2015-05-07 06:01

2015-05-07 06:01

Nedlagd opposition

Motståndet mot den så kallade decemberöverenskommelsen växer både inom och utom de borgerliga partierna. Samtidigt så kommer den för första gången att sättas på prov när vårbudgeten skall behandlas i riksdagen. Och därmed blir det uppenbart hur bisarr överenskommelsen är.

Kritiken mot decemberöverenskommelsen, gemenligen förkortad till DÖ, tilltar och det särskilt inom Moderaterna. Att det sker i ett parti som traditionellt varit väldigt toppstyrt och där de partiaktiva och medlemmarna brukar göra som partiledningen säger, är i sig en kraftig signal på hur utbrett missnöjet är. Det skall mycket till innan man fronderar öppet på det sätt som nu sker.

Riksdagsmannen Finn Bengtsson har redan fått med sig sitt eget länsförbund i Östergötland för att riva upp DÖ. Även Bohuslän har tagit ställning emot och i två andra, Skaraborg och Jämtland, har länsförbundens respektive styrelser ställt sig bakom motioner mot DÖ. I sex andra län finns det också krav på att lämna DÖ, och i helgen är det stämma i det tunga Skånedistriktet, där ledningen förvisso har ställt sig bakom DÖ, men där många moderata kommunalråd är av annan uppfattning och har anslutit sig till en utträdesmotion från Kävlingemoderaterna.

Det är tydligt att den moderata partiledningen har svårt att få rättning i leden. De har inte lyckats övertyga ens de egna om DÖ:s förmenta förträfflighet, och entusiasmen är påfallande ljum även från dem som inte ställt sig upp och protesterat likt Finn Bengtsson. Piskan verkar inte heller fungera på samma sätt som förr. Ny flyger invektiven i stället. Riksdagsmannen Fredrik Schulte kallade sin skånske kollega Anders Hansson, som sagt att han tänker rösta mot DÖ, för ”quisling” på Facebook. Då vet man att anhängarna har förlorat sina argument, om de ens haft några.

Decemberöverenskommelsen är ju tänkt att låta den största minoriteten få igenom sin budget i riksdagen, men nu när allianspartierna har lagt fyra separata budgetmotioner kan man ju undra vad den skall vara bra för. Även DÖ förutan så kan ju regeringen då få igenom sina budgetpropositioner, även om det också förutsätter att alliansen avstår från en gemensam reservation i riksdagens finansutskott under budgetbehandlingen.

Men av outgrundlig anledning lämnade allianspartierna i går trots allt in en vårbudgetmotion, där de säger nej till i stort sett alla förslag från den rödgröna regeringen. Det kommer emellertid inte att innebära en ny regeringskris om Sverigedemokraterna eventuellt skulle få för sig att rösta för den. För helt i enlighet med DÖ så kommer allianspartierna att i slutvoteringen lägga ned sina röster. Tydligare än så kan väl inte alliansens kapitulation och spel för gallerierna illustreras. Frågan är varför de faktiskt väljer att själva göra det närmast övertydligt genom att lägga fram en gemensam motion.

Centerledaren Annie Lööf säger till Dagens Nyheter ”att eftersom Sverigedemokraterna återigen hotar med att Sverige ska försättas i regeringskris och kaos så kommer vi att lägga ned våra röster i den avgörande omröstningen. Det är helt enkelt för att det inte finns någon majoritet i Sveriges riksdag i dag för någon annan politik än den regeringen föreslår.” Det är ju en nonsensmening som säger emot sig själv. För röstar SD med alliansen så finns det ju ingen majoritet för regeringens politik, vilket precis var vad som skedde när höstbudgeten föll i december.

Det här är ju pajaskonster ovärdiga de som säger sig utgöra opposition. Ju förr allianspartierna besinnar sig och lämnar DÖ desto bättre. För det kommer inte att bli bättre. Hur de ens kan inbilla sig att hålla i gång detta spel i ytterligare tre och ett halvt år, för att inte tala om sju och ett halvt år, övergår vårt förstånd. Släpp prestigen och släpp DÖ!

