2015-06-30 06:00

2015-06-30 06:00

Myter om myntens död

Det blir allt svårare att använda kontanter. Större affärer och bankerna vill helst att vi betalar med kort eller med mobiltelefonen. De vill slippa kostnaderna som en säker kontanthantering medför. En annan vinst är att våra pengar är i tryggt förvar på bankernas konton – till närmast obefintlig ränta.

Fler och fler transaktioner sker idag elektroniskt och köp med sedlar och mynt blir färre och färre. Det innebär inte att kontanterna kommer att försvinna inom en överskådlig framtid.

Den senaste tidens utveckling i Grekland, med långa köer till bankomaterna och uttagsrestriktioner, visar på en av riskerna med elektroniska pengar. Bankerna och staten har kontroll över medborgarnas surt förvärvade slantar. Det kan resultera i att bankmedel konfiskeras som på Cypern år 2013. Att ha möjlighet att ha sina sparpengar i kontanter är en fråga om individens frihet gentemot staten och bankerna.

Dessutom är avkastningen på pengar i madrassen inte sämre än på vanligt lönekonto. Problemet är att ta ut lönen i kontanter. Antalet bankkontor som hanterar kontanter har sjunkit drastiskt. För fyra-fem år sedan kunde man göra insättningar och uttag på nio av tio bankkontor. Idag är det i princip bara Handelsbanken av som inte helt övergett kontanterna. Trots att de fyra storbankernas vinster förra året var över 100 miljarder kronor så har de inte råd att befatta sig med kontanter.

Svårast att hitta ett bankkontor med kontanthantering är det i Värmland. 65 procent av länets bankkontor är kontantlösa. I stället satsar de på mer fondrådgivning och bolån, förstås. De monumentala bankvinsterna härrör i stor utsträckning från den ständigt ökade bostadsutlåningen.

Att kräva att bankerna fortsätter att hantera kontanter när det är en tjänst som efterfrågas allt mindre är problematiskt. En affärsverksamhet ska naturligtvis bära sig ekonomiskt. Tyvärr leder det till problem för främst äldre och asylsökande som i stor utsträckning använder kontanter. Även mindre föreningar och företagare som inte har råd att ta kostnaden för elektroniska betalsystem drabbas av minskad kontanthantering.

I bevakningsrapporten till regeringen om de grundläggande betaltjänsterna, från förra året, konstaterar Länsstyrelsen i Värmland att ”sedelutbytet förutspås öka behovet av dagskasseinsättningar”. Samtidigt som tillgången till insättningsmöjligheter och elektroniska betalsystem inte är helt tillfredställande.

Ett elektroniskt betalsystem kräver goda telekommunikationer för att fungera. Att ta en taxi till en destination utom räckhåll för mobilnätet gör det svårt att betala med kort. Motsvarande problem uppstår när telenätet överbelastas och hindrar elektroniska transaktioner. Stora delar av Sverige är inte redo för det kontantlösa samhället, även om flertalet av storbankerna verkar tro det.

Fler och fler transaktioner sker idag elektroniskt och köp med sedlar och mynt blir färre och färre. Det innebär inte att kontanterna kommer att försvinna inom en överskådlig framtid.

Den senaste tidens utveckling i Grekland, med långa köer till bankomaterna och uttagsrestriktioner, visar på en av riskerna med elektroniska pengar. Bankerna och staten har kontroll över medborgarnas surt förvärvade slantar. Det kan resultera i att bankmedel konfiskeras som på Cypern år 2013. Att ha möjlighet att ha sina sparpengar i kontanter är en fråga om individens frihet gentemot staten och bankerna.

Dessutom är avkastningen på pengar i madrassen inte sämre än på vanligt lönekonto. Problemet är att ta ut lönen i kontanter. Antalet bankkontor som hanterar kontanter har sjunkit drastiskt. För fyra-fem år sedan kunde man göra insättningar och uttag på nio av tio bankkontor. Idag är det i princip bara Handelsbanken av som inte helt övergett kontanterna. Trots att de fyra storbankernas vinster förra året var över 100 miljarder kronor så har de inte råd att befatta sig med kontanter.

Svårast att hitta ett bankkontor med kontanthantering är det i Värmland. 65 procent av länets bankkontor är kontantlösa. I stället satsar de på mer fondrådgivning och bolån, förstås. De monumentala bankvinsterna härrör i stor utsträckning från den ständigt ökade bostadsutlåningen.

Att kräva att bankerna fortsätter att hantera kontanter när det är en tjänst som efterfrågas allt mindre är problematiskt. En affärsverksamhet ska naturligtvis bära sig ekonomiskt. Tyvärr leder det till problem för främst äldre och asylsökande som i stor utsträckning använder kontanter. Även mindre föreningar och företagare som inte har råd att ta kostnaden för elektroniska betalsystem drabbas av minskad kontanthantering.

I bevakningsrapporten till regeringen om de grundläggande betaltjänsterna, från förra året, konstaterar Länsstyrelsen i Värmland att ”sedelutbytet förutspås öka behovet av dagskasseinsättningar”. Samtidigt som tillgången till insättningsmöjligheter och elektroniska betalsystem inte är helt tillfredställande.

Ett elektroniskt betalsystem kräver goda telekommunikationer för att fungera. Att ta en taxi till en destination utom räckhåll för mobilnätet gör det svårt att betala med kort. Motsvarande problem uppstår när telenätet överbelastas och hindrar elektroniska transaktioner. Stora delar av Sverige är inte redo för det kontantlösa samhället, även om flertalet av storbankerna verkar tro det.