2015-06-04 06:00

2015-06-04 06:00

Pusta inte ut av opinionen

På ytan så kan det verka som både regeringen och alliansen kan pusta ut av resultatet från Statistiska Centralbyråns stora opinionsmätning som presenterades i går. Men det är att bedra sig. Bakom siffrorna tornar problemen upp sig för de flesta.

Löfvenregeringen kan trösta sig med att den inte ligger riktigt så illa till som den kunnat befara, även om Socialdemokraterna och Miljöpartiet bara samlar 36,7 procent mot allianspartiernas 40,3. Men med Vänsterpartiet så blir de rödgröna ändå större med 43,2 procent. Dock, S sjunker med 0,7 procentenheter till 30,3 procent, vilket inte är någon historiskt lysande siffra.

Problemet för S är att SCB av någon anledning oftast ger dem för höga siffror. I de sammanvägda opinionsmätningarna som görs har de fått 27,5 respektive 26,4 procent och närmat sig Moderaternas siffror. SCB har visserligen större underlag, men bortfallet är också stort. Så partistrategerna på Sveavägen 68 gör klokt i att ta gårdagens mätning med en del nypa salt. MP får också sämre resultat, vilket kan förklaras med att det tär på att regera för ett så pass idealistiskt parti. V har däremot lyckats med att ha kakan och äta upp den, de regeringsunderlag men slipper ta regeringsansvar vilket ger upp 0,8 till 6,5 procent.

Alliansen kan glädja sig åt en viss framgång totalt, särskilt M som går upp hela 1,9 procentenheter till 25,2. Den nya partiledaren Anna Kinberg Batra, som ifrågasatts bland annat för decemberöverenskommelsen, kan andras ut, i alla fall tillfälligt. Mer bekymmersamt är det dock för allianskamraterna i Folkpartiet, som med 4,9 når sin sämsta siffra på 14 år. Partiledaren Jan Björklund kan nu komma att utmanas inför höstens landsmöte, men ingen utmanare har ännu velat träda fram.

Kristdemokraterna hamnar strax under fyraprocentsspärren. Än så länge har den omtalade högerorienteringen inte gett utdelning men å andra sidan så har den nyblivna partiledaren och mamman Ebba Busch Thor inte synts till så mycket för att ha hunnit göra några större avtryck. Centern ökar lite grann till 6,4 procent men de hade nog hoppats på att Annie Lööfs säkra framtoning skulle ha gett bättre utdelning.

Givet hur illa regeringen har skött sig och hur svag den är så borde dock alliansens siffror faktiskt vara högre, vilket gör att larmklockorna borde ringa hos de fyra. Men så har vi ju den förkättrade decemberöverenskommelsen som lagt en hämsko på oppositionsarbetet.

Föga förvånande är glädjen desto större hos Sverigedemokraterna, som noterar 14,5 procent. Även om opinionsinstituten nu justerat sina mätmetoder, som tidigare regelmässigt underrapporterade SD:s siffror, så går det inte att komma ifrån att partiet säkert i realiteten kan ha nått ännu högre. Och de tar framför allt väljare från S, M och från soffan. Det lär de fortsätta att göra om inte de andra partierna börjar ta frågan om migration, integration och tiggeri på allvar. Så sakteliga har det börjat men om de inte vill att SD skall fortsätta att växa så måste de lägga in en betydligt högre växel.

Väljarna kräver seriösa svar och åtgärder på problem som inte kommer att försvinna utan tvärtom bli ännu större, och inte en massa floskler. I brist på andra alternativ så stödjer de SD, inte för att de är främlingsfientliga utan för att de har en legitim oro. Det är därför inte alliansen tjänat så mycket opinionsmässigt som man annars kunde förvänta sig med en schabblande och klen rödgrön regering.

Löfvenregeringen kan trösta sig med att den inte ligger riktigt så illa till som den kunnat befara, även om Socialdemokraterna och Miljöpartiet bara samlar 36,7 procent mot allianspartiernas 40,3. Men med Vänsterpartiet så blir de rödgröna ändå större med 43,2 procent. Dock, S sjunker med 0,7 procentenheter till 30,3 procent, vilket inte är någon historiskt lysande siffra.

Problemet för S är att SCB av någon anledning oftast ger dem för höga siffror. I de sammanvägda opinionsmätningarna som görs har de fått 27,5 respektive 26,4 procent och närmat sig Moderaternas siffror. SCB har visserligen större underlag, men bortfallet är också stort. Så partistrategerna på Sveavägen 68 gör klokt i att ta gårdagens mätning med en del nypa salt. MP får också sämre resultat, vilket kan förklaras med att det tär på att regera för ett så pass idealistiskt parti. V har däremot lyckats med att ha kakan och äta upp den, de regeringsunderlag men slipper ta regeringsansvar vilket ger upp 0,8 till 6,5 procent.

Alliansen kan glädja sig åt en viss framgång totalt, särskilt M som går upp hela 1,9 procentenheter till 25,2. Den nya partiledaren Anna Kinberg Batra, som ifrågasatts bland annat för decemberöverenskommelsen, kan andras ut, i alla fall tillfälligt. Mer bekymmersamt är det dock för allianskamraterna i Folkpartiet, som med 4,9 når sin sämsta siffra på 14 år. Partiledaren Jan Björklund kan nu komma att utmanas inför höstens landsmöte, men ingen utmanare har ännu velat träda fram.

Kristdemokraterna hamnar strax under fyraprocentsspärren. Än så länge har den omtalade högerorienteringen inte gett utdelning men å andra sidan så har den nyblivna partiledaren och mamman Ebba Busch Thor inte synts till så mycket för att ha hunnit göra några större avtryck. Centern ökar lite grann till 6,4 procent men de hade nog hoppats på att Annie Lööfs säkra framtoning skulle ha gett bättre utdelning.

Givet hur illa regeringen har skött sig och hur svag den är så borde dock alliansens siffror faktiskt vara högre, vilket gör att larmklockorna borde ringa hos de fyra. Men så har vi ju den förkättrade decemberöverenskommelsen som lagt en hämsko på oppositionsarbetet.

Föga förvånande är glädjen desto större hos Sverigedemokraterna, som noterar 14,5 procent. Även om opinionsinstituten nu justerat sina mätmetoder, som tidigare regelmässigt underrapporterade SD:s siffror, så går det inte att komma ifrån att partiet säkert i realiteten kan ha nått ännu högre. Och de tar framför allt väljare från S, M och från soffan. Det lär de fortsätta att göra om inte de andra partierna börjar ta frågan om migration, integration och tiggeri på allvar. Så sakteliga har det börjat men om de inte vill att SD skall fortsätta att växa så måste de lägga in en betydligt högre växel.

Väljarna kräver seriösa svar och åtgärder på problem som inte kommer att försvinna utan tvärtom bli ännu större, och inte en massa floskler. I brist på andra alternativ så stödjer de SD, inte för att de är främlingsfientliga utan för att de har en legitim oro. Det är därför inte alliansen tjänat så mycket opinionsmässigt som man annars kunde förvänta sig med en schabblande och klen rödgrön regering.