2017-12-05 19:38

2017-12-05 19:39

Fria Finland firar hundra år

LEDARE

I dag, onsdagen den 6 december, är det hundra år sedan vårt östra broderland Finland i kölvattnet av den ryska revolutionen förklarade sig självständigt, och det är bara att gratulera. Men det var blodiga födslovåndor i det inbördeskrig, ibland kallat frihetskriget, som följde mellan de röda och vita styrkorna.

Kunskaperna om Finland är i dagens Sverige ofta pinsamt låga, trots att landet var en integrerad del av det svenska riket i hundratals år, och de därpå följande historiska och kulturella banden. Få bryr sig också om att det finns finlandssvenskar, men svenska som modersmål. En av dessa var Finlands störste statsman genom tiderna, marskalken Gustaf Mannerheim, och som fick lotsa Finland genom självständighet och tre krig.

Utgången var inte självklar vid självständighetsförklaringen den 6 december 1917, och det tog tid innan Finland accepterades som stat. Och i januari 1918 så restes den röda revolutionsfanan i Helsingfors. Inbördeskriget blev blodigt och terror förekom på båda sidor. Krigsfångar avrättades och andra dog under de fruktansvärda förhållandena som rådde i lägren. Än i dag är såren inte helt läkta. Bolsjevikerna i Ryssland understödde de röda, medan Tyskland backade upp den vita sidan. Men avgörande för segern över de röda blev den före detta tsarryska generalen Mannerheim, samt de finska jägarförband som tränats i Tyskland.

Först var det tänkt att den tyske prinsen Fredrik Karl av Hessen skulle bli kung av Finland, och i väntan på honom så tillsattes Pehr Evind Svinhufvud som riksföreståndare enligt Gustav III:s gamla regeringsform. Men när Tyskland förlorade första världskriget så skrinlades de planerna, och den mer västvänlige Mannerheim fick bli riksföreståndare medan man utarbetade en republikansk författning. 1919 blev så KJ Ståhlberg Finlands förste president. Mannerheim drog sig tillbaka.

Än en gång fick marskalken komma sitt land till undsättning under vinterkriget och fortsättningskriget, där finländarna höll Sovjetarmén stången, men till blodig kostnad och landavträdelser. Mannerheim var också president under 1944-46. Under efterkrigstiden förblev Finland självständigt men var beroende av sovjetisk välvilja, en mentalitet som präglat landet ända sedan dess.

På grund av sin historia med tre krig och ett hukande under sovjettidens ”finlandisering” så har vårt broderfolk ofta en mer nykter och realistisk syn på tillvaron, och det är något vi här i Sverige skulle kunna dra lärdom av. Med lång landgräns mot Ryssland och tre utkämpade krig så har man inte nedrustat på samma sätt som vi har, även efter Sovjetunionens fall och det kalla krigets slut. Den allmänna värnplikten stöds av en förkrossande majoritet av finländarna och försvarsviljan är hög.

Den finska skolan fortsätter att prestera toppresultat och det beror mycket på att kunskapen satts i centrum och flumpedagogiken hållits kort, samtidigt som läraryrket alltjämt har hög status och lockar många duktiga studenter. Finsk industri och företagsamhet har också gjort många segertåg över världen, bland annat hör i Sverige.

Så det finns all anledning att gratulera republiken Finland på hundraårsdagen och hoppas att vi knyter än närmare band med vårt gamla broderfolk. En del finländare tycker vi svenskar är lite storebrorsmässigt dryga, och så kan det nog vara ibland. Sverige skulle må bra av att istället inspireras mer av Finland.

Kunskaperna om Finland är i dagens Sverige ofta pinsamt låga, trots att landet var en integrerad del av det svenska riket i hundratals år, och de därpå följande historiska och kulturella banden. Få bryr sig också om att det finns finlandssvenskar, men svenska som modersmål. En av dessa var Finlands störste statsman genom tiderna, marskalken Gustaf Mannerheim, och som fick lotsa Finland genom självständighet och tre krig.

Utgången var inte självklar vid självständighetsförklaringen den 6 december 1917, och det tog tid innan Finland accepterades som stat. Och i januari 1918 så restes den röda revolutionsfanan i Helsingfors. Inbördeskriget blev blodigt och terror förekom på båda sidor. Krigsfångar avrättades och andra dog under de fruktansvärda förhållandena som rådde i lägren. Än i dag är såren inte helt läkta. Bolsjevikerna i Ryssland understödde de röda, medan Tyskland backade upp den vita sidan. Men avgörande för segern över de röda blev den före detta tsarryska generalen Mannerheim, samt de finska jägarförband som tränats i Tyskland.

Först var det tänkt att den tyske prinsen Fredrik Karl av Hessen skulle bli kung av Finland, och i väntan på honom så tillsattes Pehr Evind Svinhufvud som riksföreståndare enligt Gustav III:s gamla regeringsform. Men när Tyskland förlorade första världskriget så skrinlades de planerna, och den mer västvänlige Mannerheim fick bli riksföreståndare medan man utarbetade en republikansk författning. 1919 blev så KJ Ståhlberg Finlands förste president. Mannerheim drog sig tillbaka.

Än en gång fick marskalken komma sitt land till undsättning under vinterkriget och fortsättningskriget, där finländarna höll Sovjetarmén stången, men till blodig kostnad och landavträdelser. Mannerheim var också president under 1944-46. Under efterkrigstiden förblev Finland självständigt men var beroende av sovjetisk välvilja, en mentalitet som präglat landet ända sedan dess.

På grund av sin historia med tre krig och ett hukande under sovjettidens ”finlandisering” så har vårt broderfolk ofta en mer nykter och realistisk syn på tillvaron, och det är något vi här i Sverige skulle kunna dra lärdom av. Med lång landgräns mot Ryssland och tre utkämpade krig så har man inte nedrustat på samma sätt som vi har, även efter Sovjetunionens fall och det kalla krigets slut. Den allmänna värnplikten stöds av en förkrossande majoritet av finländarna och försvarsviljan är hög.

Den finska skolan fortsätter att prestera toppresultat och det beror mycket på att kunskapen satts i centrum och flumpedagogiken hållits kort, samtidigt som läraryrket alltjämt har hög status och lockar många duktiga studenter. Finsk industri och företagsamhet har också gjort många segertåg över världen, bland annat hör i Sverige.

Så det finns all anledning att gratulera republiken Finland på hundraårsdagen och hoppas att vi knyter än närmare band med vårt gamla broderfolk. En del finländare tycker vi svenskar är lite storebrorsmässigt dryga, och så kan det nog vara ibland. Sverige skulle må bra av att istället inspireras mer av Finland.