2018-03-08 06:00

2018-03-09 13:51

Dålig tajming att kräva böneutrop

LEDARE

Kraven om böneutrop provocerar på grund av sitt sammanhang.

Debatten om böneutrop har flammat upp igen. Den här gången är det i Växjö som en moské vill ha tillstånd att få kalla till bön med högtalare. Kraven har väckt både motstånd och tillrop. Moderaterna i Växjö vill att den muslimska församlingen ska dra tillbak sin ansökan på grund av att utropen skulle polarisera staden. Biskopen i Växjö har däremot gått ut och välkomnat böneutropen.

Debatten har sedan rasat vidare och kommit att handla om principer – närmare bestämt om religionsfrihetens gräns. Att varje enskild människa har rätt till sin egen tro, och sin egen bön är alla tämligen överrens om. Församlingens rätt att samlas och fira sina riter finns också skyddad i internationella avtal. Men täcker religionsfriheten också att ropa ut sina övertygelser på allmän plats? Här råder delade meningar. Växjös muslimska församling menar att det muslimska böneutropet bör kunna liknas vid klangerna från en kyrkklocka. Den tidigare imamen Tomas Samuel som konverterat till kristendomen påpekade dock i tidningen Dagen (27/2) att det muslimska böneutropet historiskt ansetts proklamera Islam över landet. Professor Jonas Svensson vid Linnéuniversitetet menar att det inte finns någon rättighet att inte utsättas för religiösa budskap i det offentliga rummet, medan doktorn i Etik, Ann Heberlein (M), menar just att religionsfrihet innefattar att inte behöva utsättas för återkommande budskap.

Debatten är intressant, men den missar konfliktens grund. Motståndet runt om i Sverige handlar knappast om själva böneutropet – vare sig som ljud eller som religiös yttring. Kraven om böneutrop måste ses i sin samtida kontext. Problemet är att kraven kommer samtidigt som det svenska sekulära samhället på flera sätt är i konflikt med politisk islam.

Samtidigt som den muslimska församlingen i Växjö driver kraven om böneutrop pågår rättegången mot Rakhmat Akilov i Stockholm. Han har motiverat dödandet med sin religion. I veckan kom också nyheten om att två centerpartiska nämndemän med muslimsk bakgrund lyckats att ändra en dom så att den gick emot en misshandlad kvinna därför att mannen kom från en god familj. Detta är sammanhanget där debatten om böneutrop utspelas.

Vi skulle förstås kunna försöka tänka oss en situation där politisk islam inte var en stor fråga i Sverige. Om det inte skett några terrordåd, om inte ett stort antal svenska muslimer rest för att strida i Jihad, om det inte varit vanligt att moskéer bjudit in talare med homofoba, kvinnofientliga och antisemitiska övertygelser, och om muslimska församlingar varit entydiga i att fördöma våld och förtryck som sker i Islams namn. Då hade förmodligen inte heller böneutropen varit någon stor sak. Men debatten om böneutropen handlar inte om religiös tro eller om principer. De som motsätter sig muslimska böneutrop gör det därför att de fruktar en fortsatt normförskjutning, där islam stöper om det svenska samhället.

Debatten om böneutrop har flammat upp igen. Den här gången är det i Växjö som en moské vill ha tillstånd att få kalla till bön med högtalare. Kraven har väckt både motstånd och tillrop. Moderaterna i Växjö vill att den muslimska församlingen ska dra tillbak sin ansökan på grund av att utropen skulle polarisera staden. Biskopen i Växjö har däremot gått ut och välkomnat böneutropen.

Debatten har sedan rasat vidare och kommit att handla om principer – närmare bestämt om religionsfrihetens gräns. Att varje enskild människa har rätt till sin egen tro, och sin egen bön är alla tämligen överrens om. Församlingens rätt att samlas och fira sina riter finns också skyddad i internationella avtal. Men täcker religionsfriheten också att ropa ut sina övertygelser på allmän plats? Här råder delade meningar. Växjös muslimska församling menar att det muslimska böneutropet bör kunna liknas vid klangerna från en kyrkklocka. Den tidigare imamen Tomas Samuel som konverterat till kristendomen påpekade dock i tidningen Dagen (27/2) att det muslimska böneutropet historiskt ansetts proklamera Islam över landet. Professor Jonas Svensson vid Linnéuniversitetet menar att det inte finns någon rättighet att inte utsättas för religiösa budskap i det offentliga rummet, medan doktorn i Etik, Ann Heberlein (M), menar just att religionsfrihet innefattar att inte behöva utsättas för återkommande budskap.

Debatten är intressant, men den missar konfliktens grund. Motståndet runt om i Sverige handlar knappast om själva böneutropet – vare sig som ljud eller som religiös yttring. Kraven om böneutrop måste ses i sin samtida kontext. Problemet är att kraven kommer samtidigt som det svenska sekulära samhället på flera sätt är i konflikt med politisk islam.

Samtidigt som den muslimska församlingen i Växjö driver kraven om böneutrop pågår rättegången mot Rakhmat Akilov i Stockholm. Han har motiverat dödandet med sin religion. I veckan kom också nyheten om att två centerpartiska nämndemän med muslimsk bakgrund lyckats att ändra en dom så att den gick emot en misshandlad kvinna därför att mannen kom från en god familj. Detta är sammanhanget där debatten om böneutrop utspelas.

Vi skulle förstås kunna försöka tänka oss en situation där politisk islam inte var en stor fråga i Sverige. Om det inte skett några terrordåd, om inte ett stort antal svenska muslimer rest för att strida i Jihad, om det inte varit vanligt att moskéer bjudit in talare med homofoba, kvinnofientliga och antisemitiska övertygelser, och om muslimska församlingar varit entydiga i att fördöma våld och förtryck som sker i Islams namn. Då hade förmodligen inte heller böneutropen varit någon stor sak. Men debatten om böneutropen handlar inte om religiös tro eller om principer. De som motsätter sig muslimska böneutrop gör det därför att de fruktar en fortsatt normförskjutning, där islam stöper om det svenska samhället.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.