2018-05-04 06:00

2018-05-04 06:00

Rätta mun efter matsäcken

LEDARE

”Det är ett orimligt förslag, det kan vi inte acceptera.” Det var finansminister Magdalena Anderssons (S) rättmätiga dom över EU-kommissionens förslag till ny långtidsbudget för Unionen, och som skulle innebära en avgiftshöjning med hela 40 procent för Sverige. Och vi som redan betalar mest per invånare i hela EU.

Svaret på alla EU:s problem brukar för entusiasterna oreflekterat vara ”mer EU”. Således är det också svaret på vad Storbritanniens utträde, Brexit, innebär. När ett stort medlemsland, därtill nettobidragsgivare, lämnar så funderar man inte på att det förmodligen till stor del beror på ett utbrett missnöje med vad EU gör och vad EU kostar. Istället så måste EU göra mer, och kosta mer. Logiken därvidlag är inte särskilt glasklar.

Om ett land lämnar så innebär det ju inte bara att detta lands bidrag försvinner, även utgifterna för samma land försvinner också – även om Storbritannien som sagt gett mer än det fått tillbaka. Dessutom lär Storbritannien få betala en kraftig avgift ändå till EU, både under en övergångsperiod och för att få tillgång till EU:s inre marknad efter Brexit.

Nu fanns det ett gyllene tillfälle att reformera EU:s budgetarbete, men istället kör man på i invanda hjulspår. Visst vill kommissionen skära ned i jordbruks- och regionalstöden, för att bland annat kunna satsa mer på gränskontroller, migration och säkerhet. Men på det stora hela är det inga genomgripande förändringar, och framför allt finns det ingen diskussion av vad man egentligen vill att EU skall syssla med. Utan en vilja att prioritera och skära bort så innebär det att EU:s budget för 2021-2017 kommer att öka, trots att ett medlemsland försvinner.

Detta är faktiskt ohållbart, och man borde kunna kräva en större fingertoppskänsla från kommissionen. Men just fingertoppskänsla är knappast något som kännetecknar kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker.

För Sveriges del skulle förslaget innebära att vår EU-avgift höjdes från 40 till 55 miljarder kronor per år. Anledningen till att ökningen är att kommissionen vill fasa ut de rabatter som Sverige och fem andra medlemsländer får. Förra året låg Sveriges rabatt på drygt 6 miljarder kronor. Kommissionen vill också halvera den summa som medlemsländerna får behålla när de samlat in tullavgifter som går till EU:s kassa.

Detta senare är också något som är stötande med förslaget. EU-kommissionen vill helt enkelt bakvägen skaffa sig och EU ett större oberoende gentemot medlemsländerna genom att trygga de egna EU-medlen, motsvarande runt 12 procent av budgeten. Därför vill de också införa nya EU-skatter, bland annat på utsläpp och plastavfall, samt en europeisk bolagsskatt. Vem har efterfrågat en sådan ökad överstatlighet, förutom eurokraterna i kommissionen själva då?

Sverige måste säga kraftfullt nej till de här tankarna nu när budgetförslaget under de kommande åren skall manglas genom EU:s olika institutioner, och vi måste se till att få med oss andra länder som riskerar att få högre avgift och förlora sina rabatter. Det duger inte att som statsminister Stefan Löfven (S) vädja genom att säga att vi ”har tagit oproportionerligt stort ansvar i flyktingfrågan”. Detta var ju något i högsta grad självförvållat.

En annan regering än Löfvens borde bättre kunna klara av att få EU att rätta mun efter matsäcken.

Svaret på alla EU:s problem brukar för entusiasterna oreflekterat vara ”mer EU”. Således är det också svaret på vad Storbritanniens utträde, Brexit, innebär. När ett stort medlemsland, därtill nettobidragsgivare, lämnar så funderar man inte på att det förmodligen till stor del beror på ett utbrett missnöje med vad EU gör och vad EU kostar. Istället så måste EU göra mer, och kosta mer. Logiken därvidlag är inte särskilt glasklar.

Om ett land lämnar så innebär det ju inte bara att detta lands bidrag försvinner, även utgifterna för samma land försvinner också – även om Storbritannien som sagt gett mer än det fått tillbaka. Dessutom lär Storbritannien få betala en kraftig avgift ändå till EU, både under en övergångsperiod och för att få tillgång till EU:s inre marknad efter Brexit.

Nu fanns det ett gyllene tillfälle att reformera EU:s budgetarbete, men istället kör man på i invanda hjulspår. Visst vill kommissionen skära ned i jordbruks- och regionalstöden, för att bland annat kunna satsa mer på gränskontroller, migration och säkerhet. Men på det stora hela är det inga genomgripande förändringar, och framför allt finns det ingen diskussion av vad man egentligen vill att EU skall syssla med. Utan en vilja att prioritera och skära bort så innebär det att EU:s budget för 2021-2017 kommer att öka, trots att ett medlemsland försvinner.

Detta är faktiskt ohållbart, och man borde kunna kräva en större fingertoppskänsla från kommissionen. Men just fingertoppskänsla är knappast något som kännetecknar kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker.

För Sveriges del skulle förslaget innebära att vår EU-avgift höjdes från 40 till 55 miljarder kronor per år. Anledningen till att ökningen är att kommissionen vill fasa ut de rabatter som Sverige och fem andra medlemsländer får. Förra året låg Sveriges rabatt på drygt 6 miljarder kronor. Kommissionen vill också halvera den summa som medlemsländerna får behålla när de samlat in tullavgifter som går till EU:s kassa.

Detta senare är också något som är stötande med förslaget. EU-kommissionen vill helt enkelt bakvägen skaffa sig och EU ett större oberoende gentemot medlemsländerna genom att trygga de egna EU-medlen, motsvarande runt 12 procent av budgeten. Därför vill de också införa nya EU-skatter, bland annat på utsläpp och plastavfall, samt en europeisk bolagsskatt. Vem har efterfrågat en sådan ökad överstatlighet, förutom eurokraterna i kommissionen själva då?

Sverige måste säga kraftfullt nej till de här tankarna nu när budgetförslaget under de kommande åren skall manglas genom EU:s olika institutioner, och vi måste se till att få med oss andra länder som riskerar att få högre avgift och förlora sina rabatter. Det duger inte att som statsminister Stefan Löfven (S) vädja genom att säga att vi ”har tagit oproportionerligt stort ansvar i flyktingfrågan”. Detta var ju något i högsta grad självförvållat.

En annan regering än Löfvens borde bättre kunna klara av att få EU att rätta mun efter matsäcken.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.