2018-05-08 06:00

2018-05-08 06:00

Migrationen enar och delar

ANDRALEDARE

Det mesta handlade om migration i söndagens partiledardebatt i SVT:s Agenda. Det är en fråga som numera splittrar både regeringen och alliansen, vilket blev än tydligare under debattens gång.

Socialdemokraterna och Moderaterna vill båda ha stramare migrationspolitik, medan Centerpartiet och Miljöpartiet föredrar dagens inkonsekventa variant.

M-ledaren Ulf Kristersson tog ett tydligt steg mot att bjuda in till en blocköverskridande överenskommelse om migrationspolitiken. Detta torde vara enklare att genomföra eftersom också S nyligen presenterat sin idé om en skärpning. Den största oenigheten mellan S och M handlar nu om huruvida Sverigedemokraterna skall bjudas in till en sådan överenskommelse eller inte.

Kristersson håller fast vid att alla riksdagspartier bör vara med, vilket är en rimlig hållning. Att på förhand isolera SD har uppenbarligen inte fungerat. Men det är inte troligt att SD-ledaren Jimmie Åkesson kommer att vilja delta i några diskussioner i alla fall, eftersom han knappast vill kompromissa bort partiets starkaste fråga. Om isoleringen på så vis sker på Åkessons initiativ förlorar dock SD offerargumentet att ingen vill tala med partiet av princip, vilket vore till fördel för de andra partierna.

Mycket av Åkessons framgångar i debatter med alla partier beror sannolikt på att han placeras mitt emellan de två blocken av arrangören och därmed tillåts agera som en resonerande moderator. I Agenda uppträdde han närmast som recensent av regeringens och alliansens förslag, oftast utan att presentera sina egna lösningar, och ställde frågor till de andra partiledarna. Det är ett vinnande koncept för SD, men debattarrangörer såväl som politiska motståndare bör se över hur Åkessons fristående roll kan hanteras på ett bättre sätt.

Då debattämnet var lag och ordning, med fokus på sexualbrott, hamnade en av Åkessons många frågor hos statsminister Stefan Löfven (S). Denne valde dock att ducka och började istället prata om turordningsregler. Just den repliken må ha varit ett felsteg i stunden från Löfvens sida, men icke desto mindre är det talande för hur regeringen hanterat, eller snarare undvikit att hantera, den ökande brottsligheten.

Visst finns det ett samband mellan anställningsförhållanden och sexualbrott inom arbetslivet, men om man tror att ökad trygghet på jobbet löser det samhällsproblem som sexualbrottsligheten blivit är man helt fel ute. Det framgår inte minst av Aftonbladets granskning av gruppvåldtäkter (7/5), som visar att de flesta förövare är i tonåren och ofta så unga som 15 år. Sexualbrott måste bekämpas för vad det är, och inte som en konsekvens av frågor som Löfven hellre debatterar.

I debatten i Agenda kom de flesta frågor att på något sätt handla om invandring och integration. Så lär det också bli i valrörelsen framöver, oavsett om partierna erkänner det eller slår dövörat till för att tala om annat.

Socialdemokraterna och Moderaterna vill båda ha stramare migrationspolitik, medan Centerpartiet och Miljöpartiet föredrar dagens inkonsekventa variant.

M-ledaren Ulf Kristersson tog ett tydligt steg mot att bjuda in till en blocköverskridande överenskommelse om migrationspolitiken. Detta torde vara enklare att genomföra eftersom också S nyligen presenterat sin idé om en skärpning. Den största oenigheten mellan S och M handlar nu om huruvida Sverigedemokraterna skall bjudas in till en sådan överenskommelse eller inte.

Kristersson håller fast vid att alla riksdagspartier bör vara med, vilket är en rimlig hållning. Att på förhand isolera SD har uppenbarligen inte fungerat. Men det är inte troligt att SD-ledaren Jimmie Åkesson kommer att vilja delta i några diskussioner i alla fall, eftersom han knappast vill kompromissa bort partiets starkaste fråga. Om isoleringen på så vis sker på Åkessons initiativ förlorar dock SD offerargumentet att ingen vill tala med partiet av princip, vilket vore till fördel för de andra partierna.

Mycket av Åkessons framgångar i debatter med alla partier beror sannolikt på att han placeras mitt emellan de två blocken av arrangören och därmed tillåts agera som en resonerande moderator. I Agenda uppträdde han närmast som recensent av regeringens och alliansens förslag, oftast utan att presentera sina egna lösningar, och ställde frågor till de andra partiledarna. Det är ett vinnande koncept för SD, men debattarrangörer såväl som politiska motståndare bör se över hur Åkessons fristående roll kan hanteras på ett bättre sätt.

Då debattämnet var lag och ordning, med fokus på sexualbrott, hamnade en av Åkessons många frågor hos statsminister Stefan Löfven (S). Denne valde dock att ducka och började istället prata om turordningsregler. Just den repliken må ha varit ett felsteg i stunden från Löfvens sida, men icke desto mindre är det talande för hur regeringen hanterat, eller snarare undvikit att hantera, den ökande brottsligheten.

Visst finns det ett samband mellan anställningsförhållanden och sexualbrott inom arbetslivet, men om man tror att ökad trygghet på jobbet löser det samhällsproblem som sexualbrottsligheten blivit är man helt fel ute. Det framgår inte minst av Aftonbladets granskning av gruppvåldtäkter (7/5), som visar att de flesta förövare är i tonåren och ofta så unga som 15 år. Sexualbrott måste bekämpas för vad det är, och inte som en konsekvens av frågor som Löfven hellre debatterar.

I debatten i Agenda kom de flesta frågor att på något sätt handla om invandring och integration. Så lär det också bli i valrörelsen framöver, oavsett om partierna erkänner det eller slår dövörat till för att tala om annat.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.