2015-04-17 19:55

2015-04-17 19:55

Försvarssvikarna

Det blev Sverige, försvarsmakten och de tre i försvarsförhandlingarna återstående allianspartierna som blev de stora förlorarna på den uppgörelse som slöts med regeringen i går om ökade anslag till försvaret. För resultatet blev mindre än hälften av den miniminivå som krävts.

Drygt 10 miljarder kronor i extra tillskott på fem år blev det. ÖB, försvarsmakten och Riksrevisionen hade krävt ungefär det dubbla enbart för att genomföra tidigare försvarsbeslut. Det är visserligen högre än regeringens utgångsbud på 6,2 miljarder extra men likväl fullständigt otillräckligt. Och de 10,2 extramiljarderna är inte ens det eftersom vi måste räkna bort kostnader för höjningen av ungdomsarbetsgivaravgifterna och försvarets hyror till fortifikationsverket. Då hamnar vi på 8,5 miljarder kronor.

Fast egentligen finns det bara en siffra vi måste komma ihåg och det är 40 miljarder. Det är nämligen så mycket i ökade anslag som försvarsmakten behöver under den kommande tioårsperioden för att genomföra de uppgifter som politikerna tidigare har beställt av dem. Det är detta försvar som 2009 kallades för insatsorganisation 14, efter året som det var tänkt att vara genomfört. Nu när det blivit ett år senare får vi vara glada om detta försvar kommer att vara genomfört om tio år, och givet det nya försvarsbeslutets fortsatta drastiska underfinansiering så lär vi aldrig hamna där.

Detta illusoriska framtida försvar har ett annat namn också. Överbefälhavaren Sverker Göranson har kallat det för enveckasförsvaret, och det betyder att vi skall kunna försvara en del av Sverige i en vecka, varken mer eller mindre. Inte ens den oerhört blygsamma ambitionen klarar vi av eller kommer att klara av.

Folkpartiet insåg tidigare i veckan vartåt det barkade hän och valde att lämna förhandlingarna. De hade krävt tillskott på nästan samma nivåer som ÖB, men fick inte de övriga allianspartierna med sig. Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna kan nu hävda att de i alla fall satte press på regeringen och fick därigenom en högre nivå än vad det annars kunde ha blivit. Men då har man verkligen satt sig själv som gisslan i de rödgrönas ovärdiga spel med vår försvarsförmåga. De skulle ha följt FP ut genom dörren.

”Det är en viktig signal till omvärlden”, säger försvarsminister Peter Hultqvist (S). Tja, det blir en signal till omvärlden att den svenska regeringen och en stor majoritet av riksdagens partier inte tar våra säkerhetsutmaningar på allvar i en situation med ökad rysk aggressivitet och upprustning i vårt närområde. Det är inte riktigt den sortens signal vi bör sända.

Uppgörelsen innebär också en ny utredning över våra olika försvarssamarbeten, inklusive med Nato. Men redan där verkar partnerna oense om vad man enats om. Nato-medlemskapets för och nackdelar finns med, hävdar Hans Wallmark (M). Icke, säger Hultqvist, alliansfriheten berörs inte och det är ingen Nato-utredning. Sedan kan man fråga sig vad det är för mening med en dylik utredning. Ambassadör Tomas Bertelman gjorde förtjänstfullt en liknande utredning för bara något år sedan. Så detta blir en övning i meningslöshet.

Nej, denna försvarsöverenskommelse är inget annat än ett stort svek mot Sverige och vår förmåga att möta säkerhetshot nu och i framtiden. Historien dom kommer att falla hårt mot de partier som ingått uppgörelsen.

Drygt 10 miljarder kronor i extra tillskott på fem år blev det. ÖB, försvarsmakten och Riksrevisionen hade krävt ungefär det dubbla enbart för att genomföra tidigare försvarsbeslut. Det är visserligen högre än regeringens utgångsbud på 6,2 miljarder extra men likväl fullständigt otillräckligt. Och de 10,2 extramiljarderna är inte ens det eftersom vi måste räkna bort kostnader för höjningen av ungdomsarbetsgivaravgifterna och försvarets hyror till fortifikationsverket. Då hamnar vi på 8,5 miljarder kronor.

Fast egentligen finns det bara en siffra vi måste komma ihåg och det är 40 miljarder. Det är nämligen så mycket i ökade anslag som försvarsmakten behöver under den kommande tioårsperioden för att genomföra de uppgifter som politikerna tidigare har beställt av dem. Det är detta försvar som 2009 kallades för insatsorganisation 14, efter året som det var tänkt att vara genomfört. Nu när det blivit ett år senare får vi vara glada om detta försvar kommer att vara genomfört om tio år, och givet det nya försvarsbeslutets fortsatta drastiska underfinansiering så lär vi aldrig hamna där.

Detta illusoriska framtida försvar har ett annat namn också. Överbefälhavaren Sverker Göranson har kallat det för enveckasförsvaret, och det betyder att vi skall kunna försvara en del av Sverige i en vecka, varken mer eller mindre. Inte ens den oerhört blygsamma ambitionen klarar vi av eller kommer att klara av.

Folkpartiet insåg tidigare i veckan vartåt det barkade hän och valde att lämna förhandlingarna. De hade krävt tillskott på nästan samma nivåer som ÖB, men fick inte de övriga allianspartierna med sig. Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna kan nu hävda att de i alla fall satte press på regeringen och fick därigenom en högre nivå än vad det annars kunde ha blivit. Men då har man verkligen satt sig själv som gisslan i de rödgrönas ovärdiga spel med vår försvarsförmåga. De skulle ha följt FP ut genom dörren.

”Det är en viktig signal till omvärlden”, säger försvarsminister Peter Hultqvist (S). Tja, det blir en signal till omvärlden att den svenska regeringen och en stor majoritet av riksdagens partier inte tar våra säkerhetsutmaningar på allvar i en situation med ökad rysk aggressivitet och upprustning i vårt närområde. Det är inte riktigt den sortens signal vi bör sända.

Uppgörelsen innebär också en ny utredning över våra olika försvarssamarbeten, inklusive med Nato. Men redan där verkar partnerna oense om vad man enats om. Nato-medlemskapets för och nackdelar finns med, hävdar Hans Wallmark (M). Icke, säger Hultqvist, alliansfriheten berörs inte och det är ingen Nato-utredning. Sedan kan man fråga sig vad det är för mening med en dylik utredning. Ambassadör Tomas Bertelman gjorde förtjänstfullt en liknande utredning för bara något år sedan. Så detta blir en övning i meningslöshet.

Nej, denna försvarsöverenskommelse är inget annat än ett stort svek mot Sverige och vår förmåga att möta säkerhetshot nu och i framtiden. Historien dom kommer att falla hårt mot de partier som ingått uppgörelsen.