2015-09-08 06:01

2015-09-08 06:01

Kortsiktigt om kärnfråga

I förra veckan kom det väntade beskedet om att de två första reaktorerna vid kärnkraftverket i Ringhals kommer att läggas ned inom bara några år. Låga elpriser och en särskild straffskatt sägs vara huvudorsakerna. Beslutet kommer att allvarligt äventyra svensk energiförsörjning.

Redan i våras aviserade statliga Vattenfall, som är majoritetsägare i Ringhals, att de ville avveckla de två äldsta av verkets fyra reaktorer, och på ett extra styrelsemöte förra veckan så blev det också beslutet. Styrelsen var dock oenig då representanter för minoritetsägarna, det tyska energibolaget Eon, ville behålla reaktorerna. Istället för att köras till minst år 2025 så forceras nu avvecklingen till senast 2020. Vattenfall har redan intecknat förlusten genom en rekordavskrivning på drygt 36 miljarder kronor tidigare i somras.

Från politiskt håll heter det att avvecklingen sker på marknadsmässiga grunder, men sanningen är att den är politiskt motiverad. Dagens låga elpris kan vi förvisso inte göra så mycket åt, men när det gäller energiförsörjningen så gäller det att tänka långsiktigt. Vår elberoende basindustri måste ha en framförhållning på ett par decennier. Det politiska beslut som dock har störst betydelse är den så kallade effektskatt som tas ut på kärnkraften, och som den rödgröna regeringen nu dessutom höjer.

Effektskatten är inget annat än en ren straffskatt på kärnkraft. Den utgår på reaktorers teoretiska effekt även när de inte är i drift. Den är inte kopplad till slutförvaring av kärnbränsle eller framtida nedmontering, vilket det redan finns en särskild avgift för. Det är denna skatt som kväver svensk kärnkraft och den borde snarast avvecklas.

Det är fullkomligt obegripligt hur vi binder ris åt egen rygg i energipolitiken. Vi har en avundsvärd energimix i Sverige med kärnkraft och vattenkraft, som tillsammans står för nästan 90 procent av elförsörjningen, och nu kapar vi med vett och vilja av det ena benet. På 1970-talet, innan kärnkraftsutbyggnaden, var vårt fossilberoende på uppemot 80 procent.

Enligt Svenska kraftnät kommer nedläggningarna i Ringhals, tillsammans med den första reaktorn i Oskarshamn, att eliminera vårt energiöverskott, och därmed vår kraftreserv. 2 200 megawatt kommer att försvinna i södra Sverige och på grund av begränsningar i överföringsförmågan så kommer det att bli svårt att kompensera bortfallet genom att föra in el från andra delar av landet eller utlandet.

De så kallade förnybara energikällorna kan aldrig ersätta kärnkraften – det är de för osäkra och ineffektiva för, alla subventioner till trots. Vi skulle kunna bygga ut de sista orörda älvarna, men det lär knappast ske av miljöskäl. Återstår då en återgång till fossilenergi, antingen importerad eller att vi själva bygger exempelvis gaskondenskraftverk. Är det verkligen dit vi vill komma?

Regeringens brist på långsiktighet i energipolitiken är slående. Energiminister Ibrahim Baylan (S) säger att marknadsförutsättningarna (som egentligen är snedvridna på grund av statliga ingripanden) tyder på att det inte kommer att byggas någon ny kärnkraft och att kärnkraften som sådan kommer att vara helt avvecklad till 2040. Någon trovärdig lösning för hur den skall ersättas på lång sikt finns inte, tilläger han. Nu finns det förvisso en statlig energikommission som skall ta fram en plan, men så länge ny kärnkraft inte är med i bilden kommer vi att själva skapa oss en energikris om bara 10-20 år, och då är det redan för sent.

Redan i våras aviserade statliga Vattenfall, som är majoritetsägare i Ringhals, att de ville avveckla de två äldsta av verkets fyra reaktorer, och på ett extra styrelsemöte förra veckan så blev det också beslutet. Styrelsen var dock oenig då representanter för minoritetsägarna, det tyska energibolaget Eon, ville behålla reaktorerna. Istället för att köras till minst år 2025 så forceras nu avvecklingen till senast 2020. Vattenfall har redan intecknat förlusten genom en rekordavskrivning på drygt 36 miljarder kronor tidigare i somras.

Från politiskt håll heter det att avvecklingen sker på marknadsmässiga grunder, men sanningen är att den är politiskt motiverad. Dagens låga elpris kan vi förvisso inte göra så mycket åt, men när det gäller energiförsörjningen så gäller det att tänka långsiktigt. Vår elberoende basindustri måste ha en framförhållning på ett par decennier. Det politiska beslut som dock har störst betydelse är den så kallade effektskatt som tas ut på kärnkraften, och som den rödgröna regeringen nu dessutom höjer.

Effektskatten är inget annat än en ren straffskatt på kärnkraft. Den utgår på reaktorers teoretiska effekt även när de inte är i drift. Den är inte kopplad till slutförvaring av kärnbränsle eller framtida nedmontering, vilket det redan finns en särskild avgift för. Det är denna skatt som kväver svensk kärnkraft och den borde snarast avvecklas.

Det är fullkomligt obegripligt hur vi binder ris åt egen rygg i energipolitiken. Vi har en avundsvärd energimix i Sverige med kärnkraft och vattenkraft, som tillsammans står för nästan 90 procent av elförsörjningen, och nu kapar vi med vett och vilja av det ena benet. På 1970-talet, innan kärnkraftsutbyggnaden, var vårt fossilberoende på uppemot 80 procent.

Enligt Svenska kraftnät kommer nedläggningarna i Ringhals, tillsammans med den första reaktorn i Oskarshamn, att eliminera vårt energiöverskott, och därmed vår kraftreserv. 2 200 megawatt kommer att försvinna i södra Sverige och på grund av begränsningar i överföringsförmågan så kommer det att bli svårt att kompensera bortfallet genom att föra in el från andra delar av landet eller utlandet.

De så kallade förnybara energikällorna kan aldrig ersätta kärnkraften – det är de för osäkra och ineffektiva för, alla subventioner till trots. Vi skulle kunna bygga ut de sista orörda älvarna, men det lär knappast ske av miljöskäl. Återstår då en återgång till fossilenergi, antingen importerad eller att vi själva bygger exempelvis gaskondenskraftverk. Är det verkligen dit vi vill komma?

Regeringens brist på långsiktighet i energipolitiken är slående. Energiminister Ibrahim Baylan (S) säger att marknadsförutsättningarna (som egentligen är snedvridna på grund av statliga ingripanden) tyder på att det inte kommer att byggas någon ny kärnkraft och att kärnkraften som sådan kommer att vara helt avvecklad till 2040. Någon trovärdig lösning för hur den skall ersättas på lång sikt finns inte, tilläger han. Nu finns det förvisso en statlig energikommission som skall ta fram en plan, men så länge ny kärnkraft inte är med i bilden kommer vi att själva skapa oss en energikris om bara 10-20 år, och då är det redan för sent.