2015-07-08 06:00

2015-07-08 16:07

Snabbare tåg i fokus

I framtiden kommer Sverige att trafikeras av nyare och snabbare tåg och då gäller det att Värmland och de mellersta delarna av landet inte hamnar i bakvattnet. Fast då måste vi ta egna initiativ tillsammans med både andra kommuner/regioner och med privata intressenter.

Den förra alliansregeringen lanserade det som de kallade Sverigebygget och som bland annat omfattade byggandet av nya järnvägsspår för höghastighetståg mellan storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Den nya rödgröna regeringen har fortsatt med planerna, men de kallas nu Sverigeförhandlingen eftersom utbyggnaden är tänkt att ske i samarbete med kommuner, län och regioner längs med de nya sträckningarna. Allt beräknas färdigt år 2035. Ansvarig statlig förhandlingsman är HG Wessberg, som bland annat varit statssekreterare år förre statsministern Fredrik Reinfeldt. Hans jobb skall vara klart senast på nyårsafton 2017.

Under Almedalsveckan diskuterades framtidens infrastruktur på en rad olika seminarier och paneldebatter. De flesta var rörande överens om vikten av utbyggda järnvägar eftersom vi redan slagit i kapacitetstaket med dagens stambanor. Frågan är hur allt skall finansieras. På ett seminarium arrangerat av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) fick bland annat Wessberg berätta om hur han arbetar. Tanken är ju att han i Sverigeförhandlingen skall kunna få med sig så många medfinansiärer som möjligt eftersom staten inte kommer att kunna stå för hela kakan.

Det handlar bland annat om att kunna realisera de vinster i fastighetspriser som kommer av nybyggande av bland annat bostäder längs de nya spåren och stationerna. Eller att kommuner och regioner går in med pengar. Detta senare är SKL mer skeptiska till, eller åtminstone vill de inte stå för en alltför stor del. De tycker redan att övervältringen av kostnader på dem för exempelvis förskottering av olika infrastruktursatsningar är problematisk. Det är långt ifrån säkert att det då byggs där det behövs mest utan där det finns de som är beredda att betala. Dessutom så konkurrerar de med medel för att betala välfärdens tjänster.

Visst går det att förstå SKL:s oro, men det finns också andra alternativ, och det handlar om det som kallas offentlig-privat samverkan (OPS), där privata intressenter går som finansiärer. Denna möjlighet talas det alldeles för lite om i Sverigeförhandlingen som därför riskerar att bli dyrare än den behöver. Detta anser i alla fall Björn Hasselgren från KTH, som leder den så kallade Infrastrukturkommissionen, och som nyligen i samarbete med Ramböll och KPMG lade fram ett förslag om en ny snabbtågslinje mellan Stockholm och Oslo med just privat finansiering., vilket NWT har skrivit om tidigare.

Detta förslag presenterades också i Almedalen, och skulle kunna få ned restiden mellan huvudstäderna till 2 timmar och 40 minuter och fullt ut finansieras med biljettintäkter. Eftersom sträckan längs denna tillväxtkorridor inte ingår i Sverigeförhandlingen så skulle vi kanske få vänta på staten i drygt 30 år. Representanter från Örebro och Västerås blev eld och lågor över idén och ville genast gå vidare. I Värmland har dock regionen varit mer avvaktande och här har idén istället mer drivits av Tillskottet, ett privat initiativ från Bland andra Fastighetsägarna och Byggindustrierna. Det finns också ett samarbete mellan kommunerna i Karlstad och Örebro och Region Värmland och Region Örebro som heter Oslo-Stockholm 2.55.

Nu vill det till att lägga prestigen åt sidan och få alla att dra åt samma håll, både offentliga och privata initiativ, för att få i gång det här spännande projektet. Järnvägsföretaget MTR har redan visat intresse för att gå in och detta är en möjlighet vi inte får sumpa bort.

Den förra alliansregeringen lanserade det som de kallade Sverigebygget och som bland annat omfattade byggandet av nya järnvägsspår för höghastighetståg mellan storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Den nya rödgröna regeringen har fortsatt med planerna, men de kallas nu Sverigeförhandlingen eftersom utbyggnaden är tänkt att ske i samarbete med kommuner, län och regioner längs med de nya sträckningarna. Allt beräknas färdigt år 2035. Ansvarig statlig förhandlingsman är HG Wessberg, som bland annat varit statssekreterare år förre statsministern Fredrik Reinfeldt. Hans jobb skall vara klart senast på nyårsafton 2017.

Under Almedalsveckan diskuterades framtidens infrastruktur på en rad olika seminarier och paneldebatter. De flesta var rörande överens om vikten av utbyggda järnvägar eftersom vi redan slagit i kapacitetstaket med dagens stambanor. Frågan är hur allt skall finansieras. På ett seminarium arrangerat av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) fick bland annat Wessberg berätta om hur han arbetar. Tanken är ju att han i Sverigeförhandlingen skall kunna få med sig så många medfinansiärer som möjligt eftersom staten inte kommer att kunna stå för hela kakan.

Det handlar bland annat om att kunna realisera de vinster i fastighetspriser som kommer av nybyggande av bland annat bostäder längs de nya spåren och stationerna. Eller att kommuner och regioner går in med pengar. Detta senare är SKL mer skeptiska till, eller åtminstone vill de inte stå för en alltför stor del. De tycker redan att övervältringen av kostnader på dem för exempelvis förskottering av olika infrastruktursatsningar är problematisk. Det är långt ifrån säkert att det då byggs där det behövs mest utan där det finns de som är beredda att betala. Dessutom så konkurrerar de med medel för att betala välfärdens tjänster.

Visst går det att förstå SKL:s oro, men det finns också andra alternativ, och det handlar om det som kallas offentlig-privat samverkan (OPS), där privata intressenter går som finansiärer. Denna möjlighet talas det alldeles för lite om i Sverigeförhandlingen som därför riskerar att bli dyrare än den behöver. Detta anser i alla fall Björn Hasselgren från KTH, som leder den så kallade Infrastrukturkommissionen, och som nyligen i samarbete med Ramböll och KPMG lade fram ett förslag om en ny snabbtågslinje mellan Stockholm och Oslo med just privat finansiering., vilket NWT har skrivit om tidigare.

Detta förslag presenterades också i Almedalen, och skulle kunna få ned restiden mellan huvudstäderna till 2 timmar och 40 minuter och fullt ut finansieras med biljettintäkter. Eftersom sträckan längs denna tillväxtkorridor inte ingår i Sverigeförhandlingen så skulle vi kanske få vänta på staten i drygt 30 år. Representanter från Örebro och Västerås blev eld och lågor över idén och ville genast gå vidare. I Värmland har dock regionen varit mer avvaktande och här har idén istället mer drivits av Tillskottet, ett privat initiativ från Bland andra Fastighetsägarna och Byggindustrierna. Det finns också ett samarbete mellan kommunerna i Karlstad och Örebro och Region Värmland och Region Örebro som heter Oslo-Stockholm 2.55.

Nu vill det till att lägga prestigen åt sidan och få alla att dra åt samma håll, både offentliga och privata initiativ, för att få i gång det här spännande projektet. Järnvägsföretaget MTR har redan visat intresse för att gå in och detta är en möjlighet vi inte får sumpa bort.