2015-09-16 06:00

2015-09-16 06:00

Riksmötet är öppnat

Statsministerns regeringsförklaring är den viktigaste händelsen under riksdagens högtidliga öppnande. Det var ett år sedan statsminister Stefan Löfven (S) senast levererade regeringens planer för ett kommande riksdagsår.

Trots ett svårt parlamentariskt läge, och det faktum att Löfven leder en svag koalitionsregering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, har han ändå klarat av det första året. Mycket tack vare en lika svag och splittrad Alliansopposition, som envist upprepar att Sverige behöver en ny regering. Utan att för den sakens skull göra mer att utfärda så kallade tillkännagivanden från riksdagen till regeringen.

Det verkar onekligen som om Decemberöverenskommelsen pacificerat borgerligheten.

Regeringsförklaringen innehöll mängder med löften om satsningar som många väljare säkert kommer att uppskatta. Pensionärerna ska få lägre skatt. Tre miljarder till höjda lärarlöner. Fler bostäder ska byggas. Tågen ska gå i tid och infrastruktursatsningarna ska öka med 40 procent fram till år 2019. Gratis inträde till statliga museer. Även försvaret ska få ökade anslag och den militära förmågan ska byggas upp, bland många andra satsningar.

Det finns onekligen brister på dessa områden som bör rättas till –i den mån pengarna räcker. De exakta kostnaderna för regeringens kommande politik återstår att se, men det skulle förvåna mycket om det inte kommer att krävas ganska kraftiga skattehöjningar om alla löften ska infrias.

Frågan är dock hur mycket oppositionen är beredda att släppa igenom kammaren. Det ska bli intressant att se hur mycket skatterna kommer att öka om regeringens planer för framtiden blir verklighet. Kan allianspartierna, exempelvis, acceptera en återinförd fastighetsskatt?

Bortsett från den oro man kan känna över vilka skatter som kommer att höjas nästa gång, så är det glädjande att statsministern var så tydlig i frågan om Ukraina. Han sa klart och tydligt att Rysslands aggression är oacceptabel.

Tyvärr så verkar dörren till Nato fortfarande stängd i och med att Löfven valde att säga att neutraliteten tjänar oss väl. Inte att den har tjänat oss väl, utan att det är alliansfrihet som är regeringens bud. Det är dock värt att understryka att regeringen oroas av säkerheten i vårt närområde och vill öka de militära samarbetena med andra länder (Nato-länder) och särskilt Finland.

Liksom kungen, under sitt öppningsanförande, så uppehölls sig även statsministern vid den pågående flyktingkatastrofen och de fasansfulla illdåd som begås i Syrien. Han underströk att vi har ett gemensamt ansvar att hjälpa till ta hand om de som nu flyr.

Samtidigt var han tydlig med att Sverige är en fristad för de som har asylskäl och att vi inte har fri invandring. Intressant nog lyfte Löfven fram civilsamhällets betydelse för integrationen. Det var roligt att höra statsministern lyfta fram värdet av de privata, frivilliga hjälpinitiativen.

Med ledning av den kursriktning som regeringsförklaringen innebär kan vi vänta oss en spännande politisk debatt om hur regeringens alla satsningar ska finansieras –utan att äventyra Sveriges finansiella stabilitet.

Trots ett svårt parlamentariskt läge, och det faktum att Löfven leder en svag koalitionsregering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, har han ändå klarat av det första året. Mycket tack vare en lika svag och splittrad Alliansopposition, som envist upprepar att Sverige behöver en ny regering. Utan att för den sakens skull göra mer att utfärda så kallade tillkännagivanden från riksdagen till regeringen.

Det verkar onekligen som om Decemberöverenskommelsen pacificerat borgerligheten.

Regeringsförklaringen innehöll mängder med löften om satsningar som många väljare säkert kommer att uppskatta. Pensionärerna ska få lägre skatt. Tre miljarder till höjda lärarlöner. Fler bostäder ska byggas. Tågen ska gå i tid och infrastruktursatsningarna ska öka med 40 procent fram till år 2019. Gratis inträde till statliga museer. Även försvaret ska få ökade anslag och den militära förmågan ska byggas upp, bland många andra satsningar.

Det finns onekligen brister på dessa områden som bör rättas till –i den mån pengarna räcker. De exakta kostnaderna för regeringens kommande politik återstår att se, men det skulle förvåna mycket om det inte kommer att krävas ganska kraftiga skattehöjningar om alla löften ska infrias.

Frågan är dock hur mycket oppositionen är beredda att släppa igenom kammaren. Det ska bli intressant att se hur mycket skatterna kommer att öka om regeringens planer för framtiden blir verklighet. Kan allianspartierna, exempelvis, acceptera en återinförd fastighetsskatt?

Bortsett från den oro man kan känna över vilka skatter som kommer att höjas nästa gång, så är det glädjande att statsministern var så tydlig i frågan om Ukraina. Han sa klart och tydligt att Rysslands aggression är oacceptabel.

Tyvärr så verkar dörren till Nato fortfarande stängd i och med att Löfven valde att säga att neutraliteten tjänar oss väl. Inte att den har tjänat oss väl, utan att det är alliansfrihet som är regeringens bud. Det är dock värt att understryka att regeringen oroas av säkerheten i vårt närområde och vill öka de militära samarbetena med andra länder (Nato-länder) och särskilt Finland.

Liksom kungen, under sitt öppningsanförande, så uppehölls sig även statsministern vid den pågående flyktingkatastrofen och de fasansfulla illdåd som begås i Syrien. Han underströk att vi har ett gemensamt ansvar att hjälpa till ta hand om de som nu flyr.

Samtidigt var han tydlig med att Sverige är en fristad för de som har asylskäl och att vi inte har fri invandring. Intressant nog lyfte Löfven fram civilsamhällets betydelse för integrationen. Det var roligt att höra statsministern lyfta fram värdet av de privata, frivilliga hjälpinitiativen.

Med ledning av den kursriktning som regeringsförklaringen innebär kan vi vänta oss en spännande politisk debatt om hur regeringens alla satsningar ska finansieras –utan att äventyra Sveriges finansiella stabilitet.