2018-06-09 06:00

2018-06-09 06:00

Kärvt i opinionen

LEDARE

Inget parti förutom Sverigedemokraterna kan glädja sig åt resultatet i den stora majmätningen från Statistiska Centralbyrån (SCB), och då brukar de ändå underprestera i den undersökningen. Socialdemokraternas vårtrend med sjunkande väljarstöd bekräftas och Moderaterna står och stampar. Och de rödgröna är trots allt större än allianspartierna.

Det bådar inte gott för något av de traditionella blocken, även om skillnaden mot valresultaten brukar vara större. Osäkerheten är stor och bortfallet i undersökningen är hela 48,3 procent. Vanligtvis brukar också SCB överskatta S-stödet med några procentenheter och lägg därtill att S är dåliga valspurtare och deras 28,3 procent faller ned till något över 20 procent. I mätningen från SVT/Novus som kom strax efter fick S nöja sig med 23,8 procent, vilket är rena katastrofsiffror.

SCB brukar också underrapportera stödet för Sverigedemokraterna, så deras 18,5 procent ligger snarare över 20 procent. I SVT/Novus får de 21,9 procent och är där andra största parti, före Moderaternas 21,1. I SCB fick M 22,6 procent. Det verkar onekligen som vi har att se fram emot en verklighet där tre partier – S, M och SD – blir förhållandevis jämnstora med strax över 20 procent vardera. Vilket av dem som blir störst kommer att ha mindre påverkan på regeringsbildningen, men ha desto större psykologisk betydelse. Blir inte S störst så kommer hela deras självbild att raseras och skulle SD bli störst kommer hela den svenska politiska självbilden att raseras.

Kristdemokraterna ligger pyrt till. Med 2,9 procent i SCB så är frågan om det ens är lönt för borgerliga stödröstare att hjälpa till. Väljarflödena till M, C och SD visar hur splittrande migrationsfrågan är för KD. Oförmågan att presentera en enad linje straffar sig. Deras smala lycka är att nedgången inte är statistiskt säkerställd. Även Miljöpartiet och Liberalerna lever farligt nära fyraprocentsspärren. Och C tappar så tydligen har deras generösa migrationspolitik tappat sin lyskraft.

Socialdemokraterna har hamnat i en nedåtgående spiral som de verkar ha svårt att ta sig ur. Förvirringen är stor hos deras väljare, faktiska och presumtiva. Många har gått till SD men ännu fler till gruppen ”vet ej”. Det är helt enkelt svårt att veta vad partiet står i den så viktiga migrationspolitiken. Ena stunden säger de att den skall skärpas rejält, men andra stunden röstar man igenom en amnesti för 9 000 ensamkommande unga afghanska män utan asylskäl. Ett kaosartat rödgrönt regeringssamarbete spelar också roll.

Men allianspartierna kan knappast glädja sig. De borde ha haft öppet mål men landar likväl under de rödgröna. Strängt taget har de sig själva att skylla. Under hela mandatperioden har de abdikerat från sin oppositionsroll så varför skall väljarna belöna dem för det? Alliansen saknar också trovärdighet i migrationspolitiken, för hur skall Centerns liberala syn kunna förenas med Moderaternas återfunna restriktiva? Denna diskrepans utnyttjas skickligt av SD. Tidigare var alliansen en stor tillgång för de borgerliga, men kanske den nu blivit ett sänke för de som vill ha ett regeringsskifte?

Det bådar inte gott för något av de traditionella blocken, även om skillnaden mot valresultaten brukar vara större. Osäkerheten är stor och bortfallet i undersökningen är hela 48,3 procent. Vanligtvis brukar också SCB överskatta S-stödet med några procentenheter och lägg därtill att S är dåliga valspurtare och deras 28,3 procent faller ned till något över 20 procent. I mätningen från SVT/Novus som kom strax efter fick S nöja sig med 23,8 procent, vilket är rena katastrofsiffror.

SCB brukar också underrapportera stödet för Sverigedemokraterna, så deras 18,5 procent ligger snarare över 20 procent. I SVT/Novus får de 21,9 procent och är där andra största parti, före Moderaternas 21,1. I SCB fick M 22,6 procent. Det verkar onekligen som vi har att se fram emot en verklighet där tre partier – S, M och SD – blir förhållandevis jämnstora med strax över 20 procent vardera. Vilket av dem som blir störst kommer att ha mindre påverkan på regeringsbildningen, men ha desto större psykologisk betydelse. Blir inte S störst så kommer hela deras självbild att raseras och skulle SD bli störst kommer hela den svenska politiska självbilden att raseras.

Kristdemokraterna ligger pyrt till. Med 2,9 procent i SCB så är frågan om det ens är lönt för borgerliga stödröstare att hjälpa till. Väljarflödena till M, C och SD visar hur splittrande migrationsfrågan är för KD. Oförmågan att presentera en enad linje straffar sig. Deras smala lycka är att nedgången inte är statistiskt säkerställd. Även Miljöpartiet och Liberalerna lever farligt nära fyraprocentsspärren. Och C tappar så tydligen har deras generösa migrationspolitik tappat sin lyskraft.

Socialdemokraterna har hamnat i en nedåtgående spiral som de verkar ha svårt att ta sig ur. Förvirringen är stor hos deras väljare, faktiska och presumtiva. Många har gått till SD men ännu fler till gruppen ”vet ej”. Det är helt enkelt svårt att veta vad partiet står i den så viktiga migrationspolitiken. Ena stunden säger de att den skall skärpas rejält, men andra stunden röstar man igenom en amnesti för 9 000 ensamkommande unga afghanska män utan asylskäl. Ett kaosartat rödgrönt regeringssamarbete spelar också roll.

Men allianspartierna kan knappast glädja sig. De borde ha haft öppet mål men landar likväl under de rödgröna. Strängt taget har de sig själva att skylla. Under hela mandatperioden har de abdikerat från sin oppositionsroll så varför skall väljarna belöna dem för det? Alliansen saknar också trovärdighet i migrationspolitiken, för hur skall Centerns liberala syn kunna förenas med Moderaternas återfunna restriktiva? Denna diskrepans utnyttjas skickligt av SD. Tidigare var alliansen en stor tillgång för de borgerliga, men kanske den nu blivit ett sänke för de som vill ha ett regeringsskifte?

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.