2015-08-05 06:00

2015-08-05 06:00

Till storms mot storregioner

Över huvudet på väljare, län och landsting planerar regeringen att skapa ett fåtal storregioner, vilka skall sjösättas så snart som till nästa val. Detta är inget annat än ett upprörande demokratiförakt som måste stoppas. Nu ger sig förre landshövdingen i Uppsala Anders Björck in i debatten.

Nu i sommar har regeringen och ansvariga statsrådet, civilminister Ardalan Shekarabi (S), tillsatt två förhandlingsmän som har till uppgift att snabbt slå ihop län respektive landsting till större enheter. Antalet tio har nämnts. Detta trots att frågan utretts och debatterats grundligt, för att sedan ratas, de senaste tio åren, om inte längre. Så sent som i december 2013 gav den dåvarande alliansregeringen besked om att set inte blir något av med storregionerna, och därmed trodde de många kritikerna att vi nu kunde andas ut.

Men av lite oklar anledning har den nya rödgröna regeringen valt att väcka frågan till liv igen, och till på köpet köra över alla berörda. Nu skall det pekas med hela handen och trumfas igenom i rekordfart utan att varken väljare eller valda har en rimlig chans att säga sitt. Det ges heller inga övertygande argument för de planerade sammanslagningarna annat än något diffusa effektivitetsskäl. Men en ökad centralisering till mastodontregioner kommer inte att lösa några problem.

Den gamle moderatpolitikern Anders Björck slutade sin bana i rikets tjänst som landshövding i Uppsala, så han borde veta vad han talar om när det handlar om län och länsindelningar. Problemet handlar inte om storlek, påpekar han på DN Debatt (4/8), utan om den oklara ansvarsfördelningen mellan de tre nivåerna – stat, landsting och kommuner. Innan frågorna om vem som skall göra vad har fått tillfredsställande svar är det meningslöst att prata om storleken. Och det har han förstås helt rätt i.

Hur optimalt är det till exempel att organisera sjukvården i dagens landstingsform? Men större landsting är knappast någon lösning. Vården blir mer och mer specialiserad och därför vore det kanske bättre om staten tog över specialistsjukvården eftersom aldrig så stora regioner ändå knappast skulle kunna bygga upp en heltäckande kompetens eller förmåga på det medicinska området. Det är inte ens säkert att det går i Sverige som sådant utan för viss högspecialiserad vård får vi se oss om utomlands.

När det gäller länen (vars gränser oftast tenderar att sammanfalla med landstingens) så finns det enligt Björck heller ingen anledning att se ned på dem och deras gränser bara för att de infördes av Axel Oxenstierna i början av 1600-talet. De är inte ”gammalmodiga”. Snarare så har deras långa existens kommit att prägla vår kultur, identitet, förvaltning och näringsliv och det är inget man kan bortse ifrån. Det är ett viktigt arv att värna om.

Därför måste regeringens planer på närmast kuppartade sammanslagningar stoppas. Utnämnandet av förhandlingspersoner måste dras tillbaka. Det går inte att behandla den lokala och regionala demokratin med ett sådant här förakt. Dessutom pågår nu en process i alla län och landsting om att blida så kallade regionkommuner (om de redan inte är det) där man lokalt själva tar över mycket av ansvaret för tillväxt- och utvecklingsfrågor. Detta är en process som måste få fortgå ostört utan att de kommer några statliga regionkommissarier som pekar med hela handen och ritar om kartorna. Lyssna på Anders Björck!

Nu i sommar har regeringen och ansvariga statsrådet, civilminister Ardalan Shekarabi (S), tillsatt två förhandlingsmän som har till uppgift att snabbt slå ihop län respektive landsting till större enheter. Antalet tio har nämnts. Detta trots att frågan utretts och debatterats grundligt, för att sedan ratas, de senaste tio åren, om inte längre. Så sent som i december 2013 gav den dåvarande alliansregeringen besked om att set inte blir något av med storregionerna, och därmed trodde de många kritikerna att vi nu kunde andas ut.

Men av lite oklar anledning har den nya rödgröna regeringen valt att väcka frågan till liv igen, och till på köpet köra över alla berörda. Nu skall det pekas med hela handen och trumfas igenom i rekordfart utan att varken väljare eller valda har en rimlig chans att säga sitt. Det ges heller inga övertygande argument för de planerade sammanslagningarna annat än något diffusa effektivitetsskäl. Men en ökad centralisering till mastodontregioner kommer inte att lösa några problem.

Den gamle moderatpolitikern Anders Björck slutade sin bana i rikets tjänst som landshövding i Uppsala, så han borde veta vad han talar om när det handlar om län och länsindelningar. Problemet handlar inte om storlek, påpekar han på DN Debatt (4/8), utan om den oklara ansvarsfördelningen mellan de tre nivåerna – stat, landsting och kommuner. Innan frågorna om vem som skall göra vad har fått tillfredsställande svar är det meningslöst att prata om storleken. Och det har han förstås helt rätt i.

Hur optimalt är det till exempel att organisera sjukvården i dagens landstingsform? Men större landsting är knappast någon lösning. Vården blir mer och mer specialiserad och därför vore det kanske bättre om staten tog över specialistsjukvården eftersom aldrig så stora regioner ändå knappast skulle kunna bygga upp en heltäckande kompetens eller förmåga på det medicinska området. Det är inte ens säkert att det går i Sverige som sådant utan för viss högspecialiserad vård får vi se oss om utomlands.

När det gäller länen (vars gränser oftast tenderar att sammanfalla med landstingens) så finns det enligt Björck heller ingen anledning att se ned på dem och deras gränser bara för att de infördes av Axel Oxenstierna i början av 1600-talet. De är inte ”gammalmodiga”. Snarare så har deras långa existens kommit att prägla vår kultur, identitet, förvaltning och näringsliv och det är inget man kan bortse ifrån. Det är ett viktigt arv att värna om.

Därför måste regeringens planer på närmast kuppartade sammanslagningar stoppas. Utnämnandet av förhandlingspersoner måste dras tillbaka. Det går inte att behandla den lokala och regionala demokratin med ett sådant här förakt. Dessutom pågår nu en process i alla län och landsting om att blida så kallade regionkommuner (om de redan inte är det) där man lokalt själva tar över mycket av ansvaret för tillväxt- och utvecklingsfrågor. Detta är en process som måste få fortgå ostört utan att de kommer några statliga regionkommissarier som pekar med hela handen och ritar om kartorna. Lyssna på Anders Björck!