2015-06-08 19:07

2015-06-08 19:09

Säkerhet byggs tillsammans

I fredags inleddes den stora marinövningen Baltops 15 med deltagande av 17 nationer, inklusive Sverige. Tillsammans övas bland annat minfällning från luften och genomförs amfibieoperationer i Skåne, allt för att öka säkerheten för länderna runt Östersjöområdet, men också i ett vidare perspektiv.

Det är en varierande skara deltagande länder, de flesta är medlemmar i försvarsalliansen Nato, men icke-medlemmarna Sverige, Finland och Georgien är också med. Det visar på att vi anses vara viktiga länder, om inte annat så rent geografiskt. Det är också en klar signal om att det endast är tillsammans med andra som vi kan trygga säkerheten, både vår egen och andras. Därför borde vi också ta steget fullt ut till att bli medlemmar.

I går så växlande Moderaterna upp sitt krav på ett svenskt Nato-medlemskap. Det är partiets säkerhetspolitiska arbetsgrupp, som leds av riksdagsmannen Hans Wallmark, som vill att Sverige redan nu tar fram en färdplan som sedan syftar till att vi kan lämna in en ansökan under nästa mandatperiod, gärna tillsammans med Finland. Officiellt har M varit för ett medlemskap sedan ett antal år, men avstått att driva frågan. Det har istället fallit på Folkpartiets lott att vara nästan ensamt bland partierna att aktivt opinionsbilda för Sverige i Nato. Det moderata initiativet är därför välkommet.

Opinionen har redan börjat svänga i mer Nato-positiv inriktning i takt med att de ryska aggressionerna mot omvärlden, särskilt annekteringen av Krim och striderna i östra Ukraina, blivit fler samtidigt som det svenska försvarets tillkortakommanden blivit uppenbara. Nu gäller det att smida medan järnet är varmt. Moderaterna måste följa upp det här utspelet med an aktiv opinionsbildning. Även Kristdemokraterna under den nya partiledaren Ebba Busch Thor borde ta bladet från munnen om Nato.

Det kan bli lite svårare att övertyga Centern, som av tradition hållit starkt på alliansfriheten. Men de kan kanske vara hjälpta av att deras finska systerparti har en mer öppen inställning. Den nya finska statsministern Juha Sipilä (C), som i går kom på sitt första officiella besök till Sverige, leder en regering som förutsättningslöst tänker utreda för- och nackdelar med ett Nato-medlemskap. Sipilä är själv öppen för att Finland skulle kunna bli medlem, och är dessutom för att fördjupa det militära samarbetet med Sverige.

Den förre försvarsministern Sten Tolgfors (M) kallade i en debattartikel i Svenska Dagbladet (4/6) tillsammans med den säkerhetspolitiske forskaren Mike Winnerstig Nato för det ansvarsfulla vägvalet, och visst är det så. Bara så kan vi skapa trygghet och stabilitet, med en hög tröskeleffekt, i vårt närområde. Detta oavsett vilken nivå vi har på försvarsanslagen.

Tyvärr så har den svenska S-MP-regeringen bundit sig hårt mot ett Nato-medlemskap. Det går inte att skönja någon som helst flexibilitet i tänkandet hos varken statsminister Stefan Löfven eller försvarsminister Peter Hultqvist, därtill verkar de alltför fastlåsta av gammal neutralitetsvurm. Att miljöpartisterna i regeringen skulle sparka bakut om de ens andades något annat gör det hela ännu svårare att få till en öppen och nyanserad diskussion. De militära samarbeten som skall utredas i enlighet med försvarsöverenskommelsen skall explicit inte ifrågasätta alliansfriheten.

Därmed kommer Sverige att försitta chansen och Moderaternas utspel inte att bli så mycket mer än just ett utspel. Så länge firma Löfven & Romson styr och ställer så blir det näppeligen någon färdplan mot Nato-medlemskap. I brist på engagemang från regeringen så skulle kanske de andra partierna på egen hand tillsätta en utredning eller ta fram en färdplan.

Det är en varierande skara deltagande länder, de flesta är medlemmar i försvarsalliansen Nato, men icke-medlemmarna Sverige, Finland och Georgien är också med. Det visar på att vi anses vara viktiga länder, om inte annat så rent geografiskt. Det är också en klar signal om att det endast är tillsammans med andra som vi kan trygga säkerheten, både vår egen och andras. Därför borde vi också ta steget fullt ut till att bli medlemmar.

I går så växlande Moderaterna upp sitt krav på ett svenskt Nato-medlemskap. Det är partiets säkerhetspolitiska arbetsgrupp, som leds av riksdagsmannen Hans Wallmark, som vill att Sverige redan nu tar fram en färdplan som sedan syftar till att vi kan lämna in en ansökan under nästa mandatperiod, gärna tillsammans med Finland. Officiellt har M varit för ett medlemskap sedan ett antal år, men avstått att driva frågan. Det har istället fallit på Folkpartiets lott att vara nästan ensamt bland partierna att aktivt opinionsbilda för Sverige i Nato. Det moderata initiativet är därför välkommet.

Opinionen har redan börjat svänga i mer Nato-positiv inriktning i takt med att de ryska aggressionerna mot omvärlden, särskilt annekteringen av Krim och striderna i östra Ukraina, blivit fler samtidigt som det svenska försvarets tillkortakommanden blivit uppenbara. Nu gäller det att smida medan järnet är varmt. Moderaterna måste följa upp det här utspelet med an aktiv opinionsbildning. Även Kristdemokraterna under den nya partiledaren Ebba Busch Thor borde ta bladet från munnen om Nato.

Det kan bli lite svårare att övertyga Centern, som av tradition hållit starkt på alliansfriheten. Men de kan kanske vara hjälpta av att deras finska systerparti har en mer öppen inställning. Den nya finska statsministern Juha Sipilä (C), som i går kom på sitt första officiella besök till Sverige, leder en regering som förutsättningslöst tänker utreda för- och nackdelar med ett Nato-medlemskap. Sipilä är själv öppen för att Finland skulle kunna bli medlem, och är dessutom för att fördjupa det militära samarbetet med Sverige.

Den förre försvarsministern Sten Tolgfors (M) kallade i en debattartikel i Svenska Dagbladet (4/6) tillsammans med den säkerhetspolitiske forskaren Mike Winnerstig Nato för det ansvarsfulla vägvalet, och visst är det så. Bara så kan vi skapa trygghet och stabilitet, med en hög tröskeleffekt, i vårt närområde. Detta oavsett vilken nivå vi har på försvarsanslagen.

Tyvärr så har den svenska S-MP-regeringen bundit sig hårt mot ett Nato-medlemskap. Det går inte att skönja någon som helst flexibilitet i tänkandet hos varken statsminister Stefan Löfven eller försvarsminister Peter Hultqvist, därtill verkar de alltför fastlåsta av gammal neutralitetsvurm. Att miljöpartisterna i regeringen skulle sparka bakut om de ens andades något annat gör det hela ännu svårare att få till en öppen och nyanserad diskussion. De militära samarbeten som skall utredas i enlighet med försvarsöverenskommelsen skall explicit inte ifrågasätta alliansfriheten.

Därmed kommer Sverige att försitta chansen och Moderaternas utspel inte att bli så mycket mer än just ett utspel. Så länge firma Löfven & Romson styr och ställer så blir det näppeligen någon färdplan mot Nato-medlemskap. I brist på engagemang från regeringen så skulle kanske de andra partierna på egen hand tillsätta en utredning eller ta fram en färdplan.