2018-03-07 06:00

2018-03-07 12:10

Etableringsjobb är bara mer av samma

LEDARE

Etableringsjobb är bara det senaste i raden av försök att lappa en dåligt fungerande arbetsmarknad.

Sverige ska få en ny anställningsform. Etableringsjobb kallas den och innebär att en långtidsarbetslös person eller någon som just anlänt till Sverige kan anställas med subventionerad lön under två år. Arbetsgivaren betalar 8 400 kronor per månad och staten fyller sedan på med bidrag upp till kollektivavtalad minimilön.

Etableringsjobb är alltså det senaste i raden av konstgjorda anställningsformer av typen traineejobb, instegsjobb, nystartsjobb, särskilt anställningsstöd och förstärkt anställningsstöd. De har alla gemensamt att de försöker överbrygga de höga trösklarna in på den svenska arbetsmarknaden. De höga ingångslönerna, skapade i en annan tid i en annan form av samhällsekonomi, låser ute stora grupper av löntagare från riktiga jobb. Inget av försöken att överbygga dessa har fungerat. Trösklarna består och klyvningen av arbetsmarknaden fortsätter trots att skattebetalarnas pengar offras.

Hybrider mellan anställning och bidrag har använts av regeringar med olika färg. Avsändaren på de nya etableringsjobben är dock klart röd. Krav på kollektivavtal gör till exempel att sex av tio småföretag exkluderas – trots att fyra av fem nya jobb i dag skapas i just småföretag.

Ansvarig minister Ylva Johansson (S) hoppas att åtgärden ska ge upp mot 10 000 anställningar. Förra året var dock 358 000 personer inskrivna som arbetslösa på Arbetsförmedlingen. Kostnaden på dryga miljarden för skattebetalarna räcker inte långt.

Samtidigt kan man inte helt fnysa åt politikernas försök att ge framför allt nyanlända en chans att prova på ett jobb. Det finns sociala effekter som inte kan mätas i pengar. Till exempel att barn får se sina föräldrar gå till jobbet om morgonen. Problemet som kvarstår är förstås att perioden tar slut.

Alliansen driver sitt förslag på inträdesjobb. Dessa innebär lägre kostnad för skattebetalarna. Då är det i stället den som får anställningen som får en lägre lön än vad kollektivavtalen anger. Här finns alltså en klassisk vänster-högerkonflikt. Är det skattebetalarna eller facken som ska få stryka på foten?

Men såväl Alliansens som regeringens förslag går ut på att lappa och laga ett i grunden icke välfungerande system. Kostnaderna för att anställa i Sverige gör att det inte lönar sig att anställa personer som inte har en relativt hög nivå av utbildning. Arbetsmarknadspolitikens och migrationspolitikens ambitioner krockar därför. Det är i längden omöjligt att kombinera en stor invandring av okvalificerad arbetskraft med en arbetsmarknad avsedd att tvinga fram specialisering, hög jämlikhet och ständigt stigande löner.

Om resultatet av denna krock bara hade varit ekonomiska hade de kanske varit möjliga att bära. Värre är att vi i dag har en arbetslöshet som är koncentrerad till personer med bakgrund i vissa delar av världen. Det skapar en social klyvning av landet vars konsekvenser på sikt är väldigt svåra att överblicka.

Sverige ska få en ny anställningsform. Etableringsjobb kallas den och innebär att en långtidsarbetslös person eller någon som just anlänt till Sverige kan anställas med subventionerad lön under två år. Arbetsgivaren betalar 8 400 kronor per månad och staten fyller sedan på med bidrag upp till kollektivavtalad minimilön.

Etableringsjobb är alltså det senaste i raden av konstgjorda anställningsformer av typen traineejobb, instegsjobb, nystartsjobb, särskilt anställningsstöd och förstärkt anställningsstöd. De har alla gemensamt att de försöker överbrygga de höga trösklarna in på den svenska arbetsmarknaden. De höga ingångslönerna, skapade i en annan tid i en annan form av samhällsekonomi, låser ute stora grupper av löntagare från riktiga jobb. Inget av försöken att överbygga dessa har fungerat. Trösklarna består och klyvningen av arbetsmarknaden fortsätter trots att skattebetalarnas pengar offras.

Hybrider mellan anställning och bidrag har använts av regeringar med olika färg. Avsändaren på de nya etableringsjobben är dock klart röd. Krav på kollektivavtal gör till exempel att sex av tio småföretag exkluderas – trots att fyra av fem nya jobb i dag skapas i just småföretag.

Ansvarig minister Ylva Johansson (S) hoppas att åtgärden ska ge upp mot 10 000 anställningar. Förra året var dock 358 000 personer inskrivna som arbetslösa på Arbetsförmedlingen. Kostnaden på dryga miljarden för skattebetalarna räcker inte långt.

Samtidigt kan man inte helt fnysa åt politikernas försök att ge framför allt nyanlända en chans att prova på ett jobb. Det finns sociala effekter som inte kan mätas i pengar. Till exempel att barn får se sina föräldrar gå till jobbet om morgonen. Problemet som kvarstår är förstås att perioden tar slut.

Alliansen driver sitt förslag på inträdesjobb. Dessa innebär lägre kostnad för skattebetalarna. Då är det i stället den som får anställningen som får en lägre lön än vad kollektivavtalen anger. Här finns alltså en klassisk vänster-högerkonflikt. Är det skattebetalarna eller facken som ska få stryka på foten?

Men såväl Alliansens som regeringens förslag går ut på att lappa och laga ett i grunden icke välfungerande system. Kostnaderna för att anställa i Sverige gör att det inte lönar sig att anställa personer som inte har en relativt hög nivå av utbildning. Arbetsmarknadspolitikens och migrationspolitikens ambitioner krockar därför. Det är i längden omöjligt att kombinera en stor invandring av okvalificerad arbetskraft med en arbetsmarknad avsedd att tvinga fram specialisering, hög jämlikhet och ständigt stigande löner.

Om resultatet av denna krock bara hade varit ekonomiska hade de kanske varit möjliga att bära. Värre är att vi i dag har en arbetslöshet som är koncentrerad till personer med bakgrund i vissa delar av världen. Det skapar en social klyvning av landet vars konsekvenser på sikt är väldigt svåra att överblicka.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.