2018-04-14 06:00

2018-04-14 06:00

När kungen griper in

LEDARE

Deus Rex Machina. Efter alla avhopp är Svenska Akademien inte längre beslutsför, och förändringar av stadgarna är av nöden. Det är här som hans majestät nu tvingas kliva in och styra upp arbetet. Men problemen för akademien har funnits länge och kommer att ta lång tid att reda upp.

Det var med stilla och återhållen vrede som kung Carl XVI Gustaf gjorde sitt uttalande i tisdags. ”De motsättningar som uppstått inom Svenska Akademien är djupt olyckliga och riskerar att allvarligt skada Akademiens viktiga verksamhet. Det är centralt att alla inblandade nu inser sitt ansvar för institutionen och medverkar till åtgärder för att lösa konflikterna. För ledamöter av Svenska Akademien måste ansvaret för institutionen alltid komma i första hand.”

Orden är väl valda och borde ha sänt rysningar hos de grälande akademiledamöterna som med sitt ansvarslösa agerande hotar existensen av en för svenska språket, svensk kultur och svensk historia viktig 232-årig institution. Kungen slog också fast att det är han och ingen annan som har bestämmanderätten: ”Det är min bestämda uppfattning att Monarken disponerar över de stadgar för Svenska Akademien som min företrädare Gustav III fastställde.”

Få torde vilja bestrida kungens privilegium därvidlag. Det kan med fog hävdas ingå i det som konstitutionellt kallas för reservmakt (”reserve power”), en makt som inte är reglerad men som ändå kan utövas av statschefen utan inblandning av andra grenar av statsstyrelsen. Svenska Akademiens har i sig en särställning, den är ingen myndighet men heller inte en vanlig förening eller korporation. Och kungen är dess högste beskyddare.

Kungen uttalade också ”Jag kommer, i ljuset av utvecklingen, att överväga behovet av kompletteringar av stadgarna, bland annat vad avser rätten till utträde”, och hovet bekräftar att det arbetet nu har inletts. En som troligtvis kommer att bistå i det arbetet är blivande riksmarskalken Fredrik Wersäll, som nu är president för Svea hovrätt. Han har redan bistått med råd och hjälp när det gäller Svenska Akademien och kommit fram till att det just är kungen som har förfoganderätt över stadgarna.

Det är inte var dag som vi ser exempel på att en Monark (med stort M) griper in så här handgripligt, men det har nu dessvärre blivit nödvändigt. Det är få i akademien som kan hävda att de är oskyldiga till den uppkomna krisen. Den oerhört förenklade mediedramaturgin om en ond och en god sida, och där det onda patriarkatet motat bort den goda ständige sekreteraren har liten överensstämmelse med verkligheten. Det är få som har någon egentlig kunskap om vad som hänt, men ändå sätter ministrar på sig knytblusar i solidaritet med Sara Danius. Problemen är mycket mer komplexa än så, och går mycket längre tillbaka i tiden.

Nu återstår det digra arbetet för kungen att sopa ihop det som återstår och styra upp en akademi vars ledamöter inte varit vuxna sin uppgift.

Det var med stilla och återhållen vrede som kung Carl XVI Gustaf gjorde sitt uttalande i tisdags. ”De motsättningar som uppstått inom Svenska Akademien är djupt olyckliga och riskerar att allvarligt skada Akademiens viktiga verksamhet. Det är centralt att alla inblandade nu inser sitt ansvar för institutionen och medverkar till åtgärder för att lösa konflikterna. För ledamöter av Svenska Akademien måste ansvaret för institutionen alltid komma i första hand.”

Orden är väl valda och borde ha sänt rysningar hos de grälande akademiledamöterna som med sitt ansvarslösa agerande hotar existensen av en för svenska språket, svensk kultur och svensk historia viktig 232-årig institution. Kungen slog också fast att det är han och ingen annan som har bestämmanderätten: ”Det är min bestämda uppfattning att Monarken disponerar över de stadgar för Svenska Akademien som min företrädare Gustav III fastställde.”

Få torde vilja bestrida kungens privilegium därvidlag. Det kan med fog hävdas ingå i det som konstitutionellt kallas för reservmakt (”reserve power”), en makt som inte är reglerad men som ändå kan utövas av statschefen utan inblandning av andra grenar av statsstyrelsen. Svenska Akademiens har i sig en särställning, den är ingen myndighet men heller inte en vanlig förening eller korporation. Och kungen är dess högste beskyddare.

Kungen uttalade också ”Jag kommer, i ljuset av utvecklingen, att överväga behovet av kompletteringar av stadgarna, bland annat vad avser rätten till utträde”, och hovet bekräftar att det arbetet nu har inletts. En som troligtvis kommer att bistå i det arbetet är blivande riksmarskalken Fredrik Wersäll, som nu är president för Svea hovrätt. Han har redan bistått med råd och hjälp när det gäller Svenska Akademien och kommit fram till att det just är kungen som har förfoganderätt över stadgarna.

Det är inte var dag som vi ser exempel på att en Monark (med stort M) griper in så här handgripligt, men det har nu dessvärre blivit nödvändigt. Det är få i akademien som kan hävda att de är oskyldiga till den uppkomna krisen. Den oerhört förenklade mediedramaturgin om en ond och en god sida, och där det onda patriarkatet motat bort den goda ständige sekreteraren har liten överensstämmelse med verkligheten. Det är få som har någon egentlig kunskap om vad som hänt, men ändå sätter ministrar på sig knytblusar i solidaritet med Sara Danius. Problemen är mycket mer komplexa än så, och går mycket längre tillbaka i tiden.

Nu återstår det digra arbetet för kungen att sopa ihop det som återstår och styra upp en akademi vars ledamöter inte varit vuxna sin uppgift.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.