2015-05-08 20:11

2015-05-08 20:16

Konservativ skrällseger

Nej, valet i Storbritannien blev inte någon rysare och inte heller så jämt som opinionsmätningarna förutspådde. Istället blev det en ordentlig seger för premiärminister David Cameron och hans konservativa Toryparti som nu får egen majoritet i underhuset.

Medan Cameron kunde se fram emot ytterligare fem år på Downing Street nummer 10 så fick tre andra partiledare avgå i går. Labourledaren Ed Miliband hade helt missuppfattat vad de brittiska väljarna ville ha och försökt sig på en politisk vänstersväng. Nu kastar han in handduken och de brittiska socialdemokraterna får ta och rannsaka sig själva än en gång. Liberaldemokraterna och dess partiledare Nick Clegg bestraffades för att under de gångna fem åren tagit ansvar i en koalitionsregering med Tories och rasade stort. Och nationalpopulistiska UKIP lyckades bara ta ett mandat. Den excentriske partiledaren Nigel Farage avgick som utlovat, men tänker försöka komma tillbaka redan i höst.

De andra segrarna i gårdagens val är det skotska nationalistpartiet SNP, som tog hem nästan hela Skottland – och det på Labours bekostnad. Trots att skottarna röstade nej till självständighet förra hösten har det bara stärkt SNP så den separatistiska frågan är dessvärre långt ifrån avförd. På grund av systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar fick SNP 56 av 59 mandat trots att de bara kammade hem 4,7 procent av rösterna totalt. Och UKIP, med mer geografiskt spridda röster, fick som sagt bara en parlamentsplats trots att 12,6 procent av rösterna (vilket i och för sig var sämre än väntat).

Dock lär frågan om en ändring av valsystemet inte komma upp igen. Så sent som för fyra år sedan sade britterna nej till ett mer proportionellt system i en folkomröstning som liberaldemokraterna tvingat fram. Däremot så väntar en ny folkomröstning 2017, denna gång om Storbritanniens medlemskap i den Europeiska Unionen. Det har Cameron utlovat sedan länge, och nu kommer det att inledas förhandlingar med EU om förändringar av villkoren.

Om EU har minsta självbevarelsedrift så måste de gå Cameron till mötes. Han kan sedan presentera en reformerad union för sina landsmän och rekommendera dem att rösta ja. Alternativet är ett brittiskt utträde som skulle få långgående negativa konsekvenser för alla. Framförallt så skulle en stark och tillbakahållande kraft mot allför mycket överstatlighet i EU försvinna. Länder som Sverige skulle förlora en viktig allierad mot Brysselbyråkratin. Det är faktiskt på tiden att Bryssel lär sig lite måttfullhet och ödmjukhet. Ett Tory i opposition hade ofrånkomligen rört sig mot den mer destruktiva EU-fientliga hållet, men det slipper vi ju nu.

Annars handlade det brittiska valet inte mycket om EU. Det var inrikespolitiska frågor som dominerade och väljarna uppskattade hur Camerons regering ryckt upp ekonomin efter finanskrisen och de tidigare Labourråren. Tillväxten är en av de högsta i västvärlden, budgetunderskottet har halverats, sysselsättningsgraden har ökat och nästan två miljoner fler är i arbete än för fem år sedan. Detta har skett med många gånger smärtsamma men nödvändiga åtstramningar och det har britterna förstått. Hans jobbcentrerade politik har kontrasterats mot Ed Milibands spendersamma bidragslinje.

Så visst går det att vinna val på en tydlig konservativ politik. Man behöver inte släta ut politiken och anamma vänsterpositioner. Det är en lärdom som de svenska allianspartierna, och i synnerhet då Moderaterna och Kristdemokraterna, borde ta med sig av David Camerons valvinst.

Medan Cameron kunde se fram emot ytterligare fem år på Downing Street nummer 10 så fick tre andra partiledare avgå i går. Labourledaren Ed Miliband hade helt missuppfattat vad de brittiska väljarna ville ha och försökt sig på en politisk vänstersväng. Nu kastar han in handduken och de brittiska socialdemokraterna får ta och rannsaka sig själva än en gång. Liberaldemokraterna och dess partiledare Nick Clegg bestraffades för att under de gångna fem åren tagit ansvar i en koalitionsregering med Tories och rasade stort. Och nationalpopulistiska UKIP lyckades bara ta ett mandat. Den excentriske partiledaren Nigel Farage avgick som utlovat, men tänker försöka komma tillbaka redan i höst.

De andra segrarna i gårdagens val är det skotska nationalistpartiet SNP, som tog hem nästan hela Skottland – och det på Labours bekostnad. Trots att skottarna röstade nej till självständighet förra hösten har det bara stärkt SNP så den separatistiska frågan är dessvärre långt ifrån avförd. På grund av systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar fick SNP 56 av 59 mandat trots att de bara kammade hem 4,7 procent av rösterna totalt. Och UKIP, med mer geografiskt spridda röster, fick som sagt bara en parlamentsplats trots att 12,6 procent av rösterna (vilket i och för sig var sämre än väntat).

Dock lär frågan om en ändring av valsystemet inte komma upp igen. Så sent som för fyra år sedan sade britterna nej till ett mer proportionellt system i en folkomröstning som liberaldemokraterna tvingat fram. Däremot så väntar en ny folkomröstning 2017, denna gång om Storbritanniens medlemskap i den Europeiska Unionen. Det har Cameron utlovat sedan länge, och nu kommer det att inledas förhandlingar med EU om förändringar av villkoren.

Om EU har minsta självbevarelsedrift så måste de gå Cameron till mötes. Han kan sedan presentera en reformerad union för sina landsmän och rekommendera dem att rösta ja. Alternativet är ett brittiskt utträde som skulle få långgående negativa konsekvenser för alla. Framförallt så skulle en stark och tillbakahållande kraft mot allför mycket överstatlighet i EU försvinna. Länder som Sverige skulle förlora en viktig allierad mot Brysselbyråkratin. Det är faktiskt på tiden att Bryssel lär sig lite måttfullhet och ödmjukhet. Ett Tory i opposition hade ofrånkomligen rört sig mot den mer destruktiva EU-fientliga hållet, men det slipper vi ju nu.

Annars handlade det brittiska valet inte mycket om EU. Det var inrikespolitiska frågor som dominerade och väljarna uppskattade hur Camerons regering ryckt upp ekonomin efter finanskrisen och de tidigare Labourråren. Tillväxten är en av de högsta i västvärlden, budgetunderskottet har halverats, sysselsättningsgraden har ökat och nästan två miljoner fler är i arbete än för fem år sedan. Detta har skett med många gånger smärtsamma men nödvändiga åtstramningar och det har britterna förstått. Hans jobbcentrerade politik har kontrasterats mot Ed Milibands spendersamma bidragslinje.

Så visst går det att vinna val på en tydlig konservativ politik. Man behöver inte släta ut politiken och anamma vänsterpositioner. Det är en lärdom som de svenska allianspartierna, och i synnerhet då Moderaterna och Kristdemokraterna, borde ta med sig av David Camerons valvinst.