2018-03-06 19:01

2018-03-06 19:16

Vårt behov av motståndskraft

Ledare

Beredskap. Klarar du att försörja dig själv och din familj under en vecka? Den frågan fick åhörarna i Allmänna Försvarsföreningen då Björn von Sydow talade i Länsstyrelsens lokaler i Karlstad.

Björn von Sydow gästade i måndags Allmänna försvarsföreningen Värmland. Den tidigare försvarsministern var här i Karlstad för att berätta om rapporten ”Motståndskraft” – en utredning om behoven i den del av försvaret som nämns mindre ofta i den allmänna debatten – nämligen det civila försvaret.

Björn von Sydows kärva besked var att det i Sverige inte har skett någon egentlig planering av civilt försvar på tjugo år. Det är ett allvarligt eftersom vår säkerhetspolitiska situation i dag är sämre än på mycket länge. Ryssland har visat att man är beredd att använda militära medel för att nå politiska mål i Europa. I Sveriges nya säkerhetspolitiska doktrin säger vi oss samtidigt vara beredda att bistå grannländerna i händelse av kris. En situation där Sverige direkt eller indirekt blir del av en kraftmätning i Östersjöregionen är inte längre otrolig.

Björn von Sydow betonade att en kris knappast skulle innebära en invasion på det sätt vi fruktade under kalla kriget. Ett troligare scenario är en gråzonskonflikt av den typ vi sett i Georgien och Ukraina. Sverige kan komma att utsättas för diplomatiska påtryckningar i kombination med cyberattacker och psykologisk krigföring som sedan kan kompletteras med sabotage och regelrätta militära angrepp. Civilbefolkningens motståndskraft skulle vara en avgörande faktor i en sådan prövning.

Viktigt att förstå är att Sverige inte kan räkna med omedelbar hjälp. Vänligt sinnade nationer skulle sannolikt vara satta i samma situation. Von Sydow nämnde tre månader som en tänkbar horisont för hur länge det svenska samhället måste klara en gråzonskonflikt. Vi medborgare kan inte kan räkna med att myndigheterna kommit på fötter under den första veckan. Björn von Sydow ställde därför den retoriska frågan hur många av oss som klarar oss själva om samhället stannar upp?

Men det civila samhällets utmaningar är än mer komplicerade. Von sydow påminde åhörarna om att det i Sverige finns hundratusentals personer som är beroende av daglig hjälp med mat och mediciner. För hur fungerar äldreomsorgen under kris och krig? Här krävs planering.

Ett annat område med behov av inventering är tillgången på skyddsrum. Sedan kalla krigets slut har befolkningen vuxit och urbaniseringen lett till att vi inte bor på samma ställen. Många skyddsrum kan vara föråldrade och oanvändbara.

En kris skulle självklart ställa stora påfrestningar på vården. Det har visserligen aldrig funnits fler läkare eller sjuksköterskor i Sverige. Men den moderna vårdorganisationen saknar marginaler. Det militära försvaret saknar i dag de egna sjukvårdsresurser man hade under kalla kriget. Medicin och blod skulle snabbt bli en bristvara. Kritiska förmågor är begränsade till ett fåtal sjukhus. För att klara extraordinära påfrestningar krävs planering och övning. Von Sydow såg ett behov av nya beredskapssjukhus.

En del tror att Försvarsmakten ska hjälpa det civila samhället i kris. Men erfarenheter från övningen Aurora pekade enligt von Sydow på det motsatta. Dagens militära försvar är mer beroende av direkt stöd från det civila samhället. Stridshandlingar i delar av Sverige skulle sluka transporter, vårdresurser, livsmedel med mera.

Klart är att Sverige behöver ett återupprättat civilförsvar. Vi är ganska ensamma om att ha avskaffat det. Länder som Finland och Norge har fortsatt sina förberedelser för att skydda den egna befolkningen. När vi återskapar vårt skydd måste vi titta på länder som en gav tog intryck av oss. Viktigt är, vilket von Sydow betonade, att det handlar om ett civilförsvar för vår tid. Kalla krigets försvar byggde på ett samhälle som redan är mycket avlägset. IT har till exempel inneburit att många samhällsfunktioner fungerar smidigare i fredstid, men samtidigt har det gjort vårt samhälle mer sårbart. Formerna för hur vi konsumerar nyheter är annorlunda i dag och gör det svårare att stå emot psykologiska påverkans operationer.

Efter att ha lyssnat på von Sydow är en reflektion att de flesta av oss som bor i Sverige fortfarande tror att någon har planerat för hur samhället ska agera vid kris och krig. Vi lever ännu i förvissningen om att det finns en vänlig storebror som kommer till hjälp. Det kärva budskapet att det saknas planering för att skydda oss mot katastrofer och kriser krockar med vår självbild. Var det inte vi i Sverige som var just duktiga på att planera och säkra tryggheten. Hur ett samhälle med så långtgående ambitioner för sina medborgare helt släppa på sina kärnuppgifter?

