2018-01-10 06:00

2018-01-10 06:00

När boten är värre än soten

LEDARE

Kampen mot hat, hot och så kallade falska nyheter på nätet riskerar allvarligt att spåra ur och hota yttrandefriheten om vi inte passar oss noga. Statlig övervakning och uppmaningar till censur leder bara alltför lätt in på ett sluttande plan.

Sedan årsskiftet gäller en ny lag i Tyskland, med det avskräckande namnet Netwerkdurchsetzungsgesetz (NetzDG), som är tänkt att sätta stopp för hatiska budskap och fejknyheter på nätet. Och den har redan efter en dryg vecka spårat ur. Lagen tvingar sociala medier som Facebook och Twitter att inom 24 timmar ta bort hat, falska nyheter och olagligt innehåll från det att de blivit informerade om saken. Kritikerna pekade redan innan på svårigheterna att bedöma vad som skulle falla inom lagens definitioner.

En nationalpopulistisk politiker fick hastigt en tvivelaktig tweet bortplockad, men det fick också en satirtidning som drev med tweeten (enligt svenska.yle.fi). Det där med satir är nämligen svårt för granskare, och med hot om miljonböter så fäller man hellre än friar. Med en sådan lag är risken överhängande att det bidrar till ofrivillig (själv)censur och en begränsning av yttrandefriheten.

I sitt nyårstal var den franske presidenten Emmanuel Macron inne på att följa det tyska exemplet. För att skydda den liberala demokratin från falska nyheter så vill han att webbplatser som sprider ”falska nyheter” skall kunna blockeras, informationens tas bort och användarkonton stängas med hjälp av statsapparaten. Redan där borde en stark varningsklocka ringa för den som värnar om det fria ordet.

De här fasonerna håller också på att sprida sig till Sverige. Den statliga myndigheten Vinnova samarbetar med ett antal medieföretag, som SVT, Bonnier och Schibsted för att utveckla digitala verktyg i kampen mot ”falska nyheter” och för att spräcka filterbubblor. Varför nu det skall vara en statlig uppgift?

För vad är egentligen ”falska nyheter” och ”filterbubblor”? Vem eller vilka skall avgöra vad som är en falsk nyhet eller inte. Hur mycket handlar det inte om vinklingar och tolkningar av olika händelser och uppgifter? Visst finns det rena falsarier men då är en fri och öppen debatt som förmår att blottlägga dessa sannerligen att föredra jämfört med att några statliga eller pseudostatliga granskare skall avgöra det åt oss. Eller är vi som fria medborgare inte betrodda att själva avgöra och värdera vår egen nyhetskonsumtion? I förlängningen lurar det auktoritära stöveltrampet.

Det handlar om makten över informationsflödet och i detta nättidevarv är det förståeligt om gamla aktörer känner sig utmanade. I dag finns det mer information att tillgå än någonsin tidigare och de gamla grindvakterna har inte längre monopol. Nu finns det alternativ, och ja, en del är inte så bra men lösningen är inte att strypa eller styra flödet utan att själv prestera bättre.

Falska nyheter och påverkansoperationer från andra har alltid förekommit och måste mötas med öppenhet och fri debatt. Och ingen filterbubbla i modern tid var väl värre än när de flesta bara hade tillgång till två statliga tv-kanaler och en dagstidning.

Yttrandefriheten har sina avigsidor men de har vi sedan länge lärt oss att hantera. Regleringsivern kommer att göra boten betydligt värre än soten.

Sedan årsskiftet gäller en ny lag i Tyskland, med det avskräckande namnet Netwerkdurchsetzungsgesetz (NetzDG), som är tänkt att sätta stopp för hatiska budskap och fejknyheter på nätet. Och den har redan efter en dryg vecka spårat ur. Lagen tvingar sociala medier som Facebook och Twitter att inom 24 timmar ta bort hat, falska nyheter och olagligt innehåll från det att de blivit informerade om saken. Kritikerna pekade redan innan på svårigheterna att bedöma vad som skulle falla inom lagens definitioner.

En nationalpopulistisk politiker fick hastigt en tvivelaktig tweet bortplockad, men det fick också en satirtidning som drev med tweeten (enligt svenska.yle.fi). Det där med satir är nämligen svårt för granskare, och med hot om miljonböter så fäller man hellre än friar. Med en sådan lag är risken överhängande att det bidrar till ofrivillig (själv)censur och en begränsning av yttrandefriheten.

I sitt nyårstal var den franske presidenten Emmanuel Macron inne på att följa det tyska exemplet. För att skydda den liberala demokratin från falska nyheter så vill han att webbplatser som sprider ”falska nyheter” skall kunna blockeras, informationens tas bort och användarkonton stängas med hjälp av statsapparaten. Redan där borde en stark varningsklocka ringa för den som värnar om det fria ordet.

De här fasonerna håller också på att sprida sig till Sverige. Den statliga myndigheten Vinnova samarbetar med ett antal medieföretag, som SVT, Bonnier och Schibsted för att utveckla digitala verktyg i kampen mot ”falska nyheter” och för att spräcka filterbubblor. Varför nu det skall vara en statlig uppgift?

För vad är egentligen ”falska nyheter” och ”filterbubblor”? Vem eller vilka skall avgöra vad som är en falsk nyhet eller inte. Hur mycket handlar det inte om vinklingar och tolkningar av olika händelser och uppgifter? Visst finns det rena falsarier men då är en fri och öppen debatt som förmår att blottlägga dessa sannerligen att föredra jämfört med att några statliga eller pseudostatliga granskare skall avgöra det åt oss. Eller är vi som fria medborgare inte betrodda att själva avgöra och värdera vår egen nyhetskonsumtion? I förlängningen lurar det auktoritära stöveltrampet.

Det handlar om makten över informationsflödet och i detta nättidevarv är det förståeligt om gamla aktörer känner sig utmanade. I dag finns det mer information att tillgå än någonsin tidigare och de gamla grindvakterna har inte längre monopol. Nu finns det alternativ, och ja, en del är inte så bra men lösningen är inte att strypa eller styra flödet utan att själv prestera bättre.

Falska nyheter och påverkansoperationer från andra har alltid förekommit och måste mötas med öppenhet och fri debatt. Och ingen filterbubbla i modern tid var väl värre än när de flesta bara hade tillgång till två statliga tv-kanaler och en dagstidning.

Yttrandefriheten har sina avigsidor men de har vi sedan länge lärt oss att hantera. Regleringsivern kommer att göra boten betydligt värre än soten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.