2018-03-03 06:00

2018-03-03 06:00

Magdalena Andersson har rätt

Det är skam att svenska myndigheter och lagstiftaren inte har agerat för att stoppa det slaveri och den utsugning som det organiserade tiggeriet utgör.

Finansminister Magdalena Andersson (S) skapade rubriker när hon i veckan uppmanade människor att inte ge pengar till tiggare. Hon uttryckte också sitt stöd för lokala förbud. Var är solidariteten, frågade då regeringskollegorna i Miljöpartiet.

Men Magdalena Andersson har rätt. Ingen kan längre hävda att det är solidariskt att ge pengar till tiggare. Vi vet nu att det gatutiggeri som vi ser runt om i Sverige är organiserat. Människorna som står på knä gör det inte frivilligt. På det har vi svart på vitt i dom efter dom.

I höstas dömdes en liga i Småland. De hade hållit tiggare som regelrätta slavar. Man köpte och sålde människor, misshandlade dem och tog slantarna som de tiggt ihop. Samma tillvägagångssätt kan läsas i domar från Helsingborg, Göteborg och norska Bergen.

SVT Uppdrag granskning har tidigare avslöjat fall där funktionsnedsatta användes som handelsvara. Också de misshandlades och så kallade bossar tog deras pengar.

Nyligen upptäckte polisen i Göteborg ett fall där en 74-årig man hade tvingats att tigga tio timmar om dagen i åtta månader. Hans inkomster togs från honom av bossarna som lurat hit honom. Även om det skulle finnas frivilliga tiggare i Sverige skulle dessa antingen bli infångade eller bortjagade av de som lever av tiggeriet.

Att svenska myndigheter inte har kunnat agera för att stoppa den öppna slavdrivningen och misshandeln av människor är en skam. Att förbjuda tiggeri, så som det tidigare har varit förbjudet i Sverige och så som det är förbjudet i många andra länder borde vara en självklarhet.

Motargumentet att det skulle vara fel att förbjuda människor att be om hjälp låter kanske principiellt riktigt när man först hör det. Men det är ett falskt argument. Vi förbjuder ju inte människor om att be om hjälp. Vi förbjuder dem att tigga pengar.

Ingen vill stoppa någon från att be om skjuts, om en varm kopp, en filt eller vad det vara månde. Den som vill hjälpa människor kan alltid ge dem mat eller dryck, erbjuda dem att bekosta resa, ta med dem hem till sig eller skjutsa dem till sociala myndigheter. Detta är att hjälpa. Men att ge pengar utan att ställa några frågor är att vårdslöst riskera att bidra till en annan människas livegenskap och olycka.

I politiken är det just nu bara Moderaterna och Sverigedemokraterna som driver förbud mot tiggeri. Men de enskilda debattörer som varit mest pedagogiska i sin argumentation för något slags förbud har varit socialdemokrater. Till exempel Göran Persson, Tomas Bodström och nyligen LO-ekonomen Torbjörn Hållö. De faller in i en god socialdemokratisk tradition. Det var Socialdemokraterna som stoppade tiggeriet som företeelse i Sverige. Gustav Möller byggde ett system där sociala försäkringar skulle lösa ut med automatik. Ingen skulle behöva tigga, ens för myndigheterna. Tiggeri på gatan förbjöds. Inte för att den generationen socialdemokrater saknade hjärta, utan just därför att de hade ett. Hoppas fler väljer att lyssna på Magdalena Andersson.

Finansminister Magdalena Andersson (S) skapade rubriker när hon i veckan uppmanade människor att inte ge pengar till tiggare. Hon uttryckte också sitt stöd för lokala förbud. Var är solidariteten, frågade då regeringskollegorna i Miljöpartiet.

Men Magdalena Andersson har rätt. Ingen kan längre hävda att det är solidariskt att ge pengar till tiggare. Vi vet nu att det gatutiggeri som vi ser runt om i Sverige är organiserat. Människorna som står på knä gör det inte frivilligt. På det har vi svart på vitt i dom efter dom.

I höstas dömdes en liga i Småland. De hade hållit tiggare som regelrätta slavar. Man köpte och sålde människor, misshandlade dem och tog slantarna som de tiggt ihop. Samma tillvägagångssätt kan läsas i domar från Helsingborg, Göteborg och norska Bergen.

SVT Uppdrag granskning har tidigare avslöjat fall där funktionsnedsatta användes som handelsvara. Också de misshandlades och så kallade bossar tog deras pengar.

Nyligen upptäckte polisen i Göteborg ett fall där en 74-årig man hade tvingats att tigga tio timmar om dagen i åtta månader. Hans inkomster togs från honom av bossarna som lurat hit honom. Även om det skulle finnas frivilliga tiggare i Sverige skulle dessa antingen bli infångade eller bortjagade av de som lever av tiggeriet.

Att svenska myndigheter inte har kunnat agera för att stoppa den öppna slavdrivningen och misshandeln av människor är en skam. Att förbjuda tiggeri, så som det tidigare har varit förbjudet i Sverige och så som det är förbjudet i många andra länder borde vara en självklarhet.

Motargumentet att det skulle vara fel att förbjuda människor att be om hjälp låter kanske principiellt riktigt när man först hör det. Men det är ett falskt argument. Vi förbjuder ju inte människor om att be om hjälp. Vi förbjuder dem att tigga pengar.

Ingen vill stoppa någon från att be om skjuts, om en varm kopp, en filt eller vad det vara månde. Den som vill hjälpa människor kan alltid ge dem mat eller dryck, erbjuda dem att bekosta resa, ta med dem hem till sig eller skjutsa dem till sociala myndigheter. Detta är att hjälpa. Men att ge pengar utan att ställa några frågor är att vårdslöst riskera att bidra till en annan människas livegenskap och olycka.

I politiken är det just nu bara Moderaterna och Sverigedemokraterna som driver förbud mot tiggeri. Men de enskilda debattörer som varit mest pedagogiska i sin argumentation för något slags förbud har varit socialdemokrater. Till exempel Göran Persson, Tomas Bodström och nyligen LO-ekonomen Torbjörn Hållö. De faller in i en god socialdemokratisk tradition. Det var Socialdemokraterna som stoppade tiggeriet som företeelse i Sverige. Gustav Möller byggde ett system där sociala försäkringar skulle lösa ut med automatik. Ingen skulle behöva tigga, ens för myndigheterna. Tiggeri på gatan förbjöds. Inte för att den generationen socialdemokrater saknade hjärta, utan just därför att de hade ett. Hoppas fler väljer att lyssna på Magdalena Andersson.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.