2018-07-04 06:00

2018-07-04 06:00

Liberalerna gräver sin egen grav

Europa. Ett större EU som gör mer saker. Det är vad Liberalerna går till val på. Inte ett bättre eller smartare EU som fokuserar på att utföra sina uppgifter bättre utan helt enkelt mer EU för sakens skull. Det märks att paniken är påtaglig, partiet befinner sig fortfarande opinionsmässigt vid riksdagsspärren.

En sak är säker, det är svårt att anklaga Liberalerna för populism. Det ligger närmare till hands att fundera på om inte partiet medvetet försöker åka ur riksdagen. Programförklaringen, som levererades på en pressträff i Almedalen av partiledaren Jan Björklund, omfattar 28 punkter för ”mer EU”. Allt är dock inte helt uppåt väggarna.

Att EU bör fortsätta stå upp emot Ryssland är till exempel en god ambition. Det europeiska samarbetet blir allt viktigare i tider av osäkerhet i vårt närområde. Litet och ensamt är inget bra försvarskoncept. Den europeiska sammanhållningen är värd att kämpa för, särskilt nu när den ifrågasätts av nyvalda Moskvavänliga regeringar i samarbetet. Men det är ingen valvinnare. Det kan heller inte sägas om de mer utsvävande förslagen.

En färdplan för ett svenskt euromedlemskap torde inte locka särskilt många fler än de närmast sörjande. Debatten i Sverige präglas snarare av att personer som vid omröstningen var för euron offentligt har gjort avbön och är glada att resultatet blev att vi står utanför.

Inte heller lär utökad EU-budget, EU-skatt på flygresor, EU-avgift på plast som inte återvinns eller europeisk koldioxidbeskattning öka åtgången av Liberalernas valsedlar. Att partiet inte längre nöjer sig med att vilja ha ”jämställd föräldraförsäkring” på hemmaplan utan numera kräver att EU skall engagera sig i att medlemsländerna skall avskaffa sambeskattning av gifta är direkt absurt. Eller är det möjligen så att Liberalerna helt har släppt tanken på riksdagen och siktar på nästa val till Europaparlamentet?

Liberalernas inställning till EU:s budget visar inte heller den några tecken på att ha mognat. Utöver att vilja utöka den kräver partiet att EU:s jordbruksstöd halveras omgående. Pengarna skall givetvis inte stanna hos medlemsländerna utan skall användas till forskning och utbildning i EU:s regi. Detta trots att det är något länderna kan sköta nog så väl själva.

Att svenska jordbruk är så tyngda av skatter och regler att det enda som gör att det fortfarande går att driva jordbruk med något som helst hopp om lönsamhet är EU:s jordbruksstöd verkar partiet inte förstå. Varje parti som föreslår att EU:s jordbruksstöd skall minska bör avkrävas en förklaring över hur svenska jordbruk skall kompenseras för att man har de sämsta villkoren inom frihandelsområdet. Utan kompensation skulle vi närma oss en obefintlig självförsörjningsgrad på väldigt många områden.

Liberalerna gräver nu sin egen grav med en EU-målad spade. Att gå till val på mer EU för EU:s egen skull andas inte bara desperation utan politiskt självskadebeteende.

En sak är säker, det är svårt att anklaga Liberalerna för populism. Det ligger närmare till hands att fundera på om inte partiet medvetet försöker åka ur riksdagen. Programförklaringen, som levererades på en pressträff i Almedalen av partiledaren Jan Björklund, omfattar 28 punkter för ”mer EU”. Allt är dock inte helt uppåt väggarna.

Att EU bör fortsätta stå upp emot Ryssland är till exempel en god ambition. Det europeiska samarbetet blir allt viktigare i tider av osäkerhet i vårt närområde. Litet och ensamt är inget bra försvarskoncept. Den europeiska sammanhållningen är värd att kämpa för, särskilt nu när den ifrågasätts av nyvalda Moskvavänliga regeringar i samarbetet. Men det är ingen valvinnare. Det kan heller inte sägas om de mer utsvävande förslagen.

En färdplan för ett svenskt euromedlemskap torde inte locka särskilt många fler än de närmast sörjande. Debatten i Sverige präglas snarare av att personer som vid omröstningen var för euron offentligt har gjort avbön och är glada att resultatet blev att vi står utanför.

Inte heller lär utökad EU-budget, EU-skatt på flygresor, EU-avgift på plast som inte återvinns eller europeisk koldioxidbeskattning öka åtgången av Liberalernas valsedlar. Att partiet inte längre nöjer sig med att vilja ha ”jämställd föräldraförsäkring” på hemmaplan utan numera kräver att EU skall engagera sig i att medlemsländerna skall avskaffa sambeskattning av gifta är direkt absurt. Eller är det möjligen så att Liberalerna helt har släppt tanken på riksdagen och siktar på nästa val till Europaparlamentet?

Liberalernas inställning till EU:s budget visar inte heller den några tecken på att ha mognat. Utöver att vilja utöka den kräver partiet att EU:s jordbruksstöd halveras omgående. Pengarna skall givetvis inte stanna hos medlemsländerna utan skall användas till forskning och utbildning i EU:s regi. Detta trots att det är något länderna kan sköta nog så väl själva.

Att svenska jordbruk är så tyngda av skatter och regler att det enda som gör att det fortfarande går att driva jordbruk med något som helst hopp om lönsamhet är EU:s jordbruksstöd verkar partiet inte förstå. Varje parti som föreslår att EU:s jordbruksstöd skall minska bör avkrävas en förklaring över hur svenska jordbruk skall kompenseras för att man har de sämsta villkoren inom frihandelsområdet. Utan kompensation skulle vi närma oss en obefintlig självförsörjningsgrad på väldigt många områden.

Liberalerna gräver nu sin egen grav med en EU-målad spade. Att gå till val på mer EU för EU:s egen skull andas inte bara desperation utan politiskt självskadebeteende.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.