2015-04-08 06:01

2015-04-08 06:01

En oförsvarlig hantering

I måndags inleddes slutförhandlingarna mellan regeringen och allianspartierna om det nya försvarsbeslut som är tänkt att fattas i vår. Men partierna står långt ifrån varandra och få är beredda att ge de ordentliga resurstillskott som vårt anorektiska försvar så väl behöver.

Tiden är knapp. Enligt planerna så skall ett förslag till försvarsbeslut lämnas till riksdagen den 24 april – om lite drygt två veckor. I nuläget verkar det tämligen osannolikt att man når ända fram. Positionerna har inte flyttats en millimeter. Kristdemokraternas Mikael Oscarsson säger till SVT att det kanske är lika bra att skjuta på det hela till i höst, och så är det nog. Bättre att det fattas ett någorlunda bra beslut senare än ett förhastat nu. Det är ju tänkt att gälla i fem år.

Å andra sidan kommer det i alla händelser att bli en grov underfinansiering av försvarsmakten. ÖB och försvarsmakten har själva krävt uppemot 20 miljarder kronor extra för perioden och det är bara Folkpartiet som kommer nära med sina dryga 17 miljarder. Moderaterna ligger på 10 miljarder medan Centern och KD inte officiellt sagt någon siffra, men åtminstone de senare har i alla fall sagt att det också behövs en rejäl ökning.

Den rödgröna regeringens skambud på 6,2 miljarder är enligt finansminister Magdalena Andersson ”väl avvägt”. Så väl avvägt att vi måste ta bort 2 miljarder för fördyrningar genom höjd arbetsgivaravgift för unga och höjda hyror från fortifikationsverket. Kvar blir i genomsnitt ynka 840 miljoner kronor extra för åren 2016-2020. Sedan har man också utökat önskelistan med bland annat en permanent närvaro på Gotland, nya ubåtar, helikoptrar och stridsflygplan. Då är det värt att hålla i minnet att ÖB:s siffror enbart för att uppfylla den så kallade bottenplattan – alltså förbandens stridsduglighet – är på 16 miljarder extra under fyra år.

Allianspartiernas förhandlare har nu ett högt tonläge, men trovärdigheten är det sämre ställt med. Under deras åtta regeringsår så svältfödde de också försvaret, vilket torde ligga dem i fatet när de nu skall förhandla med Magdalena Andersson. Hon är precis lika ogin som sin företrädare Anders Borg (M).

Alliansen verkar också ha lagt in ett krav på en utredning om ett eventuellt svenskt Nato-medlemskap i förhandlingarna. Visst vore det synnerligen önskvärt med både en sådan och även ett medlemskap, men givet hur hårt fastsurrade de rödgröna är vid sitt nostalgiska neutralitetsvurmande borde alliansen inse hur utsiktslöst ett sådant krav är. I dagarna har också Sverige och Finland ingått ett avtal om att fördjupa sitt försvarssamarbete till att också komma varandra till undsättning i ett krisläge. Nu kan detta aldrig ersätta formella säkerhetsgarantier som ett Nato-medlemskap kan ge, men försök säga det till försvarsminister Peter Hultqvist (S). Så länge vi har den regering vi har är det tyvärr de här förutsättningarna som gäller.

Det är inte utan att man kan misstänka att allianspartierna använder sig av Nato-kortet för att stranda eller till och med lämna förhandlingarna, och sedan låta regeringen själva ta försvarsbeslutet. Det vore en dålig lösning, och en dålig allianstaktik, för resultatet skulle för försvarsmaktens del bli ännu mindre välbehövliga miljarder än annars. Nato behövs men det är nu som det måste till avsevärda tillskott till försvaret.

Tiden är knapp. Enligt planerna så skall ett förslag till försvarsbeslut lämnas till riksdagen den 24 april – om lite drygt två veckor. I nuläget verkar det tämligen osannolikt att man når ända fram. Positionerna har inte flyttats en millimeter. Kristdemokraternas Mikael Oscarsson säger till SVT att det kanske är lika bra att skjuta på det hela till i höst, och så är det nog. Bättre att det fattas ett någorlunda bra beslut senare än ett förhastat nu. Det är ju tänkt att gälla i fem år.

Å andra sidan kommer det i alla händelser att bli en grov underfinansiering av försvarsmakten. ÖB och försvarsmakten har själva krävt uppemot 20 miljarder kronor extra för perioden och det är bara Folkpartiet som kommer nära med sina dryga 17 miljarder. Moderaterna ligger på 10 miljarder medan Centern och KD inte officiellt sagt någon siffra, men åtminstone de senare har i alla fall sagt att det också behövs en rejäl ökning.

Den rödgröna regeringens skambud på 6,2 miljarder är enligt finansminister Magdalena Andersson ”väl avvägt”. Så väl avvägt att vi måste ta bort 2 miljarder för fördyrningar genom höjd arbetsgivaravgift för unga och höjda hyror från fortifikationsverket. Kvar blir i genomsnitt ynka 840 miljoner kronor extra för åren 2016-2020. Sedan har man också utökat önskelistan med bland annat en permanent närvaro på Gotland, nya ubåtar, helikoptrar och stridsflygplan. Då är det värt att hålla i minnet att ÖB:s siffror enbart för att uppfylla den så kallade bottenplattan – alltså förbandens stridsduglighet – är på 16 miljarder extra under fyra år.

Allianspartiernas förhandlare har nu ett högt tonläge, men trovärdigheten är det sämre ställt med. Under deras åtta regeringsår så svältfödde de också försvaret, vilket torde ligga dem i fatet när de nu skall förhandla med Magdalena Andersson. Hon är precis lika ogin som sin företrädare Anders Borg (M).

Alliansen verkar också ha lagt in ett krav på en utredning om ett eventuellt svenskt Nato-medlemskap i förhandlingarna. Visst vore det synnerligen önskvärt med både en sådan och även ett medlemskap, men givet hur hårt fastsurrade de rödgröna är vid sitt nostalgiska neutralitetsvurmande borde alliansen inse hur utsiktslöst ett sådant krav är. I dagarna har också Sverige och Finland ingått ett avtal om att fördjupa sitt försvarssamarbete till att också komma varandra till undsättning i ett krisläge. Nu kan detta aldrig ersätta formella säkerhetsgarantier som ett Nato-medlemskap kan ge, men försök säga det till försvarsminister Peter Hultqvist (S). Så länge vi har den regering vi har är det tyvärr de här förutsättningarna som gäller.

Det är inte utan att man kan misstänka att allianspartierna använder sig av Nato-kortet för att stranda eller till och med lämna förhandlingarna, och sedan låta regeringen själva ta försvarsbeslutet. Det vore en dålig lösning, och en dålig allianstaktik, för resultatet skulle för försvarsmaktens del bli ännu mindre välbehövliga miljarder än annars. Nato behövs men det är nu som det måste till avsevärda tillskott till försvaret.