Kritiken mot decemberöverenskommelsen, gemenligen förkortad till DÖ, tilltar och det särskilt inom Moderaterna. Att det sker i ett parti som traditionellt varit väldigt toppstyrt och där de partiaktiva och medlemmarna brukar göra som partiledningen säger, är i sig en kraftig signal på hur utbrett missnöjet är. Det skall mycket till innan man fronderar öppet på det sätt som nu sker.

Riksdagsmannen Finn Bengtsson har redan fått med sig sitt eget länsförbund i Östergötland för att riva upp DÖ. Även Bohuslän har tagit ställning emot och i två andra, Skaraborg och Jämtland, har länsförbundens respektive styrelser ställt sig bakom motioner mot DÖ. I sex andra län finns det också krav på att lämna DÖ, och i helgen är det stämma i det tunga Skånedistriktet, där ledningen förvisso har ställt sig bakom DÖ, men där många moderata kommunalråd är av annan uppfattning och har anslutit sig till en utträdesmotion från Kävlingemoderaterna.

Det är tydligt att den moderata partiledningen har svårt att få rättning i leden. De har inte lyckats övertyga ens de egna om DÖ:s förmenta förträfflighet, och entusiasmen är påfallande ljum även från dem som inte ställt sig upp och protesterat likt Finn Bengtsson. Piskan verkar inte heller fungera på samma sätt som förr. Ny flyger invektiven i stället. Riksdagsmannen Fredrik Schulte kallade sin skånske kollega Anders Hansson, som sagt att han tänker rösta mot DÖ, för ”quisling” på Facebook. Då vet man att anhängarna har förlorat sina argument, om de ens haft några.

Decemberöverenskommelsen är ju tänkt att låta den största minoriteten få igenom sin budget i riksdagen, men nu när allianspartierna har lagt fyra separata budgetmotioner kan man ju undra vad den skall vara bra för. Även DÖ förutan så kan ju regeringen då få igenom sina budgetpropositioner, även om det också förutsätter att alliansen avstår från en gemensam reservation i riksdagens finansutskott under budgetbehandlingen.

Men av outgrundlig anledning lämnade allianspartierna i går trots allt in en vårbudgetmotion, där de säger nej till i stort sett alla förslag från den rödgröna regeringen. Det kommer emellertid inte att innebära en ny regeringskris om Sverigedemokraterna eventuellt skulle få för sig att rösta för den. För helt i enlighet med DÖ så kommer allianspartierna att i slutvoteringen lägga ned sina röster. Tydligare än så kan väl inte alliansens kapitulation och spel för gallerierna illustreras. Frågan är varför de faktiskt väljer att själva göra det närmast övertydligt genom att lägga fram en gemensam motion.

Centerledaren Annie Lööf säger till Dagens Nyheter ”att eftersom Sverigedemokraterna återigen hotar med att Sverige ska försättas i regeringskris och kaos så kommer vi att lägga ned våra röster i den avgörande omröstningen. Det är helt enkelt för att det inte finns någon majoritet i Sveriges riksdag i dag för någon annan politik än den regeringen föreslår.” Det är ju en nonsensmening som säger emot sig själv. För röstar SD med alliansen så finns det ju ingen majoritet för regeringens politik, vilket precis var vad som skedde när höstbudgeten föll i december.

Det här är ju pajaskonster ovärdiga de som säger sig utgöra opposition. Ju förr allianspartierna besinnar sig och lämnar DÖ desto bättre. För det kommer inte att bli bättre. Hur de ens kan inbilla sig att hålla i gång detta spel i ytterligare tre och ett halvt år, för att inte tala om sju och ett halvt år, övergår vårt förstånd. Släpp prestigen och släpp DÖ!