2018-06-07 06:00

2018-06-07 06:00

Låten skolorna vara i kyrkan

LEDARE

Skolavslutningarnas månad är här, liksom debatten om kyrkornas lämplighet som lokal för det hela. Tradition ställs mot barnens rätt att inte påtvingas religiösa inslag, vilket driver många skolor till att försöka göra ceremonin så världslig som möjligt, trots att lokalen är religiös.

Man vill både äta kakan, eller kyrkan, och slippa den. Huruvida detta är rimligt kan ifrågasättas, men för många debattörer och politiker är kyrkolokalen i sig ett brott mot regeln att skolan skall vara icke-konfessionell.

Skollagen slår fast att religiösa inslag inte får förekomma i utbildningen. Just skolavslutningar får hållas i kyrkan, så länge tonvikten ligger på traditioner och inte på kristendomen. Av den anledningen får till exempel trosbekännelsen inte läsas upp, men det går bra med sommarpsalmer som Den blomstertid nu kommer.

Lagen har gjort en tydlig avvägning. Den kan skolorna bygga beslut på. Och det borde vara just skolorna själva som bestämmer. För nog är det frestande för många att hålla skolavslutningen i kyrkan, inte bara av tradition utan också för att det är praktiskt. När alla elever, lärare och även föräldrar skall få plats har många skolor inga lokaler som är tillräckligt stora, eller för den delen vackra. Skolorna själva, och många föräldrar, ser i många fall skolavslutning i kyrkan enbart som traditionsbärare, med kristendomen endast i bakgrunden.

Trots tydligheten i skollagen förekommer ständigt tveksamhet i frågan om skolavslutning i kyrkan. Detta aktualiseras inte minst av att regeringen i mars tillsatte en utredning med uppdraget att analysera om reglerna kring konfessionella inslag i undervisningen behöver ändras. I april gick Socialdemokraterna dessutom ut med att partiet helt vill förbjuda konfessionella friskolor.

Skolavslutningar verkar dock ha en särställning hos både regeringen och partiet socialdemokraterna. Förra året konstaterade gymnasie- och kunskapslyftsminister Anna Ekström (S) att skolavslutning i kyrkan handlar om tradition och inte religion. Den tillsatta utredningen har även specifikt fått i uppdrag att undersöka om skollagen behöver ändras för att till exempel avslutningar i kyrkan skall kunna fortsätta.

Alla barn borde ha rätt att få ta del av en tradition. Religionen går inte att tvätta bort från denna, men det är knappast något negativt. Att helt enkelt fråga barnen vad de tycker kan vara en slutlig lösning i frågan om just skolavslutningar, men också det bör vara upp till varje skola att avgöra. Ingen politiker känner eleverna så bra som en rektor.

Att förbjuda skolavslutningar i kyrkan vore därför ett steg i helt fel riktning. Kyrkan är både religion och tradition, och det ena kommer med det andra. Barnen är inte känsligare än att de en dag om året kan hantera vissa religiösa budskap i bakgrunden. Inte minst då den dagen följs av ett långt sommarlov utan några intryck från skolan.

Man vill både äta kakan, eller kyrkan, och slippa den. Huruvida detta är rimligt kan ifrågasättas, men för många debattörer och politiker är kyrkolokalen i sig ett brott mot regeln att skolan skall vara icke-konfessionell.

Skollagen slår fast att religiösa inslag inte får förekomma i utbildningen. Just skolavslutningar får hållas i kyrkan, så länge tonvikten ligger på traditioner och inte på kristendomen. Av den anledningen får till exempel trosbekännelsen inte läsas upp, men det går bra med sommarpsalmer som Den blomstertid nu kommer.

Lagen har gjort en tydlig avvägning. Den kan skolorna bygga beslut på. Och det borde vara just skolorna själva som bestämmer. För nog är det frestande för många att hålla skolavslutningen i kyrkan, inte bara av tradition utan också för att det är praktiskt. När alla elever, lärare och även föräldrar skall få plats har många skolor inga lokaler som är tillräckligt stora, eller för den delen vackra. Skolorna själva, och många föräldrar, ser i många fall skolavslutning i kyrkan enbart som traditionsbärare, med kristendomen endast i bakgrunden.

Trots tydligheten i skollagen förekommer ständigt tveksamhet i frågan om skolavslutning i kyrkan. Detta aktualiseras inte minst av att regeringen i mars tillsatte en utredning med uppdraget att analysera om reglerna kring konfessionella inslag i undervisningen behöver ändras. I april gick Socialdemokraterna dessutom ut med att partiet helt vill förbjuda konfessionella friskolor.

Skolavslutningar verkar dock ha en särställning hos både regeringen och partiet socialdemokraterna. Förra året konstaterade gymnasie- och kunskapslyftsminister Anna Ekström (S) att skolavslutning i kyrkan handlar om tradition och inte religion. Den tillsatta utredningen har även specifikt fått i uppdrag att undersöka om skollagen behöver ändras för att till exempel avslutningar i kyrkan skall kunna fortsätta.

Alla barn borde ha rätt att få ta del av en tradition. Religionen går inte att tvätta bort från denna, men det är knappast något negativt. Att helt enkelt fråga barnen vad de tycker kan vara en slutlig lösning i frågan om just skolavslutningar, men också det bör vara upp till varje skola att avgöra. Ingen politiker känner eleverna så bra som en rektor.

Att förbjuda skolavslutningar i kyrkan vore därför ett steg i helt fel riktning. Kyrkan är både religion och tradition, och det ena kommer med det andra. Barnen är inte känsligare än att de en dag om året kan hantera vissa religiösa budskap i bakgrunden. Inte minst då den dagen följs av ett långt sommarlov utan några intryck från skolan.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.