2018-06-05 06:01

2018-06-05 06:01

Nationaldag värd att fira

LEDARE

I morgon den 6 juni firas Sveriges nationaldag, en dag som inte ens blev helgdag förrän år 2005. Bara det säger kanske en del om vårt förhållningssätt till denna dag, och med vilken ångest, åtminstone i den politiska debatten, det länge var att tala om svensk kultur och svenska värderingar. Fast det verkar ha ändrats på senare år.

När författaren Carl Jonas Love Almqvist lämnade Sverige i mitten på 1800-talet väcktes hos honom en livslång längtan tillbaka. Han skrev: ”Blott Sverige svenska krusbär har.” Även författaren och nobelpristagaren i litteratur Verner von Heidenstam gav uttryck för en liknande saknad: ”Jag längtar marken, jag längtar stenarna där barn jag lekt.”

Fram tills för något år sedan var dock föreställningen – i alla fall i åsiktskorridorens mittfåra – att det inte fanns något typiskt svenskt. På sin höjd gick det att enas om att det var något visst med krusbären och stenarna. Men en svensk kultur fanns inte.

Ett exempel på den dominerande jargongen gavs år 2002 av Mona Sahlin (S), då integrationsminister. När Sahlin fick en fråga från ett turkiskt ungdomsförbund om vad som är svensk kultur svarade hon: ”Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper.” Även tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt (M) formulerade sig på ett liknande sätt år 2006: ”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.”

I viss mån hade Reinfeldt en poäng, alla kulturer formas och influeras i samspel med andra. Men nog finns det någon som får anses som en svensk kultur. Mixen av värderingar och hur de har formats av historiska erfarenheter bör skapa något som inte går att hitta på andra platser.

Inställningen till svensk kultur har också ändrats de senaste åren. Under Almedalsveckan år 2016 startade en intensiv debatt om svenska värderingar. När vi nu – knappt två år senare – högtidlighåller nationaldagen har traditionerna blivit allt viktigare. Det samhällskitt som tidigare plockades bort kommer åter på plats.

Att fundera över vad svenska värderingarna står för är dessutom viktigt när ett stort antal migranter skall komma in i samhället framöver. Och de lär vilja ha ett konkretare svar på vad som är svensk kultur än det som Sahlin och Reinfeldt gav.

Vad är då svenska värderingar? Det är ju något mer än välfärdsstaten. I den internationella kartläggningen av människors värderingar, World Values Survey (2015), framstår Sverige som extremt. Enligt studien är inget annat land i världen så individualistiskt och sekulärt som Sverige. Vad säger då det här? Möjligen signalerar det att den som har ambitioner skall ha möjlighet att lyckas, oavsett bakgrund. Det kan vara en svensk värdering. Historiskt har även möjligheterna att göra karriär främjats. Det som förr kallades ståndscirkulation heter i dag social rörlighet.

Värderingar är samtidigt något föränderligt. Men nationaldagen är ett tillfälle att högtidlighålla de historiska erfarenheterna som har format de värderingar vi i dag känner som svenska. Nationaldagen är likaså ett bra tillfälle för att vårda dessa goda värderingar, de som många har längtat till.

När författaren Carl Jonas Love Almqvist lämnade Sverige i mitten på 1800-talet väcktes hos honom en livslång längtan tillbaka. Han skrev: ”Blott Sverige svenska krusbär har.” Även författaren och nobelpristagaren i litteratur Verner von Heidenstam gav uttryck för en liknande saknad: ”Jag längtar marken, jag längtar stenarna där barn jag lekt.”

Fram tills för något år sedan var dock föreställningen – i alla fall i åsiktskorridorens mittfåra – att det inte fanns något typiskt svenskt. På sin höjd gick det att enas om att det var något visst med krusbären och stenarna. Men en svensk kultur fanns inte.

Ett exempel på den dominerande jargongen gavs år 2002 av Mona Sahlin (S), då integrationsminister. När Sahlin fick en fråga från ett turkiskt ungdomsförbund om vad som är svensk kultur svarade hon: ”Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper.” Även tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt (M) formulerade sig på ett liknande sätt år 2006: ”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.”

I viss mån hade Reinfeldt en poäng, alla kulturer formas och influeras i samspel med andra. Men nog finns det någon som får anses som en svensk kultur. Mixen av värderingar och hur de har formats av historiska erfarenheter bör skapa något som inte går att hitta på andra platser.

Inställningen till svensk kultur har också ändrats de senaste åren. Under Almedalsveckan år 2016 startade en intensiv debatt om svenska värderingar. När vi nu – knappt två år senare – högtidlighåller nationaldagen har traditionerna blivit allt viktigare. Det samhällskitt som tidigare plockades bort kommer åter på plats.

Att fundera över vad svenska värderingarna står för är dessutom viktigt när ett stort antal migranter skall komma in i samhället framöver. Och de lär vilja ha ett konkretare svar på vad som är svensk kultur än det som Sahlin och Reinfeldt gav.

Vad är då svenska värderingar? Det är ju något mer än välfärdsstaten. I den internationella kartläggningen av människors värderingar, World Values Survey (2015), framstår Sverige som extremt. Enligt studien är inget annat land i världen så individualistiskt och sekulärt som Sverige. Vad säger då det här? Möjligen signalerar det att den som har ambitioner skall ha möjlighet att lyckas, oavsett bakgrund. Det kan vara en svensk värdering. Historiskt har även möjligheterna att göra karriär främjats. Det som förr kallades ståndscirkulation heter i dag social rörlighet.

Värderingar är samtidigt något föränderligt. Men nationaldagen är ett tillfälle att högtidlighålla de historiska erfarenheterna som har format de värderingar vi i dag känner som svenska. Nationaldagen är likaså ett bra tillfälle för att vårda dessa goda värderingar, de som många har längtat till.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.