2015-09-05 06:01

2015-09-05 06:01

Migrantkrisen är över oss

Bilderna på en drunknad pojke från Syrien på en turkisk strand rör begripligt nog upp känslorna hos människor. Det är en tragisk utveckling vi ser runt om i Europa och på Medelhavet när asylsökande och flyktingar desperat försöker att ta sig hit. Medan strömmen bara verkar öka står vi handfallna.

Den stora migrantkrisen verkar ha tagit Europas beslutsfattare med överraskning. Ingen vet riktigt vad som behöver göras. Att helt öppna gränserna är inget alternativ för någon. Inget land skulle klara av att ta emot alla som då skulle komma. Men dagens system fungerar inte heller. Ett fåtal länder får axla en orimligt stor del av bördan, antingen som slutland likt Sverige och Tyskland, eller som första mottagningsland likt Italien och Grekland. Nu har också genomgångsländer som Ungern fått stora problem.

EU:s så kallade Dublinförordning, som stadgar att asyl skall sökas i det land man först kommer till, har i praktiken upphört att gälla. Asylsökande vill helst ta sig till länder som de uppfattar som mest generösa när det gäller exempelvis beviljad asyl, permanenta uppehållstillstånd och anhöriginvandring – länder som Sverige. Det är därför migranterna i Ungern inte vill hänvisas till flyktingläger. Då riskerar de att registreras där och får då inte möjlighet att ta sig vidare och söka asyl i det land de önskar. Efter att ha hindrats att ta tåg från Budapest befinner sig flera migranter nu på väg till fots mot Tyskland.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president François Hollande krävde häromdagen att EU-länderna enas om ett bindande kvotsystem, men bland annat Polen säger nej. De är begripligt rädda för att ingen åtskillnad görs mellan krigsflyktingar och de som flyr av mer ekonomiska skäl, och de är faktiskt en hel del. Men EU-länderna måste komma överens om ett system som fördelar bördorna mer rättvist. Dagens system har kollapsat och länder som Tyskland och Sverige tar oproportionerligt stort ansvar.

De cyniska flyktingsmugglarna måste bekämpas mycket mera kraftigt. De tjänar grova pengar på att transportera migranter i livsfarliga farkoster. Men så länge dragningskrafterna mot Europa är så starka som de är lär de dessvärre fortsätta. EU borde överväga samma sorts lösning som Australien tillämpar. Där tar man inte emot några båtar utan skickar tillbaka dem till andra länder. Det har gjort att det knappt finns några rangliga migrantbåtar där längre och många liv har därmed räddats. Sedan kunde vi i stället börja använda oss mer av FN:s kvotflyktingsystem.

För det är så att många av dem som försöker ta sig till Europa inte är krigsflyktingar, utan ekonomiska flyktingar. Många som flyr över Medelhavet kommer från Afrika. Tidskriften The Spectators chefredaktör Fraser Nelson skriver intressant i The Daily Telegraph (3/9) om att migrantkrisen paradoxalt kommer av att världens fattiga inte längre är så fattiga som de brukade vara. De har nu råd att resa mer och kan ta sig från sina fattiga hemtrakter. Den framgångssaga det faktiskt är att andelen som lever i extrem fattigdom har halverats på två decennier har nu fått den här konsekvensen. Och kriget i Syrien till trots så är världen faktiskt mer fredlig än någonsin.

Sammantaget gör detta att migrantkrisen inte lär försvinna i brådrasket och om vi inte gör något ordentligt för att stävja strömmarna och dragningskrafterna hit så kommer vi att se nya tragedier utspela sig, vare sig det handlar om drunknade barn eller kvävda människor i en övergiven lastbil.

Den stora migrantkrisen verkar ha tagit Europas beslutsfattare med överraskning. Ingen vet riktigt vad som behöver göras. Att helt öppna gränserna är inget alternativ för någon. Inget land skulle klara av att ta emot alla som då skulle komma. Men dagens system fungerar inte heller. Ett fåtal länder får axla en orimligt stor del av bördan, antingen som slutland likt Sverige och Tyskland, eller som första mottagningsland likt Italien och Grekland. Nu har också genomgångsländer som Ungern fått stora problem.

EU:s så kallade Dublinförordning, som stadgar att asyl skall sökas i det land man först kommer till, har i praktiken upphört att gälla. Asylsökande vill helst ta sig till länder som de uppfattar som mest generösa när det gäller exempelvis beviljad asyl, permanenta uppehållstillstånd och anhöriginvandring – länder som Sverige. Det är därför migranterna i Ungern inte vill hänvisas till flyktingläger. Då riskerar de att registreras där och får då inte möjlighet att ta sig vidare och söka asyl i det land de önskar. Efter att ha hindrats att ta tåg från Budapest befinner sig flera migranter nu på väg till fots mot Tyskland.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president François Hollande krävde häromdagen att EU-länderna enas om ett bindande kvotsystem, men bland annat Polen säger nej. De är begripligt rädda för att ingen åtskillnad görs mellan krigsflyktingar och de som flyr av mer ekonomiska skäl, och de är faktiskt en hel del. Men EU-länderna måste komma överens om ett system som fördelar bördorna mer rättvist. Dagens system har kollapsat och länder som Tyskland och Sverige tar oproportionerligt stort ansvar.

De cyniska flyktingsmugglarna måste bekämpas mycket mera kraftigt. De tjänar grova pengar på att transportera migranter i livsfarliga farkoster. Men så länge dragningskrafterna mot Europa är så starka som de är lär de dessvärre fortsätta. EU borde överväga samma sorts lösning som Australien tillämpar. Där tar man inte emot några båtar utan skickar tillbaka dem till andra länder. Det har gjort att det knappt finns några rangliga migrantbåtar där längre och många liv har därmed räddats. Sedan kunde vi i stället börja använda oss mer av FN:s kvotflyktingsystem.

För det är så att många av dem som försöker ta sig till Europa inte är krigsflyktingar, utan ekonomiska flyktingar. Många som flyr över Medelhavet kommer från Afrika. Tidskriften The Spectators chefredaktör Fraser Nelson skriver intressant i The Daily Telegraph (3/9) om att migrantkrisen paradoxalt kommer av att världens fattiga inte längre är så fattiga som de brukade vara. De har nu råd att resa mer och kan ta sig från sina fattiga hemtrakter. Den framgångssaga det faktiskt är att andelen som lever i extrem fattigdom har halverats på två decennier har nu fått den här konsekvensen. Och kriget i Syrien till trots så är världen faktiskt mer fredlig än någonsin.

Sammantaget gör detta att migrantkrisen inte lär försvinna i brådrasket och om vi inte gör något ordentligt för att stävja strömmarna och dragningskrafterna hit så kommer vi att se nya tragedier utspela sig, vare sig det handlar om drunknade barn eller kvävda människor i en övergiven lastbil.