2018-06-08 06:00

2018-06-08 13:28

Prickande ingen valfråga

LEDARE

Trots att fyra statsråd, inklusive självaste statsministern, får hård kritik av riksdagens konstitutionsutskott för sitt agerande, eller snarare brist på agerande, under säkerhetsläckaget från Transportstyrelsen så kommer det knappast att bli en valfråga, utan mer en krusning på vattenytan.

Bristen på samordning och information inom regeringskansliet är den gemensamma nämnaren för KU:s kritik. Dåvarande inrikesministern Anders Ygeman (S) prickas för att han inte informerat statsminister Stefan Löfven (S) och andra berörda departement. Även hans dåvarande statssekreterare Ann Linde (S), i dag EU- och handelsminister, får indirekt kritik. Dåvarande infrastrukturministern Anna Johansson (S) prickas för att kommunikationen brustit mellan henne och hennes dåvarande statssekreterare, som i sin tur informerats tidigare men aldrig insett allvaret. Ytterst faller ansvaret på Löfven för att han i sin egenskap av regeringschef inte styrt upp det här bättre.

Egentligen är detta en svidande kritik, som också tillkommit under stor politisk enighet i KU, vilket gör tyngden stor. Enigheten hade dock ett pris. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) slipper undan på en teknikalitet (han anses ha förutsatt att andra var informerade), trots att han i höstas hotades med misstroendeförklaring. Även Ann Linde slipper undan (hon nämns inte med namn i KU-betänkandet) trots att det var hon som kunde ha stoppat hela skandalen i dess linda när hon som Ygemans statssekreterare redan i september 2015 informerades av Säkerhetspolisen om vad som höll på att ske.

Nu kommer dessvärre kritiken inte att få några konsekvenser. Ygeman och Johansson har redan fått avgå, men Ygeman fick snabbt ett nytt toppjobb som gruppledare i riksdagen, och Johansson toppar fortfarande Göteborgslistan inför valet. Frågan dog därför politisk redan i höstas. Med all respekt för KU:s granskning så begravdes frågan där för månader framöver, och nu är historien långt från väljarnas medvetande.

Det hela underlättas inte av att det är en rätt så komplicerad skandal, med många detaljer och datum som verkar förvirrande för den oinvigde. På grund av att det ytterst handlar om att det från Transportstyrelsen läckts hemlig information om bland annat underrättelsepersonal så blir det svårt, av rena säkerhetsskäl, att förklara skadans omfattning utan att röja ytterligare känslig information. Det är regeringens smala lycka, mitt i allt elände.

Till yttermera visso är dock hela Transportstyrelseskandalen en klar inkompetensförklaring av både våra myndigheter (säkerhets- och underrättelseorganen undantagna) och av regeringskansliet. Man har inte haft nog kunskap och inlevelseförmåga att begripa när den största säkerhetsläckan i modern tid höll på att inträffa, trots flera varningar från först några modiga själar på Transportstyrelsen och sedan från Säkerhetspolisen. Istället fick det hela rulla på och än i dag verkar de ansvariga inte ha förstått hur illa de skötte sina jobb.

Detta är för övrigt en naivitet som fanns också hos den förra alliansregeringen, vars IT-minister Anna-Karin Hatt (C) också prickas för att ha lämnat felaktig information till KU om att hon inte ansvarade för IT-säkerhetsfrågor. Vågar man hoppas på att den här skandalen lett till ett uppvaknande hos våra beslutsfattare om vikten av ett bättre säkerhetstänkande?

Bristen på samordning och information inom regeringskansliet är den gemensamma nämnaren för KU:s kritik. Dåvarande inrikesministern Anders Ygeman (S) prickas för att han inte informerat statsminister Stefan Löfven (S) och andra berörda departement. Även hans dåvarande statssekreterare Ann Linde (S), i dag EU- och handelsminister, får indirekt kritik. Dåvarande infrastrukturministern Anna Johansson (S) prickas för att kommunikationen brustit mellan henne och hennes dåvarande statssekreterare, som i sin tur informerats tidigare men aldrig insett allvaret. Ytterst faller ansvaret på Löfven för att han i sin egenskap av regeringschef inte styrt upp det här bättre.

Egentligen är detta en svidande kritik, som också tillkommit under stor politisk enighet i KU, vilket gör tyngden stor. Enigheten hade dock ett pris. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) slipper undan på en teknikalitet (han anses ha förutsatt att andra var informerade), trots att han i höstas hotades med misstroendeförklaring. Även Ann Linde slipper undan (hon nämns inte med namn i KU-betänkandet) trots att det var hon som kunde ha stoppat hela skandalen i dess linda när hon som Ygemans statssekreterare redan i september 2015 informerades av Säkerhetspolisen om vad som höll på att ske.

Nu kommer dessvärre kritiken inte att få några konsekvenser. Ygeman och Johansson har redan fått avgå, men Ygeman fick snabbt ett nytt toppjobb som gruppledare i riksdagen, och Johansson toppar fortfarande Göteborgslistan inför valet. Frågan dog därför politisk redan i höstas. Med all respekt för KU:s granskning så begravdes frågan där för månader framöver, och nu är historien långt från väljarnas medvetande.

Det hela underlättas inte av att det är en rätt så komplicerad skandal, med många detaljer och datum som verkar förvirrande för den oinvigde. På grund av att det ytterst handlar om att det från Transportstyrelsen läckts hemlig information om bland annat underrättelsepersonal så blir det svårt, av rena säkerhetsskäl, att förklara skadans omfattning utan att röja ytterligare känslig information. Det är regeringens smala lycka, mitt i allt elände.

Till yttermera visso är dock hela Transportstyrelseskandalen en klar inkompetensförklaring av både våra myndigheter (säkerhets- och underrättelseorganen undantagna) och av regeringskansliet. Man har inte haft nog kunskap och inlevelseförmåga att begripa när den största säkerhetsläckan i modern tid höll på att inträffa, trots flera varningar från först några modiga själar på Transportstyrelsen och sedan från Säkerhetspolisen. Istället fick det hela rulla på och än i dag verkar de ansvariga inte ha förstått hur illa de skötte sina jobb.

Detta är för övrigt en naivitet som fanns också hos den förra alliansregeringen, vars IT-minister Anna-Karin Hatt (C) också prickas för att ha lämnat felaktig information till KU om att hon inte ansvarade för IT-säkerhetsfrågor. Vågar man hoppas på att den här skandalen lett till ett uppvaknande hos våra beslutsfattare om vikten av ett bättre säkerhetstänkande?

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.