2018-03-10 06:00

2018-03-10 08:38

Många har varnat länge

LEDARE

Politikerna kan inte påstå att de inte har varnats.

Annie Lööf (C) lyckades sätta någon form av rekord i veckan. I ett försök att slå ifrån sig kritiken för att C låtit personer med uttalade islamistiska åsikter få inflytande i en svensk domstol skrev Lööf ”ni kunde ha berättat” riktat till terrorforskaren Magnus Ranstorp.

Till saken hör att Magnus Ranstorp tillhör en liten skara experter som oförtrutet under många år har varnat för att islamister försöker utnyttja de politiska partierna för att få inflytande. För detta har han och andra belönats med tystnad och inte sällan med åthutningar från politikerna.

Annie Lööf har anledning att vara ödmjuk i sammanhanget. Centerpartiet har satt en ära i att vara oförstående inför att migration skulle medföra andra utmaningar än de rent arbetsmarknadsmässiga.

Nåväl, centerpartisterna är inte de enda syndarna. Annie Lööf försvarade sig också med att Moderaterna och Socialdemokraterna varit naiva även de. Där har hon rätt. Moderaterna placerade ju rektorn Abdirizak Waberi riksdagen. Han driver muslimska friskolor som ständigt kritiseras av myndigheterna.

Socialdemokraterna har varit det parti som varit mest utsatta. S petade till exempel den erfarna riksdagsledamoten Carina Hägg därför att hon hade civilkuraget att kritisera att islamiska förbundets ordförande Omar Mustafa fått plats i partiets styrelse. Mustafa fick snabbt lämna, men Hägg har aldrig fått återupprättelse. Relationen mellan organisationen Socialdemokrater för Tro och Solidaritét, tidigare broderskapsrörelsen, och olika företrädare med koppling till muslimska brödraskapet är ett helt eget kapitel.

Sedan finns ju fallet där Mehmet Kaplan kom in i regeringen via Miljöpartiet. Om detta borde vi tala mer. Stefan Löfven har faktiskt fortfarande inte berättat varför Kaplan sparkades. Att det var efter att det avslöjades att statsrådet umgicks med turkiska fascister vet vi. Men vad hade Kaplan gjort under alla sina resor i Mellanöstern? Uppstod någon skada för rikets säkerhet? Hur kunde det hända från första början? Det saknades inte direkt vittnesmål om att Kaplan ofta uttryckte egendomliga övertygelser.

Riksdagspartierna har en viktig praktisk funktion i Sverige. Det är genom dem som kandidater och idéer kanaliseras in i politiken och presenteras för medborgarna. De är ett slags paketlösningar där den som röstar på till exempel Centerpartiet eller Moderaterna inte borde behöva oroa sig för att det leder till att kvinnor blir rättslösa i domstolarna eller barn tvingas gå i könssegregerade skolor. Jakten på sjok av röster från kollektiv som röstar på sina egna företrädare har lett till att flera partier tappat sin värdeintegritet. Det vore mer klädsamt om de erkände detta, än försökte att förtiga det, eller att skylla ifrån sig.

Annie Lööf (C) lyckades sätta någon form av rekord i veckan. I ett försök att slå ifrån sig kritiken för att C låtit personer med uttalade islamistiska åsikter få inflytande i en svensk domstol skrev Lööf ”ni kunde ha berättat” riktat till terrorforskaren Magnus Ranstorp.

Till saken hör att Magnus Ranstorp tillhör en liten skara experter som oförtrutet under många år har varnat för att islamister försöker utnyttja de politiska partierna för att få inflytande. För detta har han och andra belönats med tystnad och inte sällan med åthutningar från politikerna.

Annie Lööf har anledning att vara ödmjuk i sammanhanget. Centerpartiet har satt en ära i att vara oförstående inför att migration skulle medföra andra utmaningar än de rent arbetsmarknadsmässiga.

Nåväl, centerpartisterna är inte de enda syndarna. Annie Lööf försvarade sig också med att Moderaterna och Socialdemokraterna varit naiva även de. Där har hon rätt. Moderaterna placerade ju rektorn Abdirizak Waberi riksdagen. Han driver muslimska friskolor som ständigt kritiseras av myndigheterna.

Socialdemokraterna har varit det parti som varit mest utsatta. S petade till exempel den erfarna riksdagsledamoten Carina Hägg därför att hon hade civilkuraget att kritisera att islamiska förbundets ordförande Omar Mustafa fått plats i partiets styrelse. Mustafa fick snabbt lämna, men Hägg har aldrig fått återupprättelse. Relationen mellan organisationen Socialdemokrater för Tro och Solidaritét, tidigare broderskapsrörelsen, och olika företrädare med koppling till muslimska brödraskapet är ett helt eget kapitel.

Sedan finns ju fallet där Mehmet Kaplan kom in i regeringen via Miljöpartiet. Om detta borde vi tala mer. Stefan Löfven har faktiskt fortfarande inte berättat varför Kaplan sparkades. Att det var efter att det avslöjades att statsrådet umgicks med turkiska fascister vet vi. Men vad hade Kaplan gjort under alla sina resor i Mellanöstern? Uppstod någon skada för rikets säkerhet? Hur kunde det hända från första början? Det saknades inte direkt vittnesmål om att Kaplan ofta uttryckte egendomliga övertygelser.

Riksdagspartierna har en viktig praktisk funktion i Sverige. Det är genom dem som kandidater och idéer kanaliseras in i politiken och presenteras för medborgarna. De är ett slags paketlösningar där den som röstar på till exempel Centerpartiet eller Moderaterna inte borde behöva oroa sig för att det leder till att kvinnor blir rättslösa i domstolarna eller barn tvingas gå i könssegregerade skolor. Jakten på sjok av röster från kollektiv som röstar på sina egna företrädare har lett till att flera partier tappat sin värdeintegritet. Det vore mer klädsamt om de erkände detta, än försökte att förtiga det, eller att skylla ifrån sig.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.