2018-04-16 06:00

2018-04-16 06:00

Lantbrukare hotas av aktivister

LEDARE

Att lantbrukaryrket är ett av de farligare är väl dokumenterat. Varje år omkommer tyvärr mellan 10 och 15 personer och tusentals skadas. Till riskerna i arbetsmiljön hör stora maskiner och bångstyriga djur och nu även trakasserande så kallade djurrättsaktivister.

Allt fler lantbrukare som föder upp djur i sin verksamhet utsätts för olika former av hot och trakasserier från djurrättsaktivister. Arbetsmiljöverket tar på sin hemsida upp LRF:s färska undersökning som visar att var fjärde lantbrukare är rädd att utsättas för hot och övergrepp på grund av sitt yrke.

Samma undersökning, utförd av Landja Markanalys, ligger till grund för en mycket uppmärksammad debattartikel av LRF:s ordförande Palle Borgström (Aftonbladet 9/4). I artikeln tar Borgström upp problemen med djurrättsaktivister som hotar och förföljer lantbrukare på sociala medier och även besöker gårdar och demonstrerar eller utför skadegörelse.

Det finns flera riktigt upprörande vittnesmål om hur aktivister sökt upp lantbrukare i deras hem (gården är ju oftast både arbetsplats och hem för lantbrukare) och genomfört ”aktioner”. I en del fall har våld förekommit.

Den här utvecklingen måste brytas. Samhället kan aldrig acceptera att lagliga verksamheter tvingas lägga ned eller ändra driftsinriktning efter påtryckningar från aktivister. Att hela 25 procent av lantbrukarna i undersökningen är bekymrade över hot och trakasserier tyder på att vi står inför ett tilltagande problem. Till viss del kan detta, som så mycket annat, förklaras med de sociala mediernas intåg.

På 1990-talet hade vi också en våg av djurrättsaktivism, men då kallades de oftast för militanta veganer. Även då debatterades djurhållning, köttätande och etik med ett högt tonläge och olika ”aktioner” mot pälshandlare med mera förekom. Den vågen kan sägas ha nått sin kulmen under de sista åren på 90-talet med flera brandattacker mot slaktbilar och sabotage mot bland annat charkuteriföretaget Scans anläggning i Umeå, där veganrörelsen då var särskilt tongivande.

Efterhand som tonläget och retoriken blev allt mer uppskruvad blev den ideologiskt motiverade brottsligheten också grövre. Det skulle därför inte förvåna om vi kommer få se ännu hårdare tag från aktivisternas sida i framtiden. Den här gången med stöd av de möjligheter som de sociala medierna ger.

Flera lantbrukare vittnar också om att det är på de sociala medierna som de i stor utsträckning drabbas av hot och trakasserier. Eftersom lantbrukarna använder de sociala medierna som marknadsföringskanaler drabbar hoten affärerna såväl som lantbrukaren personligen. Vilket är bekymmersamt då närhet och relationsbyggande med konsumenterna anses vara det sätt på vilket lantbruket skall kunna öka konsumenternas betalningsvilja för det man brukar kalla svenska mervärden: främst låg antibiotikaanvändning och gott djurskydd. Det vore minst sagt ironiskt om aktivisterna skulle lyckas minska den svenska animalieproduktionen bara för att få den ersatt med importkött.

Regeringen måste nu, på ett tydligt sätt, ta sitt ansvar innan insatserna höjs och se över lagstiftningen som gör att aktivister kan demonstrera på gårdar, med hänvisning till demonstrationsfriheten och allemansrätten. Det måste också bli hårdare straff för skadegörelse med djurrättsmotiv, som faktiskt kan liknas vid hatbrott.

Allt fler lantbrukare som föder upp djur i sin verksamhet utsätts för olika former av hot och trakasserier från djurrättsaktivister. Arbetsmiljöverket tar på sin hemsida upp LRF:s färska undersökning som visar att var fjärde lantbrukare är rädd att utsättas för hot och övergrepp på grund av sitt yrke.

Samma undersökning, utförd av Landja Markanalys, ligger till grund för en mycket uppmärksammad debattartikel av LRF:s ordförande Palle Borgström (Aftonbladet 9/4). I artikeln tar Borgström upp problemen med djurrättsaktivister som hotar och förföljer lantbrukare på sociala medier och även besöker gårdar och demonstrerar eller utför skadegörelse.

Det finns flera riktigt upprörande vittnesmål om hur aktivister sökt upp lantbrukare i deras hem (gården är ju oftast både arbetsplats och hem för lantbrukare) och genomfört ”aktioner”. I en del fall har våld förekommit.

Den här utvecklingen måste brytas. Samhället kan aldrig acceptera att lagliga verksamheter tvingas lägga ned eller ändra driftsinriktning efter påtryckningar från aktivister. Att hela 25 procent av lantbrukarna i undersökningen är bekymrade över hot och trakasserier tyder på att vi står inför ett tilltagande problem. Till viss del kan detta, som så mycket annat, förklaras med de sociala mediernas intåg.

På 1990-talet hade vi också en våg av djurrättsaktivism, men då kallades de oftast för militanta veganer. Även då debatterades djurhållning, köttätande och etik med ett högt tonläge och olika ”aktioner” mot pälshandlare med mera förekom. Den vågen kan sägas ha nått sin kulmen under de sista åren på 90-talet med flera brandattacker mot slaktbilar och sabotage mot bland annat charkuteriföretaget Scans anläggning i Umeå, där veganrörelsen då var särskilt tongivande.

Efterhand som tonläget och retoriken blev allt mer uppskruvad blev den ideologiskt motiverade brottsligheten också grövre. Det skulle därför inte förvåna om vi kommer få se ännu hårdare tag från aktivisternas sida i framtiden. Den här gången med stöd av de möjligheter som de sociala medierna ger.

Flera lantbrukare vittnar också om att det är på de sociala medierna som de i stor utsträckning drabbas av hot och trakasserier. Eftersom lantbrukarna använder de sociala medierna som marknadsföringskanaler drabbar hoten affärerna såväl som lantbrukaren personligen. Vilket är bekymmersamt då närhet och relationsbyggande med konsumenterna anses vara det sätt på vilket lantbruket skall kunna öka konsumenternas betalningsvilja för det man brukar kalla svenska mervärden: främst låg antibiotikaanvändning och gott djurskydd. Det vore minst sagt ironiskt om aktivisterna skulle lyckas minska den svenska animalieproduktionen bara för att få den ersatt med importkött.

Regeringen måste nu, på ett tydligt sätt, ta sitt ansvar innan insatserna höjs och se över lagstiftningen som gör att aktivister kan demonstrera på gårdar, med hänvisning till demonstrationsfriheten och allemansrätten. Det måste också bli hårdare straff för skadegörelse med djurrättsmotiv, som faktiskt kan liknas vid hatbrott.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.