2015-07-17 06:01

2015-07-17 21:32

Offentlig slapphet

Under sommaren har myndigheterna valt att låta problemen som uppstår i och med EU-migranternas vistelse bero. Det är ansvarslöst. Man bör istället verka för att lösa situationen, så att de offentliga rummet kan uppfylla sitt egentliga syfte.

Runt ett 40-tal så kallade EU-migranter vistas för närvarande i Karlstad. Siffran är osäker. Klart är att de är här och att de utgör ett växande problem. Under sommarmånaderna gör myndigheterna ingenting för att lösa situationen annat än att bistå med pengar genom socialtjänsten. Svenska kyrkan, Röda korset och andra frivilliga aktörer är även de involverade på olika sätt och bidrar med husrum, kläder och mat. Men det räcker alltså inte.

Kommunalrådet Per-Inge Lidén (MP) föreslog tidigare att kommunen skulle upplåta mark till en slags camping för EU-migranterna att använda som bosättningsplats, för att avlasta de privata markägarna. Ett oklokt förslag som riskerar permanentera problemet snarare än att lösa det.

Detta inser kommunen. Därför söker man en motpart som kan ”ta hand om det praktiska” innan någonting bestäms. Med detta menas förstås att kommunen inte vill sitta med det slutgiltiga ansvaret ifall det skulle bli problem. Bilden av offentliga makthavare som skjuter ansvaret framför sig förstärks. Detta är såklart en del av problemet – ingen tar ansvar för situationen.

”Så länge ingen markägare vänder sig till Kronofogdemyndigheten för att få ett beslut om avhysning och ber oss hjälpa till med handräckningen gör inte vi någonting,” låter polisen meddela. En bekväm inställning. Migranternas vistelse på privat mark stör markägarna och löper risk att skada både naturen och egendomens värde. Här har polisen ett ansvar.

På kommunens hemsida informerar man allmänheten att EU-migranterna i kraft av sitt EU-medborgarskap har rätt att vistas i Sverige i tre månader men att migranterna själva har ansvar för att planera sitt boende, sin boendesituation eller hemresa. Samtidigt kan de få hjälp med pengar till boende eller hemresa, om de befinner sig i nöd. Vilket är samma sak som att säga att EU-migranterna egentligen inte har ett ansvar, eftersom de befinner sig i nöd redan innan de kommer hit.

”Det är i Rumänien frågan måste lösas,” säger Lidén. Men såtillvida Karlstad kommun inte kan påverka den ansträngda situationen för romer i Rumänien kan det vara värt att fundera ut en lösning för Karlstad här och nu. En möjlighet vore att genom den kommunala ordningsstadgan förbjuda tiggeri på åtminstone vissa offentliga platser. Detta skulle dra ned på lönsamheten och därför också minska viljan att åka till Karlstad och tigga.

Oavsett vem som äger marken där tiggarna bor kvarstår huvudproblemet att vi har en grupp människor som bosätter sig här för att tigga. De finns utanför matbutikerna, i parkerna, kring uteserveringarna. De tar upp utrymmen som är avsedda för pensionärer och barnfamiljer, som därför tvingas söka sig någon annanstans eller i värsta fall slutar vistas ute på somrarna. Deras vistelse medför även sanitära olägenheter. Exempelvis så förstördes stationshusets toaletter när vattenlåsen skruvades upp för att användas som dusch, sannolikt av migranter. Platserna där migranterna väljer att bosätta sig blir också nedskräpade.

Självklart ska vi på olika sätt hjälpa nödställda. Men om situationen förblir som den är i dag finns en påtaglig risk att vår givmildhet gentemot utsatta urholkas. I ett land där fattigdom länge varit så gott som utplånat är ovanan att möta den ansikte mot ansikte i vardagen stor. En del ger och ger. Men de flesta slutar ge efter ett tag när tiggeriet inte upphör. Öppna hjärtan kallnar fort.

Runt ett 40-tal så kallade EU-migranter vistas för närvarande i Karlstad. Siffran är osäker. Klart är att de är här och att de utgör ett växande problem. Under sommarmånaderna gör myndigheterna ingenting för att lösa situationen annat än att bistå med pengar genom socialtjänsten. Svenska kyrkan, Röda korset och andra frivilliga aktörer är även de involverade på olika sätt och bidrar med husrum, kläder och mat. Men det räcker alltså inte.

Kommunalrådet Per-Inge Lidén (MP) föreslog tidigare att kommunen skulle upplåta mark till en slags camping för EU-migranterna att använda som bosättningsplats, för att avlasta de privata markägarna. Ett oklokt förslag som riskerar permanentera problemet snarare än att lösa det.

Detta inser kommunen. Därför söker man en motpart som kan ”ta hand om det praktiska” innan någonting bestäms. Med detta menas förstås att kommunen inte vill sitta med det slutgiltiga ansvaret ifall det skulle bli problem. Bilden av offentliga makthavare som skjuter ansvaret framför sig förstärks. Detta är såklart en del av problemet – ingen tar ansvar för situationen.

”Så länge ingen markägare vänder sig till Kronofogdemyndigheten för att få ett beslut om avhysning och ber oss hjälpa till med handräckningen gör inte vi någonting,” låter polisen meddela. En bekväm inställning. Migranternas vistelse på privat mark stör markägarna och löper risk att skada både naturen och egendomens värde. Här har polisen ett ansvar.

På kommunens hemsida informerar man allmänheten att EU-migranterna i kraft av sitt EU-medborgarskap har rätt att vistas i Sverige i tre månader men att migranterna själva har ansvar för att planera sitt boende, sin boendesituation eller hemresa. Samtidigt kan de få hjälp med pengar till boende eller hemresa, om de befinner sig i nöd. Vilket är samma sak som att säga att EU-migranterna egentligen inte har ett ansvar, eftersom de befinner sig i nöd redan innan de kommer hit.

”Det är i Rumänien frågan måste lösas,” säger Lidén. Men såtillvida Karlstad kommun inte kan påverka den ansträngda situationen för romer i Rumänien kan det vara värt att fundera ut en lösning för Karlstad här och nu. En möjlighet vore att genom den kommunala ordningsstadgan förbjuda tiggeri på åtminstone vissa offentliga platser. Detta skulle dra ned på lönsamheten och därför också minska viljan att åka till Karlstad och tigga.

Oavsett vem som äger marken där tiggarna bor kvarstår huvudproblemet att vi har en grupp människor som bosätter sig här för att tigga. De finns utanför matbutikerna, i parkerna, kring uteserveringarna. De tar upp utrymmen som är avsedda för pensionärer och barnfamiljer, som därför tvingas söka sig någon annanstans eller i värsta fall slutar vistas ute på somrarna. Deras vistelse medför även sanitära olägenheter. Exempelvis så förstördes stationshusets toaletter när vattenlåsen skruvades upp för att användas som dusch, sannolikt av migranter. Platserna där migranterna väljer att bosätta sig blir också nedskräpade.

Självklart ska vi på olika sätt hjälpa nödställda. Men om situationen förblir som den är i dag finns en påtaglig risk att vår givmildhet gentemot utsatta urholkas. I ett land där fattigdom länge varit så gott som utplånat är ovanan att möta den ansikte mot ansikte i vardagen stor. En del ger och ger. Men de flesta slutar ge efter ett tag när tiggeriet inte upphör. Öppna hjärtan kallnar fort.