2018-05-15 06:00

2018-05-15 06:00

Världen överlever Iranavtalet

LEDARE

Det är högkonjunktur för domedagsprofeter. Är det inte i partiledardebatten som den nära förestående undergången skymtar är det i att USA:s president Donald Trump har sagt upp Iranavtalet. Det är som vanligt kraftigt överdrivet.

Iranavtalet var den förre presidenten Barack Obamas enda egentliga utrikespolitiska framgång, i bemärkelsen att det faktiskt blev av. Obama hade en vision av Iran som en regional supermakt. Avtalet speglade detta i så måtto att det var väldigt förmånligt för Iran. Avtalet hade förstås kunnat vara ett traktat, men den aktuella utformningen saknade stöd i USA och Obama kunde inte få senatens stöd. Därför gjorde han det själv med presidentens exekutiva befogenheter, vilket är hela anledningen till att Trump kan riva det närhelst han känner för det.

Det har sagts att om avtalet sägs upp så ökar risken för krig med Iran kraftigt. Det är delvis sant. Det beror på att de moderata krafter i Irans ledning som var västvärldens motivering till avtalet inte existerar i någon egentlig mening. När det stod klart att avtalet sagts upp brändes en amerikansk flagga i Irans parlament till ljudet av en talkör som skanderade ”Död åt USA”.

Det går inte att utesluta att Iran blir mer konfrontatoriskt när avtalet sägs upp. Landet kan komma att öka sin redan omfattande sponsring av terrorgrupper samt snabba på framställningen av kärnvapen. Avtalet innebar aldrig ett stopp för de planerna utan snarare en paus, vilken verkar ha ägnats åt att utveckla andra offensiva förmågor.

Sammantaget är det dock svårt att se vad Iran har att vinna på att inte gå Trump till mötes och återvända till mötesbordet. Ekonomin går fortfarande i stå. Det förväntade lyftet som skulle komma efter avtalet har i stort uteblivit. Tämligen omfattande protester med privatekonomisk grund plågar därtill regimen som inte lyckas erbjuda befolkningen något utom hårt styre. De nya amerikanska sanktionerna kommer visserligen att kosta Scania 3-4 miljarder kronor i utebliven export, men i huvudsak är det enbart franska företag som har investerat i Iran sedan avtalets tillkomst. Ett avtal som en enad västvärld faktiskt står bakom skulle erbjuda företag en mycket stabilare grund för att våga investera i Iran. Det skulle kunna leda till det ekonomiska uppsving regimen så väl behöver.

Men det kräver faktiska uppoffringar av Iran. Det kräver ett totalt stopp för finansieringen av terrornätverk och för landets kärnvapenprogram. Det inkluderar anrikningen av uran. Det som behövs för Irans modesta civila kärnkraft kan utan svårigheter importeras, så gör bland annat Sverige.

Dagarna då Iran kunde sko sig på Barack Obamas ledarskap är över. Det betyder inte att vi nu ser början på slutet för mänskligheten. Sverige och EU bör arbeta tillsammans med USA för att få Iran att vilja förhandla om ett nytt avtal snarare än att försöka hålla liv i det gamla.

Daniel Persson/SNB

Iranavtalet var den förre presidenten Barack Obamas enda egentliga utrikespolitiska framgång, i bemärkelsen att det faktiskt blev av. Obama hade en vision av Iran som en regional supermakt. Avtalet speglade detta i så måtto att det var väldigt förmånligt för Iran. Avtalet hade förstås kunnat vara ett traktat, men den aktuella utformningen saknade stöd i USA och Obama kunde inte få senatens stöd. Därför gjorde han det själv med presidentens exekutiva befogenheter, vilket är hela anledningen till att Trump kan riva det närhelst han känner för det.

Det har sagts att om avtalet sägs upp så ökar risken för krig med Iran kraftigt. Det är delvis sant. Det beror på att de moderata krafter i Irans ledning som var västvärldens motivering till avtalet inte existerar i någon egentlig mening. När det stod klart att avtalet sagts upp brändes en amerikansk flagga i Irans parlament till ljudet av en talkör som skanderade ”Död åt USA”.

Det går inte att utesluta att Iran blir mer konfrontatoriskt när avtalet sägs upp. Landet kan komma att öka sin redan omfattande sponsring av terrorgrupper samt snabba på framställningen av kärnvapen. Avtalet innebar aldrig ett stopp för de planerna utan snarare en paus, vilken verkar ha ägnats åt att utveckla andra offensiva förmågor.

Sammantaget är det dock svårt att se vad Iran har att vinna på att inte gå Trump till mötes och återvända till mötesbordet. Ekonomin går fortfarande i stå. Det förväntade lyftet som skulle komma efter avtalet har i stort uteblivit. Tämligen omfattande protester med privatekonomisk grund plågar därtill regimen som inte lyckas erbjuda befolkningen något utom hårt styre. De nya amerikanska sanktionerna kommer visserligen att kosta Scania 3-4 miljarder kronor i utebliven export, men i huvudsak är det enbart franska företag som har investerat i Iran sedan avtalets tillkomst. Ett avtal som en enad västvärld faktiskt står bakom skulle erbjuda företag en mycket stabilare grund för att våga investera i Iran. Det skulle kunna leda till det ekonomiska uppsving regimen så väl behöver.

Men det kräver faktiska uppoffringar av Iran. Det kräver ett totalt stopp för finansieringen av terrornätverk och för landets kärnvapenprogram. Det inkluderar anrikningen av uran. Det som behövs för Irans modesta civila kärnkraft kan utan svårigheter importeras, så gör bland annat Sverige.

Dagarna då Iran kunde sko sig på Barack Obamas ledarskap är över. Det betyder inte att vi nu ser början på slutet för mänskligheten. Sverige och EU bör arbeta tillsammans med USA för att få Iran att vilja förhandla om ett nytt avtal snarare än att försöka hålla liv i det gamla.

Daniel Persson/SNB

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.