik. Som kristdemokrat kände han sig inte välkommen längre.

Pride och RFSL gör förstås som enskilda organisationer som de vill, men med tanke på deras ställning i den offentliga debatten så borde många av de politiker, organisationer och myndigheter som deltar i deras arrangemang (många gånger med skattemedel) ta sig en allvarlig funderare på om detta är något de vill förknippas med. Pride och RFSL måste också göra valet om de vill vara en bred rörelse för hbtq-personers rättigheter eller en mer separatistisk och vänsteraktivistisk grupp. Det senare vore en sorglig utveckling.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.