Björn von Sydow gästade i måndags Allmänna försvarsföreningen Värmland. Den tidigare försvarsministern var här i Karlstad för att berätta om rapporten ”Motståndskraft” – en utredning om behoven i den del av försvaret som nämns mindre ofta i den allmänna debatten – nämligen det civila försvaret.

Björn von Sydows kärva besked var att det i Sverige inte har skett någon egentlig planering av civilt försvar på tjugo år. Det är ett allvarligt eftersom vår säkerhetspolitiska situation i dag är sämre än på mycket länge. Ryssland har visat att man är beredd att använda militära medel för att nå politiska mål i Europa. I Sveriges nya säkerhetspolitiska doktrin säger vi oss samtidigt vara beredda att bistå grannländerna i händelse av kris. En situation där Sverige direkt eller indirekt blir del av en kraftmätning i Östersjöregionen är inte längre otrolig.

Björn von Sydow betonade att en kris knappast skulle innebära en invasion på det sätt vi fruktade under kalla kriget. Ett troligare scenario är en gråzonskonflikt av den typ vi sett i Georgien och Ukraina. Sverige kan komma att utsättas för diplomatiska påtryckningar i kombination med cyberattacker och psykologisk krigföring som sedan kan kompletteras med sabotage och regelrätta militära angrepp. Civilbefolkningens motståndskraft skulle vara en avgörande faktor i en sådan prövning.

Viktigt att förstå är att Sverige inte kan räkna med omedelbar hjälp. Vänligt sinnade nationer skulle sannolikt vara satta i samma situation. Von Sydow nämnde tre månader som en tänkbar horisont för hur länge det svenska samhället måste klara en gråzonskonflikt. Vi medborgare kan inte kan räkna med att myndigheterna kommit på fötter under den första veckan. Björn von Sydow ställde därför den retoriska frågan hur många av oss som klarar oss själva om samhället stannar upp?

Men det civila samhällets utmaningar är än mer komplicerade. Von sydow påminde åhörarna om att det i Sverige finns hundratusentals personer som är beroende av daglig hjälp med mat och mediciner. För hur fungerar äldreomsorgen under kris och krig? Här krävs planering.

Ett annat område med behov av inventering är tillgången på skyddsrum. Sedan kalla krigets slut har befolkningen vuxit och urbaniseringen lett till att vi inte bor på samma ställen. Många skyddsrum kan vara föråldrade och oanvändbara.

En kris skulle självklart ställa stora påfrestningar på vården. Det har visserligen aldrig funnits fler läkare eller sjuksköterskor i Sverige. Men den moderna vårdorganisationen saknar marginaler. Det militära försvaret saknar i dag de egna sjukvårdsresurser man hade under kalla kriget. Medicin och blod skulle snabbt bli en bristvara. Kritiska förmågor är begränsade till ett fåtal sjukhus. För att klara extraordinära påfrestningar krävs planering och övning. Von Sydow såg ett behov av nya beredskapssjukhus.

En del tror att Försvarsmakten ska hjälpa det civila samhället i kris. Men erfarenheter från övningen Aurora pekade enligt von Sydow på det motsatta. Dagens militära försvar är mer beroende av direkt stöd från det civila samhället. Stridshandlingar i delar av Sverige skulle sluka transporter, vårdresurser, livsmedel med mera.

Klart är att Sverige behöver ett återupprättat civilförsvar. Vi är ganska ensamma om att ha avskaffat det. Länder som Finland och Norge har fortsatt sina förberedelser för att skydda den egna befolkningen. När vi återskapar vårt skydd måste vi titta på länder som en gav tog intryck av oss. Viktigt är, vilket von Sydow betonade, att det handlar om ett civilförsvar för vår tid. Kalla krigets försvar byggde på ett samhälle som redan är mycket avlägset. IT har till exempel inneburit att många samhällsfunktioner fungerar smidigare i fredstid, men samtidigt har det gjort vårt samhälle mer sårbart. Formerna för hur vi konsumerar nyheter är annorlunda i dag och gör det svårare att stå emot psykologiska påverkans operationer.

Efter att ha lyssnat på von Sydow är en reflektion att de flesta av oss som bor i Sverige fortfarande tror att någon har planerat för hur samhället ska agera vid kris och krig. Vi lever ännu i förvissningen om att det finns en vänlig storebror som kommer till hjälp. Det kärva budskapet att det saknas planering för att skydda oss mot katastrofer och kriser krockar med vår självbild. Var det inte vi i Sverige som var just duktiga på att planera och säkra tryggheten. Hur ett samhälle med så långtgående ambitioner för sina medborgare helt släppa på sina kärnuppgifter?

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.