2015-05-19 06:00

2015-05-19 06:00

Kvoteringsministern

Det kan bli lag på att företagens styrelser måste innehålla minst 40 procent kvinnor. I alla fall om de rödgröna partierna får som de vill och ett lagförslag förebereds nu för att läggas fram nästa år. Men tack och lov kan det bli svårt att få igenom det.

Det var i fredags som justitieminister Morgan Johansson (S) kom med beskedet i en intervju i Sveriges Radio. Tanken är förvisso inte ny, men det är först i och med regeringsskiftet som det finns en reell risk för att det blir verklighet. Men förslaget blir inte bättre för att det marinerats några år i den politiska debatten. All form av kvotering utifrån mer eller mindre godtyckligt valda och opåverkbara kriterier är en styggelse. Det avgörande måste förstås vara kompetens, inte huruvida man har en livmoder eller inte.

Detsamma gäller saker som exempelvis hudfärg, ålder, etnicitet, födelseland eller sexuell läggning. Men identitetspolitiken har gått över styr i det här landet. För alltför många politiker, opinionsbildare och beslutsfattare är det inte individuella egenskaper, kunskaper, erfarenheter och skicklighet som räknas utan huruvida en person kan sägas representera en hel grupp, helst någon som anses diskriminerad eller förfördelad i största allmänhet. Och då är vi på väg bort från det meritokratiska samhället där egna prestationer belönas, till ett kollektivistiskt klansamhälle.

Dessutom visar förslaget ett suveränt förakt mot äganderätten, detta grundfundament i vårt fria samhällssystem. Det är självklart att det i en fri marknadsekonomi är ett bolags ägare som skall avgöra vilka som skall sitta i bolagets styrelse. Detta vill man nu göra våld på genom att tvångskvotera in kvinnor. Men har man väl gett sig in på det sluttande planet finns det inget som hindrar att man fortsätter att kvotera in andra grupprepresentanter. Snart kommer väl någon på att ”samhällsintresset” måste representeras med statligt utsedda styrelseledamöter.

Mest uppmärksamhet blev det dock kring Morgan Johanssons svar på frågan om vilka sanktionsmöjligheter som skulle kunna tillämpas mot trilskande företag. ”Man kan hota med att upplösa bolaget”, sade han. Visserligen ändrade han sig några timmar senare efter kraftig och välförtjänt kritik, men det mest anmärkningsvärda är landets justitieminister ens tänkte en tanke som mer hör hemma i totalitära samhällsskick. Gör som Storebror staten säger annars konfiskerar vi er! Det säger väl allt om hur löst respekten sitter för äganderätten hos stora delar av dagens vänster, och det finns det all anledning att vara oroad över.

Annars kan han tänka sig mycket kraftiga ekonomiska sanktionsbelopp enligt modellen kan vi inte lägga vantarna på företagen så kan vi i alla fall driva dem i konkurs. Och så undrar regeringen och Socialdemokraterna varför näringslivet inte upplever att vi har ett gott företagsklimat i Sverige!

Dessbättre så kan förslaget stöta på patrull eftersom varken de fyra allianspartierna eller Sverigedemokraterna skulle stödja det i dag. Men eftersom visa förment borgerliga politiker tyvärr vacklar emellanåt när det handlar om kvotering så finns det ingen anledning att inte hålla trycket uppe. Så kan det gå när man inte håller fast vid sina ideologiska värderingar – man blir då alltför lätt mottaglig för motståndarnas idéer.

Det var i fredags som justitieminister Morgan Johansson (S) kom med beskedet i en intervju i Sveriges Radio. Tanken är förvisso inte ny, men det är först i och med regeringsskiftet som det finns en reell risk för att det blir verklighet. Men förslaget blir inte bättre för att det marinerats några år i den politiska debatten. All form av kvotering utifrån mer eller mindre godtyckligt valda och opåverkbara kriterier är en styggelse. Det avgörande måste förstås vara kompetens, inte huruvida man har en livmoder eller inte.

Detsamma gäller saker som exempelvis hudfärg, ålder, etnicitet, födelseland eller sexuell läggning. Men identitetspolitiken har gått över styr i det här landet. För alltför många politiker, opinionsbildare och beslutsfattare är det inte individuella egenskaper, kunskaper, erfarenheter och skicklighet som räknas utan huruvida en person kan sägas representera en hel grupp, helst någon som anses diskriminerad eller förfördelad i största allmänhet. Och då är vi på väg bort från det meritokratiska samhället där egna prestationer belönas, till ett kollektivistiskt klansamhälle.

Dessutom visar förslaget ett suveränt förakt mot äganderätten, detta grundfundament i vårt fria samhällssystem. Det är självklart att det i en fri marknadsekonomi är ett bolags ägare som skall avgöra vilka som skall sitta i bolagets styrelse. Detta vill man nu göra våld på genom att tvångskvotera in kvinnor. Men har man väl gett sig in på det sluttande planet finns det inget som hindrar att man fortsätter att kvotera in andra grupprepresentanter. Snart kommer väl någon på att ”samhällsintresset” måste representeras med statligt utsedda styrelseledamöter.

Mest uppmärksamhet blev det dock kring Morgan Johanssons svar på frågan om vilka sanktionsmöjligheter som skulle kunna tillämpas mot trilskande företag. ”Man kan hota med att upplösa bolaget”, sade han. Visserligen ändrade han sig några timmar senare efter kraftig och välförtjänt kritik, men det mest anmärkningsvärda är landets justitieminister ens tänkte en tanke som mer hör hemma i totalitära samhällsskick. Gör som Storebror staten säger annars konfiskerar vi er! Det säger väl allt om hur löst respekten sitter för äganderätten hos stora delar av dagens vänster, och det finns det all anledning att vara oroad över.

Annars kan han tänka sig mycket kraftiga ekonomiska sanktionsbelopp enligt modellen kan vi inte lägga vantarna på företagen så kan vi i alla fall driva dem i konkurs. Och så undrar regeringen och Socialdemokraterna varför näringslivet inte upplever att vi har ett gott företagsklimat i Sverige!

Dessbättre så kan förslaget stöta på patrull eftersom varken de fyra allianspartierna eller Sverigedemokraterna skulle stödja det i dag. Men eftersom visa förment borgerliga politiker tyvärr vacklar emellanåt när det handlar om kvotering så finns det ingen anledning att inte hålla trycket uppe. Så kan det gå när man inte håller fast vid sina ideologiska värderingar – man blir då alltför lätt mottaglig för motståndarnas idéer.