2015-03-19 06:00

2015-03-19 06:00

Rätt sorts överbudspolitik

Överbudspolitik är normalt inget eftersträvansvärt när det handlar om offentliga utgifter. Men när det handlar om försvaret så är det synnerligen välkommet, särskilt som den ohemula avrustningspolitiken under lång tid satt försvarsmakten på svältkur.

I förra veckan kom regeringen med sitt skambud på 6,2 miljarder extra de kommande fem åren. Försvarsmakten har själva krävt 4 årliga extramiljarder bara för att kunna fullgöra av politikerna redan beslutade åtaganden, totalt runt 20 miljarder kronor. Regeringen vill alltså inte en ge en tredjedel. Men det är värre än så. Eftersom regeringen ämnar höja arbetsgivaravgiften för unga (och försvaret har många unga anställda) samt öka avkastningskravet på Fortifikationsverket (den statliga myndighet som förvaltar försvarets fastigheter) så handlar det snarare om 4 miljarder på fem år, alltså det som försvaret själva säger sig behöva per år. Lägg därtill att det behövs ytterligare 15 miljarder för av politikerna beslutade extra materialanskaffningar av bland annat ytterligare en ubåt och 10 Gripenplan.

Allianspartierna, numera i opposition, har reagerat mot den rödgröna regeringens snålhet och börjat bjuda över. I går träffade de försvarsminister Peter Hultqvist (S) för fortsatta försvarssamtal, som sedan är tänkta att utmynna i ett nytt försvarsbeslut senare i april. Men det finns de som varnar för att man inte kommer att bli klara i tid utan att det hela får skjutas upp till i höst.

Även om det förstås är välkommet att allianspartierna nu känner sig mer generösa så ekar det av hyckleri. Under åtta år i regeringsställning gjorde de inte mycket för att ge försvarsmakten adekvat finansiering, till de borgerliga försvarsvännernas förtvivlan. Nu vill man i opposition åter gå dessa väljare till mötes, men det är svårt att riktigt lita på att omsvängningen är ärligt menad. Det gäller särskilt Moderaterna, som historiskt sett annars varit Sveriges mest försvarsvänliga parti, men som med många års misskötsel helt har förlorat det förtroendet.

Det visade sig också i det motbud som moderatledaren Anna Kinberg Batra kom med i tisdags – ynka 10 miljarder mer på fem år och därmed bara hälften av försvarsmaktens så kallade ”bottenplatta”. Det signalerar att man inte riktigt tagit problemet på allvar, och att man inte litar på försvarsmaktens bedömningar. Folkpartiets bud om 18 miljarder i går är avsevärt mycket bättre, men når inte heller det upp till försvarets krav. Centern och Kristdemokraterna avvaktar ännu med besked, men i alla fall KD har signalerat att de tillhör dem som vill se kraftiga höjningar. Inget av allianspartierna säger heller något om kompensation för höjda ungdomsarbetsgivaravgifter, så deras bud får också räknas ned i motsvarande grad.

Tyvärr är således alliansen splittrad inför försvarsförhandlingarna, och det största partiet har lagt sig så lågt att det därför dessvärre inte lär bli någon större höjning över regeringens bud. M har alltjämt mycket att bevisa om de åter vill bli kända som ett försvarsvänligt parti. Dumt är också att ställa hårda krav på att en utredning om Nato-medlemskap måste ingå i en överenskommelse, hur välkommen en sådan än vore. Det är ju pinsamt uppenbart hur nojig regeringen är när det gäller alliansfriheten och Nato, så det lär de inte att gå med på. Är Kinberg Batra & Co beredda att sänka en försvarsuppgörelse, och därmed få ett ännu sämre försvar, på grund av en utsiktslös Nato-utredning?

I förra veckan kom regeringen med sitt skambud på 6,2 miljarder extra de kommande fem åren. Försvarsmakten har själva krävt 4 årliga extramiljarder bara för att kunna fullgöra av politikerna redan beslutade åtaganden, totalt runt 20 miljarder kronor. Regeringen vill alltså inte en ge en tredjedel. Men det är värre än så. Eftersom regeringen ämnar höja arbetsgivaravgiften för unga (och försvaret har många unga anställda) samt öka avkastningskravet på Fortifikationsverket (den statliga myndighet som förvaltar försvarets fastigheter) så handlar det snarare om 4 miljarder på fem år, alltså det som försvaret själva säger sig behöva per år. Lägg därtill att det behövs ytterligare 15 miljarder för av politikerna beslutade extra materialanskaffningar av bland annat ytterligare en ubåt och 10 Gripenplan.

Allianspartierna, numera i opposition, har reagerat mot den rödgröna regeringens snålhet och börjat bjuda över. I går träffade de försvarsminister Peter Hultqvist (S) för fortsatta försvarssamtal, som sedan är tänkta att utmynna i ett nytt försvarsbeslut senare i april. Men det finns de som varnar för att man inte kommer att bli klara i tid utan att det hela får skjutas upp till i höst.

Även om det förstås är välkommet att allianspartierna nu känner sig mer generösa så ekar det av hyckleri. Under åtta år i regeringsställning gjorde de inte mycket för att ge försvarsmakten adekvat finansiering, till de borgerliga försvarsvännernas förtvivlan. Nu vill man i opposition åter gå dessa väljare till mötes, men det är svårt att riktigt lita på att omsvängningen är ärligt menad. Det gäller särskilt Moderaterna, som historiskt sett annars varit Sveriges mest försvarsvänliga parti, men som med många års misskötsel helt har förlorat det förtroendet.

Det visade sig också i det motbud som moderatledaren Anna Kinberg Batra kom med i tisdags – ynka 10 miljarder mer på fem år och därmed bara hälften av försvarsmaktens så kallade ”bottenplatta”. Det signalerar att man inte riktigt tagit problemet på allvar, och att man inte litar på försvarsmaktens bedömningar. Folkpartiets bud om 18 miljarder i går är avsevärt mycket bättre, men når inte heller det upp till försvarets krav. Centern och Kristdemokraterna avvaktar ännu med besked, men i alla fall KD har signalerat att de tillhör dem som vill se kraftiga höjningar. Inget av allianspartierna säger heller något om kompensation för höjda ungdomsarbetsgivaravgifter, så deras bud får också räknas ned i motsvarande grad.

Tyvärr är således alliansen splittrad inför försvarsförhandlingarna, och det största partiet har lagt sig så lågt att det därför dessvärre inte lär bli någon större höjning över regeringens bud. M har alltjämt mycket att bevisa om de åter vill bli kända som ett försvarsvänligt parti. Dumt är också att ställa hårda krav på att en utredning om Nato-medlemskap måste ingå i en överenskommelse, hur välkommen en sådan än vore. Det är ju pinsamt uppenbart hur nojig regeringen är när det gäller alliansfriheten och Nato, så det lär de inte att gå med på. Är Kinberg Batra & Co beredda att sänka en försvarsuppgörelse, och därmed få ett ännu sämre försvar, på grund av en utsiktslös Nato-utredning?