2015-06-25 06:01

2015-06-25 06:01

Åtgärder mot tiggeriet

Äntligen så tycks regeringen ha insett allvaret med det utbredda tiggeriet i Sverige och föreslår en rad åtgärder för att komma till rätta med problemen. Det är sannerligen inte en dag för tidigt. Men samtidigt så går man alldeles för försiktigt fram.

Nu vill helt plötsligt regeringen förbjuda organiserat tiggeri, även om de inte riktigt formulerar det så. Så sent som den 30 april var det annat ljud i skällan när Moderaterna presenterade ett motsvarande förslag. Då kallade ministern Åsa Regnér (S) det för att de ”fiskade i grumliga vatten”, trots att hon bara några timmar tidigare samma dag hade välkomnat förslaget. Dessbättre så har hennes initiala reaktion nu blivit den som fått regeringen att ändra sig.

Att en hel del av tiggeriet är organiserat blir mer och mer tydligt, även om graden kan diskuteras. Det finns allt från rent kriminellt utnyttjande till grupp- och familjeresor. Enligt justitieminister Morgan Johansson (S) handlar det framför allt om att man måste täppa till luckor i lagen när det gäller tiggare som anvisas plats och sedan pressas på pengar, samt de som sätter sig i skuld för att kunna göra en tiggarresa till Sverige. Självklara åtgärder kan tyckas men för inte alltför länge sedan hävdades det med emfas från ledande politiker och myndighetspersoner att det minsann inte förekom något organiserat tiggeri i Sverige.

En annan åtgärd som regeringen nu vill komma till rätta med rör att göra det enklare att avhysa tiggare från olagliga bosättningar på privat och allmän mark. ”Den fria rörligheten innebär inte att man kan bosätta sig var som helst, i parker och på andra människors mark,” sade justitieministern på gårdagens presskonferens. Polisen bedömer att det finns bortemot 300 illegala bosättningar i Sverige.

I dag har vi en absurd situation där markägare i praktiken inte kan hävda sin rätt och freda sin mark. Det är extremt krångligt. Först måste markägaren få in namn på alla illegala bosättare, sedan gå till kronofogden och betala 600 kronor per namn för att sedan få hjälp med att avhysa dem. Det säger sig självt att det är nästan ogörligt. Det finns sorgliga exempel på markägare som å ena sidan fått vitesförelägganden för att de inte kunnat sanera sin mark och å andra sidan inte haft möjlighet att kunna avhysa ockupanterna. I den rättlösa situationen är det inte konstigt om frustrationen stiger.

Sverige skall också söka ytterligare samarbete med Rumänien och Bulgarien för att hjälpa situationen för tiggarna i deras hemländer. Och det är just där, inte i Sverige, som problemen måste lösas. Ingen, allra minst de tiggande romerna själva, är betjänta av att vi tolererar framväxten av ett parallellsamhälle med kåkstäder i Sverige som bara kommer att befästa deras utanförskap och fattigdom. Den nationelle samordnaren för utsatta EU-migranter Martin Valfridsson och Hjärta till hjärtas Richard Klerfors skrev i går också på DN Debatt om hur de i Rumänien fått veta att det förekommer att många romska barn tas ur skolan för att följa med föräldrarna på tiggarresor, och därmed stärks utsattheten i ytterligare en generation.

Dock, hur välkomna förslagen än är, särskilt om de verkligen blir skarpa och genomdrivs konsekvent, så kommer det inte att räcka. Morgan Johansson sade att han inte vill förbjuda tiggeriet, att han inte vill införa någon sorts lösdriverilagstiftning igen. Det är emellertid just det som lär behövas om vi skall få bukt med allt mer utbredda tiggeriet och den ovärdiga situation som tiggarna befinner sig i.

Nu vill helt plötsligt regeringen förbjuda organiserat tiggeri, även om de inte riktigt formulerar det så. Så sent som den 30 april var det annat ljud i skällan när Moderaterna presenterade ett motsvarande förslag. Då kallade ministern Åsa Regnér (S) det för att de ”fiskade i grumliga vatten”, trots att hon bara några timmar tidigare samma dag hade välkomnat förslaget. Dessbättre så har hennes initiala reaktion nu blivit den som fått regeringen att ändra sig.

Att en hel del av tiggeriet är organiserat blir mer och mer tydligt, även om graden kan diskuteras. Det finns allt från rent kriminellt utnyttjande till grupp- och familjeresor. Enligt justitieminister Morgan Johansson (S) handlar det framför allt om att man måste täppa till luckor i lagen när det gäller tiggare som anvisas plats och sedan pressas på pengar, samt de som sätter sig i skuld för att kunna göra en tiggarresa till Sverige. Självklara åtgärder kan tyckas men för inte alltför länge sedan hävdades det med emfas från ledande politiker och myndighetspersoner att det minsann inte förekom något organiserat tiggeri i Sverige.

En annan åtgärd som regeringen nu vill komma till rätta med rör att göra det enklare att avhysa tiggare från olagliga bosättningar på privat och allmän mark. ”Den fria rörligheten innebär inte att man kan bosätta sig var som helst, i parker och på andra människors mark,” sade justitieministern på gårdagens presskonferens. Polisen bedömer att det finns bortemot 300 illegala bosättningar i Sverige.

I dag har vi en absurd situation där markägare i praktiken inte kan hävda sin rätt och freda sin mark. Det är extremt krångligt. Först måste markägaren få in namn på alla illegala bosättare, sedan gå till kronofogden och betala 600 kronor per namn för att sedan få hjälp med att avhysa dem. Det säger sig självt att det är nästan ogörligt. Det finns sorgliga exempel på markägare som å ena sidan fått vitesförelägganden för att de inte kunnat sanera sin mark och å andra sidan inte haft möjlighet att kunna avhysa ockupanterna. I den rättlösa situationen är det inte konstigt om frustrationen stiger.

Sverige skall också söka ytterligare samarbete med Rumänien och Bulgarien för att hjälpa situationen för tiggarna i deras hemländer. Och det är just där, inte i Sverige, som problemen måste lösas. Ingen, allra minst de tiggande romerna själva, är betjänta av att vi tolererar framväxten av ett parallellsamhälle med kåkstäder i Sverige som bara kommer att befästa deras utanförskap och fattigdom. Den nationelle samordnaren för utsatta EU-migranter Martin Valfridsson och Hjärta till hjärtas Richard Klerfors skrev i går också på DN Debatt om hur de i Rumänien fått veta att det förekommer att många romska barn tas ur skolan för att följa med föräldrarna på tiggarresor, och därmed stärks utsattheten i ytterligare en generation.

Dock, hur välkomna förslagen än är, särskilt om de verkligen blir skarpa och genomdrivs konsekvent, så kommer det inte att räcka. Morgan Johansson sade att han inte vill förbjuda tiggeriet, att han inte vill införa någon sorts lösdriverilagstiftning igen. Det är emellertid just det som lär behövas om vi skall få bukt med allt mer utbredda tiggeriet och den ovärdiga situation som tiggarna befinner sig i.