2017-12-05 06:00

2017-12-05 06:00

Wallström skadar utrikespolitiken

LEDARE

Under utrikesminister Margot Wallströms (S) fögderi på utrikesdepartementet går det bara alltför lättvindigt till, trots att hon satt sig på höga moraliska hästar. Bjudresor, undanhållande av material och mörkande av hur det egentligen gick till när Sverige fick en plats i FN:s säkerhetsråd visar hur hon styr sin förläning, till skada för vår utrikespolitik.

Dagens Nyheters tidigare granskning av hur Sverige kampanjade för att få en av regeringen åtråvärd stol i säkerhetsrådet solkade med all rätt ned bilden av oss som land med rent mjöl i påsen. Då hade man bland annat bjudit ett flertal FN-ambassadörer på hittepåresor med biståndspengar som UD slussade via stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond. Samma ambassadörer som sedan skulle rösta om platserna i säkerhetsrådet.

Ironiskt nog så gick den svenska kampanjen under mottot: ”Mer öppenhet – både som mål och medel”. Någon öppenhet om kampanjen vill man dock inte veta av på Wallströms UD. I går kom DN med ett nytt avslöjande. Närmade 900 sidor med information om kampanjen har undanhållits allmänheten. Detta skedde genom att UD och den svenska representationen vid FN-högkvarteret i New York använde sig av ett parallellt datasystem för sin kommunikation. Handlingarna har därmed inte diarieförts och har därför inte kunnat begäras ut och granskats enligt den svenska offentlighetsprincipen.

Kampanjgruppen avslutade sitt arbete den 31 oktober 2016, och det var först den 17 november i år som ärendet fördes in i diariesystemet. Som av en händelse är det samma dag som UD svarade på DN:s förfrågan. DN kommit det hela på spåren genom att begära ut mejlloggar för de elva personer som arbetade i kampanjstaben. Alltjämt så har inga handlingar lämnats ut då det pågår en sekretessprövning. Det är ytterst allvarligt att UD på detta sett systematiskt arbetat för att kringgå offentlighetsprincipen. ”Det är hög tid att dra åt tumskruvarna på utrikesministern”, säger yttrandefrihetsexperten Nils Funcke till DN.

Det här är heller inte första gången man på UD obstruerat. För närvarande håller riksdagens konstitutionsutskott (KU) på med ännu en granskning av UD. Man har närt misstanken om att UD missbrukat sekretesstämpeln för att dölja handlingar som egentligen inte skall omfattas av sekretess. I höstas så fann man då att 300 handlingar helt sonika hade försvunnit.

Men Margot Wallström skadar Sveriges utrikespolitik också med sina obetänkta uttalanden. Den värmländske riksdagsmannen Pål Jonson (M) har ställt en interpellation till henne med anledning av en intervju som gjordes i The New York Times den 18 november. Där kallade hon de 31 företagsledare som uttryckt oro över avbrytandet av Saudiavtalet för ”fegisar” – ett för en utrikesminister föga värdigt språkbruk med anledning av en kris hon själv skapade med sitt agerande.

Hon säger sig också vara frustrerad över att Förenta Staterna och Nato uttryckt oro över att Sverige röstat för en FN-konvention om kärnvapenförbud, vilket allvarligt skulle skada de försvarspolitiska samarbeten vi har och som vi själva tagit initiativ till. Vårt agerande hittills är dumt nog, så här borde hon ha hållit tyst. Slutligen så kallar hon sig för pacifist, alltså någon som tar avstånd från all våldsanvändning. Hur går det ihop med vår säkerhets- och försvarspolitik att vi har en utrikesminister, som torde utöva ett avsevärt inflytande på utformningen av densamma, som är pacifist?

Dagens Nyheters tidigare granskning av hur Sverige kampanjade för att få en av regeringen åtråvärd stol i säkerhetsrådet solkade med all rätt ned bilden av oss som land med rent mjöl i påsen. Då hade man bland annat bjudit ett flertal FN-ambassadörer på hittepåresor med biståndspengar som UD slussade via stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond. Samma ambassadörer som sedan skulle rösta om platserna i säkerhetsrådet.

Ironiskt nog så gick den svenska kampanjen under mottot: ”Mer öppenhet – både som mål och medel”. Någon öppenhet om kampanjen vill man dock inte veta av på Wallströms UD. I går kom DN med ett nytt avslöjande. Närmade 900 sidor med information om kampanjen har undanhållits allmänheten. Detta skedde genom att UD och den svenska representationen vid FN-högkvarteret i New York använde sig av ett parallellt datasystem för sin kommunikation. Handlingarna har därmed inte diarieförts och har därför inte kunnat begäras ut och granskats enligt den svenska offentlighetsprincipen.

Kampanjgruppen avslutade sitt arbete den 31 oktober 2016, och det var först den 17 november i år som ärendet fördes in i diariesystemet. Som av en händelse är det samma dag som UD svarade på DN:s förfrågan. DN kommit det hela på spåren genom att begära ut mejlloggar för de elva personer som arbetade i kampanjstaben. Alltjämt så har inga handlingar lämnats ut då det pågår en sekretessprövning. Det är ytterst allvarligt att UD på detta sett systematiskt arbetat för att kringgå offentlighetsprincipen. ”Det är hög tid att dra åt tumskruvarna på utrikesministern”, säger yttrandefrihetsexperten Nils Funcke till DN.

Det här är heller inte första gången man på UD obstruerat. För närvarande håller riksdagens konstitutionsutskott (KU) på med ännu en granskning av UD. Man har närt misstanken om att UD missbrukat sekretesstämpeln för att dölja handlingar som egentligen inte skall omfattas av sekretess. I höstas så fann man då att 300 handlingar helt sonika hade försvunnit.

Men Margot Wallström skadar Sveriges utrikespolitik också med sina obetänkta uttalanden. Den värmländske riksdagsmannen Pål Jonson (M) har ställt en interpellation till henne med anledning av en intervju som gjordes i The New York Times den 18 november. Där kallade hon de 31 företagsledare som uttryckt oro över avbrytandet av Saudiavtalet för ”fegisar” – ett för en utrikesminister föga värdigt språkbruk med anledning av en kris hon själv skapade med sitt agerande.

Hon säger sig också vara frustrerad över att Förenta Staterna och Nato uttryckt oro över att Sverige röstat för en FN-konvention om kärnvapenförbud, vilket allvarligt skulle skada de försvarspolitiska samarbeten vi har och som vi själva tagit initiativ till. Vårt agerande hittills är dumt nog, så här borde hon ha hållit tyst. Slutligen så kallar hon sig för pacifist, alltså någon som tar avstånd från all våldsanvändning. Hur går det ihop med vår säkerhets- och försvarspolitik att vi har en utrikesminister, som torde utöva ett avsevärt inflytande på utformningen av densamma, som är pacifist?