2015-08-03 06:01

2015-08-03 06:01

Recept för färre hyresrätter

Regeringen har fel fokus i bostadsfrågan. Istället för att se till att utbudet av hyreslägenheter ökar så har man för avsikt att göra det ännu mindre intressant att hyra ut sin bostad privat och ytterligare stärka hyresgästernas ställning gentemot hyresvärden.

Bostads- och stadsutvecklingsminister Mehmet Kaplan (MP) och justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) har delgett regeringens senaste initiativ inom bostadspolitiken på SvD Brännpunkt (30/7). Debattartikeln sammanfattar de utredningsdirektiv som miljöpartisten Agneta Börjesson fått.

Ironiskt nog så nämner inte ministrarna utredningsdirektivets vettigaste förslag. Men å andra sidan innebär inte regeländringar ägnade att underlätta uppsägning av kriminella hyresgäster någon generell stärkning av hyresgästens ställning i förhållande till fastighetsägaren. Det är dock uppenbart att det måste bli betydligt enklare att förverka exempelvis kriminella mc-gängs verksamhet i hyrda lokaler. Hyreslagstiftningen kan rimligen inte ha till uppgift att skydda kriminell verksamhet. Här har utredaren en viktig uppgift att ta sig an.

I övrigt speglar utredningsdirektivet regeringens egendomliga syn på bostadsmarknaden. Det är uppenbart att en friare hyressättning skulle öka intresset av att bygga hyresrätter, men den utvecklingen vill regeringen motverka. Den möjlighet att hyra ut privat med en hyra som baseras på bostadens faktiska driftskostnader och kapitalkostnader som Alliansregeringen införde skall nu ses över. Tydligen förekommer det höga hyror. Frågan är om höga hyror är orimliga i attraktiva lägen. Att hyra ut en dyrköpt bostadsrätt kan ju inte gärna ske till en hyra som inte täcker ägarens kostnader för bostaden.

Regeringen vill också att hyresgäster skall få större inflytande i fråga om standard- och hyreshöjande renoveringar. Vad det handlar om är att hindra så kallad gentrifiering, det vill säga att fastigheter och hela stadsdelar rustas upp och tidigare hyresgäster som inte har råd att bo kvar ersätts med betalningsstarkare hyresgäster. Överlag är det knappast ett problem att fastigheter underhålls och renoveras, även om det resulterar i höjda hyror. Minskas möjligheten att ta igen utgifter för renoveringar blir problemet snarare att underhållet eftersätts.

Utredaren skall också titta närmare på ett eventuellt återinförande den förhandsprövning av köparen till en hyresfastighet som försvann i och med att Alliansen avskaffade förvärvslagen. Att det finns oseriösa hyresvärdar är inget nytt, de fanns även med tidigare lagstiftning. Att återreglera köp av hyreshus i sann socialistisk anda är inte önskvärt, men det skadar inte att undersöka hur stort problemet med skojare faktiskt är.

Regeringens bostadspolitiska ambitioner är storslagna: 250 000 nya bostäder till år 2020. För att nå målet skall man satsa 3,2 miljarder kronor per år och ”ytterligare statliga medel”. Utan att röra sig mot en mer marknadsanpassad hyressättning, som gör det lönsamt att bygga hyreshus, kommer det behövas rejält många fler statliga miljarder i bostadssubventioner. Kostnaderna för att bygga måste täckas på något sätt och det kan ske genom subventioner eller marknadshyror. Att stärka befintliga hyresgäster ställning lär knappast ge fler bostäder åt de växande antal som i dag står utanför bostadsmarknaden.

Bostads- och stadsutvecklingsminister Mehmet Kaplan (MP) och justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) har delgett regeringens senaste initiativ inom bostadspolitiken på SvD Brännpunkt (30/7). Debattartikeln sammanfattar de utredningsdirektiv som miljöpartisten Agneta Börjesson fått.

Ironiskt nog så nämner inte ministrarna utredningsdirektivets vettigaste förslag. Men å andra sidan innebär inte regeländringar ägnade att underlätta uppsägning av kriminella hyresgäster någon generell stärkning av hyresgästens ställning i förhållande till fastighetsägaren. Det är dock uppenbart att det måste bli betydligt enklare att förverka exempelvis kriminella mc-gängs verksamhet i hyrda lokaler. Hyreslagstiftningen kan rimligen inte ha till uppgift att skydda kriminell verksamhet. Här har utredaren en viktig uppgift att ta sig an.

I övrigt speglar utredningsdirektivet regeringens egendomliga syn på bostadsmarknaden. Det är uppenbart att en friare hyressättning skulle öka intresset av att bygga hyresrätter, men den utvecklingen vill regeringen motverka. Den möjlighet att hyra ut privat med en hyra som baseras på bostadens faktiska driftskostnader och kapitalkostnader som Alliansregeringen införde skall nu ses över. Tydligen förekommer det höga hyror. Frågan är om höga hyror är orimliga i attraktiva lägen. Att hyra ut en dyrköpt bostadsrätt kan ju inte gärna ske till en hyra som inte täcker ägarens kostnader för bostaden.

Regeringen vill också att hyresgäster skall få större inflytande i fråga om standard- och hyreshöjande renoveringar. Vad det handlar om är att hindra så kallad gentrifiering, det vill säga att fastigheter och hela stadsdelar rustas upp och tidigare hyresgäster som inte har råd att bo kvar ersätts med betalningsstarkare hyresgäster. Överlag är det knappast ett problem att fastigheter underhålls och renoveras, även om det resulterar i höjda hyror. Minskas möjligheten att ta igen utgifter för renoveringar blir problemet snarare att underhållet eftersätts.

Utredaren skall också titta närmare på ett eventuellt återinförande den förhandsprövning av köparen till en hyresfastighet som försvann i och med att Alliansen avskaffade förvärvslagen. Att det finns oseriösa hyresvärdar är inget nytt, de fanns även med tidigare lagstiftning. Att återreglera köp av hyreshus i sann socialistisk anda är inte önskvärt, men det skadar inte att undersöka hur stort problemet med skojare faktiskt är.

Regeringens bostadspolitiska ambitioner är storslagna: 250 000 nya bostäder till år 2020. För att nå målet skall man satsa 3,2 miljarder kronor per år och ”ytterligare statliga medel”. Utan att röra sig mot en mer marknadsanpassad hyressättning, som gör det lönsamt att bygga hyreshus, kommer det behövas rejält många fler statliga miljarder i bostadssubventioner. Kostnaderna för att bygga måste täckas på något sätt och det kan ske genom subventioner eller marknadshyror. Att stärka befintliga hyresgäster ställning lär knappast ge fler bostäder åt de växande antal som i dag står utanför bostadsmarknaden.