2017-07-20 06:00

2017-07-20 06:00

Gör arvsfonden arvlös

LEDARE

För en månad sedan bestämde sig regeringen för att skärpa reglerna för Allmänna arvsfonden. Fondens uppgift är att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och handikappade. Det låter ju trevligt. Riktigt så trevligt har det dock inte varit.

Arvsfondens anslag ska nämligen ha finansierat islamistiska och antidemokratiska organisationer, enligt en rapport från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. I rapporten beskrivs hur den internationella islamistorganisationen Muslimska brödraskapet via frontorganisationer tagit emot miljontals skattekronor för att bygga upp verksamhet i Sverige.

Det är upprörande, men vid det här laget blir man kanske inte längre överraskad över vad svenska myndigheter kan ställa till med.

Pengar går också till rena bedrägerier. 2016 fick föreningen Spiritus Mundi 2,9 miljoner kronor av arvsfonden. Medlen skulle användas till att omvända ungdomar på väg in i extremism. Verksamheten verkar dock ha varit en rökridå. Pengarna gick till fantasilöner och bluffakturor.

Arvsfonden har vidare finansierat antisemitisk propaganda. Det skedde i form av seminarier tillsammans med Afrosvenskarnas riksförbund och Forix (ett projekt inom det islamiska studieförbundet Ibn Rushd), där den ökända antisemiten och terrorpropagandisten Yvonne Ridley fick hålla låda. 6 miljoner kronor lade fonden under tre år på Forix.

I Uppsala finansierar man ”normkritisk” experimentverksamhet på förskolebarn, baserat på identitetspolitisk ideologi. Och så vidare.

Arvsfondens pengar kommer från dödsbon som saknar arvingar. Alltså den som inte har testamenterat sina tillgångar, och som saknar maka eller make, ättlingar, föräldrar eller syskon som kan ärva. Man kan tvivla på om de döda verkligen skulle ha önskat att deras pengar gick till sådant här, och man förstår varför regeringen vill skärpa kontrollen.

Men arvsfonden nöjer sig inte med att spendera ensamma avlidna människors pengar på dessa verksamheter. Man ägnar sig också åt gravplundring. Arvsfonden driver rättsprocesser mot efterlevande för att tillskansa sig deras döda släktingars pengar. Dödas barnbarn har stämts. Efterlevande sambos fråntas egendom, i strid med de dödas önskningar. 2015 stämde man till och med en utpekad arvinge. Testamentet var tydligt, men inte formellt korrekt. ”Vi kan inte vara säkra på att detta var hennes sista vilja”, menade arvsfondens juridiska ombud. Hur var man säker på att det var den dödas sista vilja att sponsra antisemitism, islamism, normkritik och bidragsbedrägeri?

Men det blir, som vanligt, värre. Själva idén att man ska ha en självständig myndighet som inte tilldelas anslag ur statsbudgeten, utan lever på de dödas pengar, är frånstötande. Om politikerna vill lägga pengar på märklig verksamhet är det en sak. De kan då kritiseras, och röstas bort i allmänna val. Något sådant ansvar kan inte utkrävas från Allmänna arvsfonden. Dess existens strider mot centrala demokratiska principer. Därför måste den läggas ner.

I alla andra länder (utom Island) tillfaller dessa pengar i stället statskassan. Med tanke på arvsfondens agerande är det inte konstigt att andra länder aktat sig för att upprätta en egen motsvarighet. Allmänna arvsfonden grundades 1928, i samband med att kusiners arvsrätt avskaffades. Om kusiner skulle återfå rätten att ärva när inga andra arvingar finns, skulle arvsfondens kassaflöde krympa till en rännil. Då finns inte längre något behov av Allmänna arvsfondens existens. Gott så.

Arvsfondens anslag ska nämligen ha finansierat islamistiska och antidemokratiska organisationer, enligt en rapport från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. I rapporten beskrivs hur den internationella islamistorganisationen Muslimska brödraskapet via frontorganisationer tagit emot miljontals skattekronor för att bygga upp verksamhet i Sverige.

Det är upprörande, men vid det här laget blir man kanske inte längre överraskad över vad svenska myndigheter kan ställa till med.

Pengar går också till rena bedrägerier. 2016 fick föreningen Spiritus Mundi 2,9 miljoner kronor av arvsfonden. Medlen skulle användas till att omvända ungdomar på väg in i extremism. Verksamheten verkar dock ha varit en rökridå. Pengarna gick till fantasilöner och bluffakturor.

Arvsfonden har vidare finansierat antisemitisk propaganda. Det skedde i form av seminarier tillsammans med Afrosvenskarnas riksförbund och Forix (ett projekt inom det islamiska studieförbundet Ibn Rushd), där den ökända antisemiten och terrorpropagandisten Yvonne Ridley fick hålla låda. 6 miljoner kronor lade fonden under tre år på Forix.

I Uppsala finansierar man ”normkritisk” experimentverksamhet på förskolebarn, baserat på identitetspolitisk ideologi. Och så vidare.

Arvsfondens pengar kommer från dödsbon som saknar arvingar. Alltså den som inte har testamenterat sina tillgångar, och som saknar maka eller make, ättlingar, föräldrar eller syskon som kan ärva. Man kan tvivla på om de döda verkligen skulle ha önskat att deras pengar gick till sådant här, och man förstår varför regeringen vill skärpa kontrollen.

Men arvsfonden nöjer sig inte med att spendera ensamma avlidna människors pengar på dessa verksamheter. Man ägnar sig också åt gravplundring. Arvsfonden driver rättsprocesser mot efterlevande för att tillskansa sig deras döda släktingars pengar. Dödas barnbarn har stämts. Efterlevande sambos fråntas egendom, i strid med de dödas önskningar. 2015 stämde man till och med en utpekad arvinge. Testamentet var tydligt, men inte formellt korrekt. ”Vi kan inte vara säkra på att detta var hennes sista vilja”, menade arvsfondens juridiska ombud. Hur var man säker på att det var den dödas sista vilja att sponsra antisemitism, islamism, normkritik och bidragsbedrägeri?

Men det blir, som vanligt, värre. Själva idén att man ska ha en självständig myndighet som inte tilldelas anslag ur statsbudgeten, utan lever på de dödas pengar, är frånstötande. Om politikerna vill lägga pengar på märklig verksamhet är det en sak. De kan då kritiseras, och röstas bort i allmänna val. Något sådant ansvar kan inte utkrävas från Allmänna arvsfonden. Dess existens strider mot centrala demokratiska principer. Därför måste den läggas ner.

I alla andra länder (utom Island) tillfaller dessa pengar i stället statskassan. Med tanke på arvsfondens agerande är det inte konstigt att andra länder aktat sig för att upprätta en egen motsvarighet. Allmänna arvsfonden grundades 1928, i samband med att kusiners arvsrätt avskaffades. Om kusiner skulle återfå rätten att ärva när inga andra arvingar finns, skulle arvsfondens kassaflöde krympa till en rännil. Då finns inte längre något behov av Allmänna arvsfondens existens. Gott så.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.