2018-02-12 06:00

2018-02-12 06:00

Nollor bland ettorna

LEDARE

Gymnasiekurser som syftar till att göra eleverna till framgångsrika ”youtubers” och ”influencers” är något den fristående gymnasieskolan Thoren Innovation School erbjuder sina elever. Ett erbjudande som på goda grunder irriterat gymnasie- och kunskapslyftsminister Anna Ekström (S).

I en debattartikel i Dagens Samhälle (9/2) kritiserar Ekström skolans grepp som ett marknadsföringsknep och passar på att ge det fria skolvalet och marknadskrafterna en släng av sleven: Det är bättre om gymnasieskolorna satsar på att utbilda elever inom yrken som efterfrågas på arbetsmarknaden. (I detta fall är det tydligen rimligt att låta marknaden styra.)

Ministern har naturligtvis rätt, arbetsgivarna skriker efter arbetskraft inom många yrken. Svenskt näringslivs medlemsföretag ser rekryteringssvårigheterna som ett av de främsta tillväxthindren. Hantverksutbildningar som VVS-montör, elektriker, barnskötare med flera är säkra biljetter in på arbetsmarknaden. Ändå efterfrågas inte dessa utbildningar av eleverna, som har helt andra idéer om vad de vill göra.

Det är uppenbart att många fler ungdomar som idag är i gymnasieåldern gärna vill bli kända, och helst inte arbeta med något hantverk, än tidigare. Åtminstone är fler, på oklara grunder, mer fast övertygade om sina möjligheter att slå igenom stort. Gymnasiekurserna i fråga stärker den övertygelsen.

Idag har teknologin gjort det möjligt för nästan vem som helst, som är tillräckligt intressant för en stor mängd personer att följa på sociala medier, att bli något av en stjärna. Möjligheterna att tjäna pengar på kändisskapet har ökat. Många klick och följare innebär reklamintäkter och möjligheter till lönsamma påhugg och ”varuprover” i utbyte mot smygreklam. Belöningarna för kändisskap är på en helt annan nivå idag än för den ”första generationens dokusåpakändisar”. Stadshotellens efterfrågan på gästspelande ”kändisbartendrar” verkar, tack och lov, vara i avtagande.

Att bli en framgångsrik youtuber eller influencer kan kanske underlättas av en eller två fördjupningskurser på gymnasiet. För samhället i stort vore det dock bättre om studietiden lades på att skaffa kompetenser som garanterat är efterfrågade. Marknadens behov av kändisar av alla de slag lär alltid fyllas, och det är inte en uppgift för samhället/utbildningssystemet att bidra till att det skapas ännu mer innehållslös underhållning.

Gymnasieministern har rätt i sak, men hon kämpar i motbacke, inte bara mot ”marknaden” utan även mot tidsandan – och teknologin. Den franske författaren Gustave Flaubert (1821-1880) var skeptisk till sin tids kommunikationsteknologi järnvägen, som han ansåg bara skulle ge människor möjlighet att resa, träffas och vara dumma tillsammans. Undrar just om han skulle ha tyckt något annat om vår tids kommunikationsteknologiska revolution – internet?

I en debattartikel i Dagens Samhälle (9/2) kritiserar Ekström skolans grepp som ett marknadsföringsknep och passar på att ge det fria skolvalet och marknadskrafterna en släng av sleven: Det är bättre om gymnasieskolorna satsar på att utbilda elever inom yrken som efterfrågas på arbetsmarknaden. (I detta fall är det tydligen rimligt att låta marknaden styra.)

Ministern har naturligtvis rätt, arbetsgivarna skriker efter arbetskraft inom många yrken. Svenskt näringslivs medlemsföretag ser rekryteringssvårigheterna som ett av de främsta tillväxthindren. Hantverksutbildningar som VVS-montör, elektriker, barnskötare med flera är säkra biljetter in på arbetsmarknaden. Ändå efterfrågas inte dessa utbildningar av eleverna, som har helt andra idéer om vad de vill göra.

Det är uppenbart att många fler ungdomar som idag är i gymnasieåldern gärna vill bli kända, och helst inte arbeta med något hantverk, än tidigare. Åtminstone är fler, på oklara grunder, mer fast övertygade om sina möjligheter att slå igenom stort. Gymnasiekurserna i fråga stärker den övertygelsen.

Idag har teknologin gjort det möjligt för nästan vem som helst, som är tillräckligt intressant för en stor mängd personer att följa på sociala medier, att bli något av en stjärna. Möjligheterna att tjäna pengar på kändisskapet har ökat. Många klick och följare innebär reklamintäkter och möjligheter till lönsamma påhugg och ”varuprover” i utbyte mot smygreklam. Belöningarna för kändisskap är på en helt annan nivå idag än för den ”första generationens dokusåpakändisar”. Stadshotellens efterfrågan på gästspelande ”kändisbartendrar” verkar, tack och lov, vara i avtagande.

Att bli en framgångsrik youtuber eller influencer kan kanske underlättas av en eller två fördjupningskurser på gymnasiet. För samhället i stort vore det dock bättre om studietiden lades på att skaffa kompetenser som garanterat är efterfrågade. Marknadens behov av kändisar av alla de slag lär alltid fyllas, och det är inte en uppgift för samhället/utbildningssystemet att bidra till att det skapas ännu mer innehållslös underhållning.

Gymnasieministern har rätt i sak, men hon kämpar i motbacke, inte bara mot ”marknaden” utan även mot tidsandan – och teknologin. Den franske författaren Gustave Flaubert (1821-1880) var skeptisk till sin tids kommunikationsteknologi järnvägen, som han ansåg bara skulle ge människor möjlighet att resa, träffas och vara dumma tillsammans. Undrar just om han skulle ha tyckt något annat om vår tids kommunikationsteknologiska revolution – internet?

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.